söndag 15 januari 2017

Måste man va så jävla glad?

Jag har skrivit inlägg på detta tema tidigare, men nu kör vi en favorit i repris.

Det råder en hälsotrend i vår värld just nu. Vi ska var hälsosamma, äta bra mat (och det finns enormt mycket pekpinnar på vad som påstås vara bra och dålig mat, en diskussion för sig...) och träna mycket. Och just det, vi ska vara jävligt glada också.

Det är inte alls sällan jag ser artiklar om vad man ska göra när man känner sig lite nedstämd. Det brukar vara tips såsom att motionera, lyssna på pigg musik, prata med en vän... Ja, det kan man göra. Eller så är man ledsen en stund!

Jag förstår mig inte riktigt på den där hetsen, vi ska verkligen jaga glädjen och kväva sorgen. Missförstå mig inte, det är väl jättebra om man är glad, men varför kan man inte få vara ledsen? Sorg eller vemod är fullvärdiga känslor precis som glädje, även om de är mer negativt laddade. Men vi ska väl ändå kunna bejaka alla våra känslor, alla är de en del av livet. Ska vi konstant kväva deppigheten kommer vi ju till slut spricka!

En vän frågade mig en gång vad jag gjorde om jag hade varit med om någon form av oförrätt som jag inte kan släppa. Mitt svar: Jag ältar! Jag ältar och ältar för mig själv, verkligen upprepar scenariot i mitt huvud, fantiserar om hur jag skäller ut personen, och verkligen tjatar ut detta. Nu tycker nog de flesta att detta låter som ett väldigt dåligt sätt att hantera saken på? Nepp! För allt mitt ältande innebär att jag till slut blir lite trött på det, och slutar älta för att jag helt enkelt inte orkar bry mig. Jag har då liksom kört slut på den känslan och det problemet. Istället för att kväva problemet så ser jag till att verkligen få utlopp för känslan och tillåta mig själv att vara arg och ledsen så länge det behövs. Och när jag kommer till den punkten att jag är klar, då kan jag släppa det helt och gå vidare, och kanske rentav glömma oförrätten.

Jag tycker gott att vi kan få deppa när vi känner för det. Man måste inte vara så jävla glad jämt, det är bättre att släppa ut känslorna och bearbeta dem istället för att bara tränga undan dem.

Och med det säger jag god natt!

onsdag 4 januari 2017

Inte kritisk, MEN...

Get it? Get it?

En av mina favoritpersoner i detta land - och till och med denna värld - är Leif GW Persson. Jag fastnade i en hel hög av klipp från veckans brott och andra framträdanden av honom, och jag fascineras ständigt. Inte bara är han oerhört intelligent och upplyst, utan dessutom så självsäker i allt han säger. Nu är han ju människa och således inte ofelbar, men han har ju stor insikt i rättssamhället och hur det fungerar.

Nu senast har jag sett flera klipp där han kritiserar polisen och dess verksamhet, och genast kommer bilder från nyårsafton upp, och från andra händelser.

Nyårsafton i Vimmerby centrum, på torget. Det är ganska mycket folk och majoriteten är också ganska fulla. Det dricks och skjuts raketer. Långt ifrån alla är ens myndiga. Läste en artikel i Vimmerby Tidning där det stod om exakt det jag kommer skriva om - det är lite där jag har hämtat information och inspiration. (Läs artikeln här.)

Nattvandrare, dvs. idéellt arbetande vuxna människor som går runt på stan för att "hålla koll" (Stay Safe), ser flera unga människor som både skjuter raketer och är fulla. De vet att flera av dem går i klass 7-9 eftersom de får se id-kort och busskort (skolkort, som bara ges ut till skolungdomar).

Vad fan är detta för föräldrar? Det är första frågan. Visserligen är jag ju fullt medveten om att om en "unge" har gett sig fan på att få tag i alkohol, så brukar det lösa sig på ett eller annat sätt, och jag är också fullt medveten om att det är svårt att hålla koll på en liten bångstyrig människa 24 timmar om dygnet. Men... näe, jag accepterar det inte helt. Men nu var det inte föräldrarna som var frågan, så vi lämnar det för tillfället.

