Men vi börjar med första halvan av titeln.
Okej, så jag tog en liten tripp till "viken" - som heter Västervik annars - mest för att ha nåt att göra, och lite för att jag hade lite små ärenden. Ett utav dem var att gå in på ur&penn för att hitta en ny armbandsklocka då den fina jag fick av mamma i julklapp för 2(?) år sen har pajat (OBS att det var inte mitt fel, grejer inuti klockan började lossna...).
Man kan ju tycka att en av grundreglerna för ett service-yrke är att vara trevlig emot gäster/kunder. Tjejen som stod inne i butiken såg högst uttråkad ut, och det hördes på rösten när hon pratade att hon liksom mentalt stod och hamrade otåligt med fingrarna. När jag sedan gick fram och bad lite vänligt om att få kolla på klockorna så svarade hon med ett väldigt halvhjärtat "absolut" och jag riktigt kände hur besvärlig hon tyckte att jag var. Framför allt när jag ville kolla på hela två olika klockor!
I såna här lägen får jag en stor lust att säga åt människan att hon väl åtminstone kunde le lite, men jag gör det aldrig för det skulle förmodligen bara göra saken värre. Och det är nu man ska "ta på sig psykologi-glasögonen" som min psykologi-lärare Agneta alltid sa. Den här tjejen kanske hade en jättedålig dag. Ingen annan kan veta hur hon känner sig.
MEN!
Ledsen att behöva säga det lilla gumman... men det funkar inte så. Dina kunder ska inte behöva lida för att du har en dålig dag. Du kan inte begära att vi ska ha överseende med ditt otrevliga beteende, för vi kan inte läsa dina tankar - och även om vi hade kunnat det så gör det egentligen ingen större skillnad.
Du jobbar i ett serviceyrke. Att vara trevlig och tillmötesgående ingår i ditt jobb, i allra högsta grad! Du kan vara hur kunnig och duktig som helst - är du otrevlig så är det lika med dålig service.
Att ha dåliga dagar är helt okej. Men ska man jobba med service så bör man utveckla en fin skådespelartalang. Man får helt enkelt låtsas att allt är bra, åtminstone när man är ute bland kunder/gäster. Är det ett lite mer extremt fall, och man känner att man absolut inte är kapabel till att vara glad och trevlig - då tycker iallafall jag att det är en giltig anledning att sjukanmäla sig. Sen beror det ju förstås på vad man tycker är ett extremt fall... att det tog slut med pojkvännen räknas inte.
Jag hade en lärare (eller nåt?) en gång som sa att våra gäster skiter fullständigt i om ens hund har gått bort, eller om man känner sig febrig - gästen är hos oss för att få service. Nåja... det var väl kanske att ta i. Nej, jag skulle väl aldrig tala om för en gäst att nåt var fel, men om den visste så tror jag ju inte att alla bara skulle rycka på axlarna - most people are not jerks. Men även om orden var lite väl starka, så är inte meningen fel.
Ska du jobba i butik, restaurang, kundtjänst eller nåt liknande... då är det bara att öva upp skådespeleriet. En gäst eller kund förväntar sig bra service och trevligt bemötande. Det är ditt jobb. Kan du inte uppfylla uppgiften? Byt jobb. Så enkelt är det.
Och nu "the random shit"
Jag funderar på att börja recensera filmer. Alltså inte professionellt men mest på kul. Gillar Doug Walker, även kallad "Nostalgia Critic" på youtube, och jag tror att jag nog skulle kunna göra nåt liknande. Nackdelen med den idén är väl att jag faktiskt inte kollar så mycket på film. Jag är helt enkelt inte så intresserad, rent generellt. Jag är oftast alldeles för rastlös för att sitta still och glo i 2+ timmar.
Men med det sagt, så kan vi ju konstatera att jag nog skulle ha en del att säga om filmer jag faktiskt tar mig tid att se.
Ska fortsätta med min garderobsrensning. Tycker att jag gör det ofta, men jag tror inte jag tar i tillräckligt hårt. Även om jag rensar så blir det alltid kvar en massa grejer... så nu ska det göras ordentligt! Here we go!
