Alltså, det börjar kännas repetitivt eftersom jag sa så om 2016, och förmodligen har sagt det förr, men jag tänker göra det igen, med hopp om att slippa den frasen nästa år: jävla skitår!
Nej, det här året har inte heller varit nåt vidare. Det har varit för mycket negativt. Jag började året med ett fullständigt sammanbrott i januari. Bra start! Det fortsatte med en kortlivad period hos en psykolog som var tänkt att hjälpa mig, men tröttnade på mig efter tre gånger och slutade boka in tider (jag skojar inte, han tyckte jag var svår att hjälpa, och sen ville han inte boka in fler möten).
Under årets gång har jag dessutom fått släppa taget om flera mycket omtyckta kollegor (jag är jätteglad för er skull, men fan, jag saknar er!), och inom loppet av en dryg månad fått ta farväl av två vänner som valt att lämna livet.
Så vad gör jag nu?
Hur går man vidare från något sånt här? Varje gång jag tyckte att jag kommit på banan igen, blev jag nedslagen på nytt, och fick börja om att klättra.
Jag kan inte påstå att jag har några nyårslöften, och jag har inga speciellt utstakade mål... men jag har - åtminstone i skrivande stund - kommit fram till följande:
2018 måste bli ett rensningens år!
Utöver det mer basala som att rensa ut onödiga prylar och såna saker, måste jag rensa mitt liv och min själ. Vad är värt att hålla fast vid? Vad är värt att försöka få tag om?
Det låter som att jag ska göra storslagna förändringar, men det är just det jag inte ska. Detta handlar snarare om små saker som måste åtgärdas. På samma sätt som jag inte tänker rensa ut mitt soffbord av bara farten, kommer jag heller (förmodligen) inte göra några radikala saker som att ge mig ut på en halvår lång resa. Nej, det är detaljer som måste tänkas över. Vardagen.
När jag gick i 6an hade jag en lärare som på ett enkelt men briljant sätt ville poängtera vikten i en stadig grund (i det här fallet i ämnet franska men...). Hon bad oss lägga en bok på bordet. Sen lägga en bok ovanpå den boken. Sen ta undan den understa boken utan att den övre faller. Slutsats? Omöjligt.
Så det jag ska få ordning på först och främst är det vardagliga, grunden. Vad är det för vits med att ge sig ut på en lång resa, om man sen kommer hem till samma sak, samma problem? Kanske kan det dölja några bekymmer, men grunden ligger kvar.
Flum flum flum. Så vad innebär det i praktiken? Time will tell! Om det så bara är att ta en dagstur till Kalmar och gå på länsmuseet, eller boka in en massagetid när jag känner att det behövs, istället för att knipa om plånboken och snåla... kort sagt: göra saker jag känner för, och mår bra av. Jag är tyvärr ganska bra på att prioritera bort mig själv. I min strävan efter stabil ekonomi och någorlunda ordning, hamnar jag själv i kläm. Inte bra.
Sen finns det en sak som psykologen sa, som var bra (det enda positiva han gjorde för mig): jag är enormt understimulerad. På samma sätt som jag hela tiden fick extrauppgifter i skolan för att jag "behövde nåt o bita i" behöver jag nog något i vardagen att bita i. Kanske är därför jag sitter och nördar ner i långa artiklar på wikipedia och illvet.se.
Så nu ska jag försöka jobba på detta! Rensa livet på onödigheter och tyngder, och berika med sånt jag mår bra av.
2018. Rensningens år. Låter väl bra?
Sen finns det en sak som psykologen sa, som var bra (det enda positiva han gjorde för mig): jag är enormt understimulerad. På samma sätt som jag hela tiden fick extrauppgifter i skolan för att jag "behövde nåt o bita i" behöver jag nog något i vardagen att bita i. Kanske är därför jag sitter och nördar ner i långa artiklar på wikipedia och illvet.se.
Så nu ska jag försöka jobba på detta! Rensa livet på onödigheter och tyngder, och berika med sånt jag mår bra av.
2018. Rensningens år. Låter väl bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar