Abortfrågan - fortfarande

Ja, vi behöver visst fortfarande diskutera detta. För kvinnans rättigheter har tydligen inte blivit helt fastslagna ännu. Kvinnans rättigheter? Ja, för att återigen citera en av mina favoritmänniskor, Magnus Betnér: "Hade män blivit gravida så hade det funnits drive-through-aborter vid det här laget."

Ska man som barnmorska kunna vägra utföra aborter?

Aldrig i livet!

Har du åtagit dig ett yrke, då ska du kunna utföra det yrket. Punkt. Vill du inte göra vissa delar, då kanske du skulle fundera på att byta jobb, alt. flytta till ett land där aborter inte är tillåtet. Det är ungefär som att vår muslimske sommarjobbare skulle ha vägrat att servera maträtter innehållande fläskkött, för att det går emot hans tro. Det är fullkomligt irrelevant! Det är inte han som ska äta maten. Om du som kvinna inte vill göra abort, fine, men jobbar du som barnmorska så ska du kunna utföra ditt jobb.

Vi går vidare till tidsfrågan. 18 veckor, är det långt? Nej. Gränsen på 18 veckor är satt av en anledning; fram tills dess är fostret fortfarande en del av moderns kropp och inte en självständig individ. Med det sagt så tycker jag ju inte att man ska vänta till vecka 17 med att göra aborten om man kan få det gjort tidigare, men i ärlighetens namn: hur många gör det? Jag tror att de flesta kvinnor som upptäcker att de är gravida, och vill göra något åt det, ser till att få det gjort så snart som möjligt. En graviditet bör ju misstänkas när mensen uteblir, och säg att hon blir gravid precis efter sin senaste mens - vilket i sig inte är särskilt sannolikt till att börja med, men det händer - så dröjer det alltså 4-6 veckor innan hon bör upptäcka att mensen inte kommer som den ska.

Vad händer då när den här kvinnan ska göra sin abort? Fram till ca vecka 8 får hon ett piller - s.k. medicinsk abort. Japp, that's it. Hon får ett piller, och hon blir hemskickad. Det är aborten. Tabletter. Från vecka 9 är det s.k. skrapning som gäller. Detta är ett lite större ingrepp, men hon behöver inte sövas om hon inte vill, det räcker ofta med lokalbedövning. Det som händer är att gynekologen helt enkelt avlägsnar fostret med hjälp av en "sug". Operationen tar 2-5 minuter.

Skräckbilden av en abort är hur man går in i magen typ som vid ett kejsarsnitt och plockar ut ett nästan färdigt barn. Så är det alltså inte! I vecka 8 (i regel gränsen för abort via tabletter) är fostret ungefär som ett hallon i storlek. I vecka 18, dvs den sista veckan för abort, är fostret 12-14 cm långt.
År 2017 användes medicinsk abort - tabletter - vid 93 % av fallen*. Av 100 aborter är det alltså 93 kvinnor som får ett piller, och endast 7 kvinnor som måste genomgå ett större ingrepp.

Måste vi verkligen diskutera den här frågan fortfarande? Jag hörde nån idiot (SD?) påstå att det finns kvinnor som använder abort som ett slags preventivmedel; att de är oförsiktiga för att de tänker att det är ju bara att göra abort sen. Men herregud, tänk efter! Det är inte svårt att få preventivmedel i Sverige, och det finns många olika varianter. Jag har svårt att tänka mig att man skulle välja en abort istället för exempelvis kondom eller spiral. En abort är förvisso enkel att utföra, men den kan medföra obehag. En del kvinnor får mer eller mindre ont, det kan komma en oregelbunden blödning efteråt, man kan må psykiskt dåligt i vissa fall... skulle vi vilja gå igenom detta bara för att vi hade glömt kondomen en gång? Näe, knappast.

Ytterst få aborter utförs så sent som vecka 18. Måste vi då ha den gränsen, kan vi inte korta ner den? Nej, det tycker jag inte. Även om en gravid kvinna inte väntar så länge så innebär det en trygghet att veta att hon kan få hjälp. Man vet aldrig vad som händer i människors liv. Hennes graviditet kanske innebär stort tumult mellan henne och hennes partner, och då är det väl bättre att de - om behovet finns - kan bestämma sig i lugn och ro för hur de vill göra. Jag tror ändå att de vill få det gjort så snart som möjligt, det är knappast något man skjuter på för att man har viktigare saker för sig. Eller så kan det dyka upp andra omständigheter, det kanske händer något med hennes hälsa, eller vad vet jag? Just för att jag inte vet vad som kan hända i människors liv tänker jag att det är bättre att ha den gräns vi har. Det är lätt för mig att säga "äh, klart man får det gjort tidigare" - jag som inte har någon partner att ta hänsyn till och inga större hälsoproblem, men jag kan väl knappast representera alla landets kvinnor i den här frågan.

