Ja, vi behöver visst fortfarande diskutera detta. För kvinnans rättigheter har tydligen inte blivit helt fastslagna ännu. Kvinnans rättigheter? Ja, för att återigen citera en av mina favoritmänniskor, Magnus Betnér: "Hade män blivit gravida så hade det funnits drive-through-aborter vid det här laget."
Ska man som barnmorska kunna vägra utföra aborter?
Aldrig i livet!
Har du åtagit dig ett yrke, då ska du kunna utföra det yrket. Punkt. Vill du inte göra vissa delar, då kanske du skulle fundera på att byta jobb, alt. flytta till ett land där aborter inte är tillåtet. Det är ungefär som att vår muslimske sommarjobbare skulle ha vägrat att servera maträtter innehållande fläskkött, för att det går emot hans tro. Det är fullkomligt irrelevant! Det är inte han som ska äta maten. Om du som kvinna inte vill göra abort, fine, men jobbar du som barnmorska så ska du kunna utföra ditt jobb.
Vi går vidare till tidsfrågan. 18 veckor, är det långt? Nej. Gränsen på 18 veckor är satt av en anledning; fram tills dess är fostret fortfarande en del av moderns kropp och inte en självständig individ. Med det sagt så tycker jag ju inte att man ska vänta till vecka 17 med att göra aborten om man kan få det gjort tidigare, men i ärlighetens namn: hur många gör det? Jag tror att de flesta kvinnor som upptäcker att de är gravida, och vill göra något åt det, ser till att få det gjort så snart som möjligt. En graviditet bör ju misstänkas när mensen uteblir, och säg att hon blir gravid precis efter sin senaste mens - vilket i sig inte är särskilt sannolikt till att börja med, men det händer - så dröjer det alltså 4-6 veckor innan hon bör upptäcka att mensen inte kommer som den ska.
Vad händer då när den här kvinnan ska göra sin abort? Fram till ca vecka 8 får hon ett piller - s.k. medicinsk abort. Japp, that's it. Hon får ett piller, och hon blir hemskickad. Det är aborten. Tabletter. Från vecka 9 är det s.k. skrapning som gäller. Detta är ett lite större ingrepp, men hon behöver inte sövas om hon inte vill, det räcker ofta med lokalbedövning. Det som händer är att gynekologen helt enkelt avlägsnar fostret med hjälp av en "sug". Operationen tar 2-5 minuter.
Skräckbilden av en abort är hur man går in i magen typ som vid ett kejsarsnitt och plockar ut ett nästan färdigt barn. Så är det alltså inte! I vecka 8 (i regel gränsen för abort via tabletter) är fostret ungefär som ett hallon i storlek. I vecka 18, dvs den sista veckan för abort, är fostret 12-14 cm långt.
År 2017 användes medicinsk abort - tabletter - vid 93 % av fallen*. Av 100 aborter är det alltså 93 kvinnor som får ett piller, och endast 7 kvinnor som måste genomgå ett större ingrepp.
Måste vi verkligen diskutera den här frågan fortfarande? Jag hörde nån idiot (SD?) påstå att det finns kvinnor som använder abort som ett slags preventivmedel; att de är oförsiktiga för att de tänker att det är ju bara att göra abort sen. Men herregud, tänk efter! Det är inte svårt att få preventivmedel i Sverige, och det finns många olika varianter. Jag har svårt att tänka mig att man skulle välja en abort istället för exempelvis kondom eller spiral. En abort är förvisso enkel att utföra, men den kan medföra obehag. En del kvinnor får mer eller mindre ont, det kan komma en oregelbunden blödning efteråt, man kan må psykiskt dåligt i vissa fall... skulle vi vilja gå igenom detta bara för att vi hade glömt kondomen en gång? Näe, knappast.
Ytterst få aborter utförs så sent som vecka 18. Måste vi då ha den gränsen, kan vi inte korta ner den? Nej, det tycker jag inte. Även om en gravid kvinna inte väntar så länge så innebär det en trygghet att veta att hon kan få hjälp. Man vet aldrig vad som händer i människors liv. Hennes graviditet kanske innebär stort tumult mellan henne och hennes partner, och då är det väl bättre att de - om behovet finns - kan bestämma sig i lugn och ro för hur de vill göra. Jag tror ändå att de vill få det gjort så snart som möjligt, det är knappast något man skjuter på för att man har viktigare saker för sig. Eller så kan det dyka upp andra omständigheter, det kanske händer något med hennes hälsa, eller vad vet jag? Just för att jag inte vet vad som kan hända i människors liv tänker jag att det är bättre att ha den gräns vi har. Det är lätt för mig att säga "äh, klart man får det gjort tidigare" - jag som inte har någon partner att ta hänsyn till och inga större hälsoproblem, men jag kan väl knappast representera alla landets kvinnor i den här frågan.
Så, nu har jag sagt mitt om detta.
*Källa: https://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter
