Måste man va så jävla glad?

Jag har skrivit inlägg på detta tema tidigare, men nu kör vi en favorit i repris.

Det råder en hälsotrend i vår värld just nu. Vi ska var hälsosamma, äta bra mat (och det finns enormt mycket pekpinnar på vad som påstås vara bra och dålig mat, en diskussion för sig...) och träna mycket. Och just det, vi ska vara jävligt glada också.

Det är inte alls sällan jag ser artiklar om vad man ska göra när man känner sig lite nedstämd. Det brukar vara tips såsom att motionera, lyssna på pigg musik, prata med en vän... Ja, det kan man göra. Eller så är man ledsen en stund!

Jag förstår mig inte riktigt på den där hetsen, vi ska verkligen jaga glädjen och kväva sorgen. Missförstå mig inte, det är väl jättebra om man är glad, men varför kan man inte få vara ledsen? Sorg eller vemod är fullvärdiga känslor precis som glädje, även om de är mer negativt laddade. Men vi ska väl ändå kunna bejaka alla våra känslor, alla är de en del av livet. Ska vi konstant kväva deppigheten kommer vi ju till slut spricka!

En vän frågade mig en gång vad jag gjorde om jag hade varit med om någon form av oförrätt som jag inte kan släppa. Mitt svar: Jag ältar! Jag ältar och ältar för mig själv, verkligen upprepar scenariot i mitt huvud, fantiserar om hur jag skäller ut personen, och verkligen tjatar ut detta. Nu tycker nog de flesta att detta låter som ett väldigt dåligt sätt att hantera saken på? Nepp! För allt mitt ältande innebär att jag till slut blir lite trött på det, och slutar älta för att jag helt enkelt inte orkar bry mig. Jag har då liksom kört slut på den känslan och det problemet. Istället för att kväva problemet så ser jag till att verkligen få utlopp för känslan och tillåta mig själv att vara arg och ledsen så länge det behövs. Och när jag kommer till den punkten att jag är klar, då kan jag släppa det helt och gå vidare, och kanske rentav glömma oförrätten.

Jag tycker gott att vi kan få deppa när vi känner för det. Man måste inte vara så jävla glad jämt, det är bättre att släppa ut känslorna och bearbeta dem istället för att bara tränga undan dem.

Och med det säger jag god natt!