Så, nu har jag sagt mitt om detta.

*Källa: https://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/aborter

Torka - skogsmullen varnar och tipsar

Det råder torka i hela landet. Detta är den värsta sortens problem, för vi kan inte göra något åt det. Det enda vi kan göra är att hoppas på en helsikes massa regn, och göra det vi kan för att spara vatten och förebygga bränder.

Hela internet är fullt med detta nu. Eldningsförbud råder i hela Sverige, och det kommer upp tips om hur vi sparar vatten lite varstans. Här kommer min variant!

1. Ha vatten i kylskåpet + frysen

Jag har aldrig varit i något hus som får kallt vatten ur kranen direkt, det måste alltid spolas lite först. En massa vatten som hälls bort för att man vill ha kallt dricksvatten - och det vill vi ju. Så, häll upp vatten och ställ i kylen. Jag har för närvarande två flaskor som turas om att drickas ur; när jag har druckit ur den ena flaskan så finns det en till med kallt vatten, och då fyller jag upp den tomma flaskan och byter plats på dem.
Ett alternativ är att lägga små plastflaskor med vatten i frysen. Perfekt när man ska på utflykt och vattnet blir ljummet fort. Isen smälter successivt så du har hela tiden isvatten att dricka.

2. Diska inte under rinnande vatten

Torde vara en no-brainer, alla vet om detta. Själv bor jag i en pyttig etta med en väldigt opraktisk diskho, som bara har en del. Så vad gör jag? Jag tar den största bunken jag har och använder den som extra diskho.

3. Återanvänd vatten

Om du ska ex skala/tvätta potatis till middagen, använd vattnet som blir kvar till att vattna blommorna med, så slipper du hälla ut det vattnet och sedan ta en extra gång till dina krukväxter. Så länge det du har haft i vattnet är naturligt går det fint att hälla på växterna. Rekommenderar alltså inte att hälla diskvatten på dem, men jordigt potatisvatten går utmärkt.

OBS: förra årets variant.

4. Bada ute

Om du känner dig lite svettig i värmen, skippa då duschen och hoppa i plurret utomhus istället. Det finns till och med tvålar som är biologiskt nedbrytbara, och alltså helt OK att använda i sjöar, hav och åar. (Länk finns här: https://sjohav.se/produkt/nyhet-sjohav-utomhustval/, kolla gärna på deras andra produkter för en miljövänlig sommar). Jag har själv en flaska. Visst, den är dyrare än vanlig duschtvål, men eftersom du bara använder den halvårsvis så blir det ingen större förmögenhet.

5. Ge fan i poolen

Bevattningsförbud. Det känns som att det borde vara underförstått att om du inte får slänga några liter på din gräsmatta så får du heller inte fylla upp en onödig pool med en jävla massa vatten. Ändå så syns det överallt. Jag har tagit upp detta förut, men det tål att upprepas: Sverige har stora möjligheter till utomhusbad. Vi har en väldigt lång kustrand - drygt 200 mil på fastlandet, ca 25 mil runt Öland och ca 30 mil runt Gotland. Vi har närmare 100 000 sjöar som är större än 1 hektar, och de utgör drygt 40 000 km² *. Du behöver ingen pool. Punkt slut. 

6. Ge fan i grillen

Ja, det suger, vi vill alla grilla på sommaren, men nu är det enormt stor brandrisk, och då är det bara att bita i det sura äpplet. Ingen tycker det är kul, men det är inget att göra åt. Eldningsförbud = olagligt att grilla. Du kan alltså bli polisanmäld för det. Bara så alla vet.

7. Fimpa rätt

Ni som röker, se till att ta rätt på era jävla cigarettfimpar! Det kan räcka med att det finns en pytteliten glöd kvar på den, för att det ska tända till på en snustorr gräsmatta. De ska inte slängas i naturen överhuvudtaget! Är det så att du ska på utflykt och känner att du måste röka, ha med en liten burk med vatten i. Markägare är livrädda för er. Det räcker med en sekund av tanklöshet för att ni ska riskera att starta skogsbränder. Att era vanor är livsfarliga på längre sikt är ni medvetna om, men nu är de livsfarliga på kort sikt. Tänk er för!