I ett annat hörn av torget avfyras raketer horisontellt längs befolkade gator.

I mitten av torget står två poliser med armarna i kors och bevittnar allt.

...hade ni kafferast eller?

Vad i helvete är det för mening med att ha poliser på plats om de inte ens försöker göra något åt det som pågår? Var det så att ni stod och väntade på att något värre skulle hända? Ville ni inte ingripa förrän någon faktiskt blev skadad? Eller vågade ni bara inte?

Inte för att jag vill kritisera polisen, men...

Varför gör polisen inget polisarbete? Okej, att gripa överförfriskade människor är väl kanske ett mindre problem, men när det avfyras raketer in bland folkmassor, och när ungar i nedre tonåren är skitfulla, då känns väl det som ett jobb för polisen? Ni finns väl där för att skydda landets invånare? Så när ni inte gör det, så blir summan alltså att ni helt enkelt inte gör ert jobb.

En annan händelse - som jag redan tror blivit ganska starkt kritiserad - är då det var skottlossning i Storebro centrum (liten ort söder om Vimmerby). Jag tog mig friheten att ta fram en liten karta för att göra förklaringen enklare. Den röda ringen markerar Storebro centrum, ett litet torg med Ica-butik och bibliotek, samt lite lägenheter runtom. Den blåa ringen markerar vart polisen stannade.

Efter att ha mätt avståndet kommer jag fram till att det är knappt 500 m mellan dessa två punkter.

Så polisen kallas in för att personer avfyrar skott mot varandra på allmän plats. Polisen väljer att stanna nästan 500 m ifrån platsen. Och eftersom vägen dessutom kröker sig så ser man inte centrum från den kiosk där polisen stannat. Hade det åtminstone varit raksträcka och fri sikt...

Jag vill ju inte sitta och insinuera något, men skottlossningen rörde sig mellan olika asylsökande, och LGW har förut nämnt att polisen - tyvärr - tycks ha en tendens att göra skillnad på brott och brott, beroende på offer och gärningsman (Klipp finns HÄR om man vill se honom prata om det).

Vi betalar ändå poliser för att de ska förhindra och reda ut brott. Förvisso kan det säkert ibland röra sig om beslut från en högre makt (inte gud alltså, bitch please) såsom exempelvis regering, det kanske rör sig om resursfrågor osv. Men i dessa lägen har polisen varit på plats - någorlunda - men tydligen valt att inte agera. Vad gör de då för nytta? Personerna som var inblandade i skottlossningen såg med största sannolikhet inte ens att polisen kom, möjligtvis hörde de sirener på avstånd. På nyårsafton stod de där med armarna i kors, men rent teoretiskt hade jag ju kunnat avfyra en raket rakt emot en grupp människor och de hade förmodligen inte gjort något.

Jag vet inte om de har någon slags naiv tanke om att det ska räcka med att vara närvarande för att avskräcka folk från dumheter, men när vi nu ser att polisen ändå inte gör något, då försvinner ju den respekten, och man kan återgå till att göra vad man vill - polisen bryr sig ju inte ändå. Då är det alltså totalt och fullkomligt meningslöst att vi ens har poliser på plats.

Nej, nu var jag dum... fick ju faktiskt höra sen att polisen hade gjort något. Jo, de hade tagit en EPA-traktor. Japp, folk skjuter raketer horisontellt på torget och 13-åringar är dyngraka. Polisen väljer att ta den där lilla EPA-traktorn som kör omkring. Det var väl ungefär vad de kände att de klarade av.

Jag stödjer gladeligen polisen med mina skattepengar - om de faktiskt gör sitt jobb. Så länge de inte gör det kan ni få lägga mina skattepengar på äldrevård istället. Det är helt okej för mig.