8. Fjorgyn 

Ja, för er som känner desperation har jag tagit reda på vem ni ska tillbe. Fjorgyn är en gammal asynja (gudinna i asatron), och hon är jordens, åskans och regnets gudinna. Jag har inte stenkoll på hur man tillber henne på bästa sätt, många av oss är kanske inte helt villiga att offra husdjuret för hennes skull. Men använd er fantasi, eller googla lite. Man kan säkert bygga upp ett litet altare och offra några fina blommor ur trädgården (om de inte har torkat upp).


9. Spola inte varje gång

Denna skrivs kursivt och längst ner, av den enkla anledningen att jag själv är väldigt dålig på att följa detta. På min lista ville jag bara ha med sånt jag själv kan stå för, för att inte hyckla. Men jag vill ändå nämna det: genom att inte spola efter varje toalettbesök sparar ni en del vatten. 

Så, det var det! SMHI säger inget om regn de kommande dagarna så det är bara att köra stenhårt på detta nu... Inga kramar idag. För varmt. Ha det!

* Källa: SMHI, https://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/sveriges-sjoar-1.4221

Väderkvarnar

Jag inser att titeln läger ribban ganska högt, med tanke på de människor jag kommer prata om i detta inlägg. Ni som har läst lite vet vad som menas.

Lika årlig som skolavslutningen själv är debatten om den. Varje år vid den här tiden blir det ett jävla liv av en hel hög med obildade idioter som påstår att skolavslutning i kyrkan är förbjudet. "MEN BÖNEUTROP SKA VARA LAGLIGT ÖÖÖÖHÖHÖHÖÖ"

Okej. Nu tar vi detta lugnt och sansat.

Skolavslutning i kyrkan har aldrig varit förbjudet!

På skolverkets hemsida förklaras tydligt att svenska skolan ska vara icke-konfessionell, dvs. eleverna ska inte utsättas för religiös påverkan. Skolavslutning får absolut hållas i kyrkan, men det ska ske under icke-religiösa former, alltså får den inte inkludera böner eller välsignelser. "Den blomstertid nu kommer" - som faktiskt är en religiös psalm - är helt okej att sjunga eftersom den
är så starkt förknippad med skolavslutning. Det är inte heller förbjudet att sjunga nationalsången.
https://www.skolverket.se/regelverk/juridisk-vagledning/2.6125/skolavslutning-i-kyrkan-1.175509

Angående böneutrop... jaha? Och? Det är ju inte ens samma diskussion! Böneutrop sker inte i skolan, och då hör den frågan inte hemma när man diskuterar svenska skolan. Skulle en lärare av muslimsk bakgrund ställa sig i skolan och köra böneutrop, då vore det ett brott mot skollagen. Men skulle en kristen lärare ställa sig och predika om Jesus så vore det också ett brott mot skollagen. Det är två helt olika frågor! Vad som händer utanför skolan är en sak, och vad som händer i skolan är en annan.

Jag kan tyvärr inte göra så mycket åt era åsikter. Vi lever i ett demokratiskt land och således har även ni rätt att tycka som ni vill. MEN när det handlar om att sprida felaktig fakta, då blir det plötsligt en annan fråga. Din åsikt om böneutrop eller skolavslutning i kyrkan är en sak, men när det gäller rena fakta om skollagen, då finns det tydliga rätt och fel. Att säga att skolavslutning i kyrkan är förbjudet är rent skitsnack. Sen får du ha dina åsikter.

                                              Dörren är vidöppen! Sluta sparka på den!

"Oops, det blev en för mycket...."

Jag blir så fruktansvärt trött på människor som inte kan ta ansvar...

Om du blir gravid, och det visar sig att det blir trillingar, hur gör du då? "Nä det blev fler än vi hade tänkt oss så vi behåller ett och låter två av dem somna in."

Såklart man aldrig skulle göra så, det vore ju fruktansvärt! Så varför är det okej att göra så med ett liv men inte ett annat?

Jag är för abort alla dagar i veckan, man kan bli gravid fastän man inte tänkt det och då ska man kunna få hjälp.
Men har du väl planerat att bli gravid, och tänkt behålla barnet/barnen, då får du helt enkelt ta ansvar för resultatet.
Att göra abort innebär att avsluta något innan det börjat, inte att avliva något som redan är fött.

Har du en honkatt som du tänker ta ungar på, då får du stå ditt kast och se till att alla ungar får ett värdigt liv. Hittar du inte hem åt alla? Sök upp ett katthem, och inte bara det närmaste, det finns katthem i väldigt många kommuner. Går inte det heller att lösa, då får du helt enkelt behålla dem och ta ansvar för ditt beslut.
Vill du inte ha kattungar? Sterilisera din katt! När du skaffar ett husdjur, oavsett vilket, så har du ansvar för ett liv och allt det medför. Kan du inte ta det ansvaret så ska du inte ha husdjur. Punkt slut.

"Men vi tänkte att det skulle funka men omständigheterna har förändrats..."

Bullshit. Det är helt irrelevant. Om dina omständigheter plötsligt har ändrats så drastiskt så hade du förmodligen inte tänkt igenom ditt beslut ordentligt. Man skaffar inte husdjur eller barn om man inte är säker på att man kommer kunna ta hand om dem.

Jämför jag barn och djur? Japp! Oavsett vilken art det är; tar du en varelse under dina vingar så är det ditt ansvar, din skyldighet att värna om det.

Have a good day!

Vad var det nu som var viktigt?

Scrollar runt på Facebook. Sådär som man gör, ni vet. En vän har delat något. Inlägget som hen har delat är en vägg av text, följt av en stor selfie. I normala fall hade jag inte ens läst, jag ser en selfie och det intresserar mig inte, men jag blev av någon anledning nyfiken på vad som var poängen.

Texten handlar om att den här tjejen som lagt upp selfien, har hört ungdomar trakassera en annan ung kille inne på Ica, kallat honom bögjävel och dylika korkade saker. Det är jättebra att den här tjejen har reagerat, och vill påvisa hur fel detta är... men då undrar jag bara, vad har en bild på dig själv med detta att göra?

För er som inte har fattat det redan så är jag ett stort fan av Magnus Betnér. Inte för att han nödvändigtvis är rolig jämt, men framför allt för att han använder sin position som komiker att prata om viktiga och svåra saker, och han har - enligt mig - mycket vettiga åsikter om väldigt många grejer. I en av alla hans shower (En skam för Sverige, se här), så pratar han om kvällstidningsjournalister. Jag har skrivit av (ville bara poängtera vilket arbete jag lägger ner på detta) från ett visst stycke av detta youtubeklipp här:

"Man känner igen den här typen av journalist på att om de skriver en artikel, så handlar artikeln om dem själva på något vis. Det är det som är det intressanta med artikeln, för de jobbar nämligen inte överhuvudtaget med journalistik, de jobbar med att bygga upp sitt eget varumärke. Det är det som är jobbet, journalistiken kommer helt i andra hand. [...]

Om de någon gång råkar skriva om nånting annat och de inte får in sig själva med en selfie på nåt sätt, då ser de iallafall till att by-line-bilden är större än själva texten, så att man ska fatta vad det var som var viktigt med den här artikeln. Inte alls journalistiken utan 'mitt varumärke'."

Det är exakt den här typen av vibbar jag får från såna inlägg på facebook som jag nämnde nyss. Det är nästan alltid unga tjejer som gör den typen av inlägg, och det är - såvitt jag har sett - alltid bilder i smickrande ljus, med full make-up, fixat hår, plutande mun... den sortens bild. 

"Hej, JAG har hört något hemskt sägas och JAG tycker att det är dåligt om ni frågar MIG så JAG ville bara berätta om detta som JAG såg och visa hur fel det är och vilken fin människa JAG är som reagerar på detta elaka och hemska som JAG såg och om ni inte fattar att det var JAG som såg det så kommer här för säkerhets skull en bild som JAG har tagit på MIG för att understryka att det var JAG som såg detta. JAG."

Okej, kompis, du får hemskt gärna lägga upp bilder på dig själv. Verkligen, jag driver inte med dig. Gör det, det är helt okej, du har all rätt i världen att lägga upp bilder på dig själv. Du får tycka att du är snygg, och vilja visa upp dig.
Men kan vi inte hålla isär detta, och inlägg som faktiskt har en mening? Texten är säkert jättebra, och du har säkert något jättefint att säga med den, men du sabbar det genom att smälla upp en stor bild på dig själv i samma inlägg. Med det har du genast trollat bort det seriösa i din text. Det är som om du vill lägga upp den här bilden, men du tycker på något vis att du behöver en ursäkt. Det gör du inte. Du behöver ingen ursäkt, lägg upp bilden om du gillar den. Det är samma sak som de som lägger upp sina selfies med ett "djupt citat" som de kopierat någonstans från google, förmodligen sökt på typ deep quotes eller något. Förutom det att alla vet att det är töntigt, men ingen bryr sig riktigt. Du har skrivit något om någon annan, men flyttat fokuset från den personen till dig - och det är värre. 

Jag förstår vitsen med att lägga upp en bild till sin text, en bild drar till sig mer uppmärksamhet än bara en vägg av text. Men vore det inte bättre att lägga upp en bild som på något vis knyter an till texten? Inte "den där perfekta selfien som du tog och vill ha en ursäkt att visa upp", utan något annat. Google är fullt av bilder, och många av dem är helt lagliga att använda om det är det du bekymrar dig över. Sånt går att kolla upp. Googla en bild som symboliserar anti-mobbning, till exempel. Enkelt.

Öööh men du har ju bilder på dig själv på din blogg

Ja, men för det första är det en header, den bilden syns på alla mina inlägg, och för det andra var den tänkt att matcha namnet på bloggen - ett jobb den gör alldeles ypperligt. 

Det vore en liten dream come true om vi kunde utrota denna typ av låtsasjournalistik och istället lägga fokuset där det ska vara. Du som är en privatperson på facebook och trots allt inte har något större personligt varumärke, hjälp till genom att låta dina selfies vara för sig, och dina meningsfulla texter för sig. Make a point. 

Jossan out.

Rökförbud! Go Sverige!

Som jag har väntat! Från och med 2019 utvidgas rökförbudet. Det kommer vara olagligt att röka på uteserveringar, busshållplatser, tågperronger, lekplatser och idrottsplatser.

"varför ska allt i sverige va så fucking piss deprimerande goodie two shoes tallriksmodellen snömodd fitt äckel tråkigt" (tommieX @ twitter)

Ja du, din lilla illitterata stackare. För att rökning inte gynnar någon?

Ärligt talat, personer som snusar stör mig inte nämnvärt. Att snusa skadar bara den som gör det, jag påverkas inte av det mer än att jag tycker det ser ofräscht ut. Men med rökning är det ju så finurligt att det finns så kallad passiv rökning, eller som det heter på engelska "second hand smoking". Så om du står och puffar bredvid mig, och om jag tvingas andas in röken, då utsätts jag för passiv rökning. Även att detta inte är alls lika skadligt som att faktiskt röka själv, så påverkar det ändå min hälsa. Så du som röker skadar inte bara dig själv, utan också andra. Fiffigt va?

Det finns inget positivt med att röka. Men... Nej. Jo men... Nej. Faktiskt så... Nej.

De enda som gynnas av rökning är tobaksindustrin. En oerhört stor industri som är byggd på att skada människors hälsa. Låter väl mysigt.
Jag har hört sägas att "samhället mobbar rökare". Nej, det är inte fråga om mobbning. Men även alla som röker vet ju om att det är skadligt, både för dem själva och för andra. Att dra åt tyglarna gällande rökförbud är helt enkelt för att skydda människors hälsa. Att vi talar om för er att ni borde sluta röka, att det är farligt, att ni inte får röka på vissa platser... det är inte för att tracka er, men ni har ju trots allt valt att syssla med detta skadliga, tycker ni då att det känns rimligt att ni skadar andra som inte valt att göra det?

Hade rökning bara skadat er själva, då hade jag inte brytt mig. Puffa på för glatta livet. Men nu är det inte så, människor i er omgivning påverkas också, och då får det helt enkelt finnas vissa gränser. En person som gillar hardcore BDSM skulle aldrig gå runt med en liten ridpiska och snärta till folk på stan - och om hen gjorde det skulle hen få sluta med det ganska omgående. Så varför ska du som gillar att röka ha rätt att tvinga andra att andas in din ovana?

Bäst vore det om alla kunde sluta röka.
Men jag kan inte...
Skitsnack. Klart du kan. Det handlar om vilja. Jag har en god vän som är 60 år. Hon började röka när hon gick på mellanstadiet. I perioder har hon både rökt och snusat. När hon fyllde 50 bestämde hon sig för att sluta röka. Hon har varit rökfri (och snusfri!) sen dess! Hennes beroende var djupt rotat, men hon gav sig fan på att hon skulle sluta, och hon lyckades. Visst, det var ett jäkla smällande i skåpsluckor och dörrar, och kastande och skrikande... men alla i hennes omgivning visste om vad hon gick igenom. Det var bara att låta henne hållas och ducka när hon slängde saker omkring sig.

Det går att sluta! Man måste bara bestämma sig. Det är säkert skitjobbigt, men det går, bara man verkligen vill.

Som vanligt tar det ju lite tid mellan tanke och handling, och det är ett helt år kvar tills det nya rökförbudet börjar gälla, men man får vara glad för det lilla. Det är inte på något vis så att jag tycker illa om alla människor som röker, jag har flera goda vänner som röker, och jag tycker mycket om dem, som personer. Det är deras ovanor jag inte gillar, om inte annat så för att det är något som skadar dem, och jag är rädd om mina vänner.

Regeringen har satt som mål att Sverige ska vara rökfritt år 2025. Hjälp till lite nu!

Fröken Hugossons årskrönika, år 2017

Ja, jag vet att 2018 redan har börjat, och att jag egentligen skulle ha skrivit denna medan det fortfarande var 2017. Men en konstnär kan inte skapa under press, så gnäll inte.

Alltså, det börjar kännas repetitivt eftersom jag sa så om 2016, och förmodligen har sagt det förr, men jag tänker göra det igen, med hopp om att slippa den frasen nästa år: jävla skitår! 

Nej, det här året har inte heller varit nåt vidare. Det har varit för mycket negativt. Jag började året med ett fullständigt sammanbrott i januari. Bra start! Det fortsatte med en kortlivad period hos en psykolog som var tänkt att hjälpa mig, men tröttnade på mig efter tre gånger och slutade boka in tider (jag skojar inte, han tyckte jag var svår att hjälpa, och sen ville han inte boka in fler möten). 

Under årets gång har jag dessutom fått släppa taget om flera mycket omtyckta kollegor (jag är jätteglad för er skull, men fan, jag saknar er!), och inom loppet av en dryg månad fått ta farväl av två vänner som valt att lämna livet. 

Så vad gör jag nu? 

Hur går man vidare från något sånt här? Varje gång jag tyckte att jag kommit på banan igen, blev jag nedslagen på nytt, och fick börja om att klättra. 

Jag kan inte påstå att jag har några nyårslöften, och jag har inga speciellt utstakade mål... men jag har - åtminstone i skrivande stund - kommit fram till följande:

2018 måste bli ett rensningens år!

Utöver det mer basala som att rensa ut onödiga prylar och såna saker, måste jag rensa mitt liv och min själ. Vad är värt att hålla fast vid? Vad är värt att försöka få tag om? 

Det låter som att jag ska göra storslagna förändringar, men det är just det jag inte ska. Detta handlar snarare om små saker som måste åtgärdas. På samma sätt som jag inte tänker rensa ut mitt soffbord av bara farten, kommer jag heller (förmodligen) inte göra några radikala saker som att ge mig ut på en halvår lång resa. Nej, det är detaljer som måste tänkas över. Vardagen. 

När jag gick i 6an hade jag en lärare som på ett enkelt men briljant sätt ville poängtera vikten i en stadig grund (i det här fallet i ämnet franska men...). Hon bad oss lägga en bok på bordet. Sen lägga en bok ovanpå den boken. Sen ta undan den understa boken utan att den övre faller. Slutsats? Omöjligt. 

Så det jag ska få ordning på först och främst är det vardagliga, grunden. Vad är det för vits med att ge sig ut på en lång resa, om man sen kommer hem till samma sak, samma problem? Kanske kan det dölja några bekymmer, men grunden ligger kvar.

Flum flum flum. Så vad innebär det i praktiken? Time will tell! Om det så bara är att ta en dagstur till Kalmar och gå på länsmuseet, eller boka in en massagetid när jag känner att det behövs, istället för att knipa om plånboken och snåla... kort sagt: göra saker jag känner för, och mår bra av. Jag är tyvärr ganska bra på att prioritera bort mig själv. I min strävan efter stabil ekonomi och någorlunda ordning, hamnar jag själv i kläm. Inte bra.

Sen finns det en sak som psykologen sa, som var bra (det enda positiva han gjorde för mig): jag är enormt understimulerad. På samma sätt som jag hela tiden fick extrauppgifter i skolan för att jag "behövde nåt o bita i" behöver jag nog något i vardagen att bita i. Kanske är därför jag sitter och nördar ner i långa artiklar på wikipedia och illvet.se.

Så nu ska jag försöka jobba på detta! Rensa livet på onödigheter och tyngder, och berika med sånt jag mår bra av.

2018. Rensningens år. Låter väl bra?