Fastklämd mellan den den yppiga damens välpolerade fingertoppar satt jordnöten, på väg mot sitt öde. Hennes läppar hägrade framför honom, målade i en rosa färg som närmast påminde om en babians stjärt, till och med formen var densamma. I vanliga fall brukade den yppiga damen vara ganska kvick i sitt ätande, men just den här gången hade hon fått syn på en stilig karl och hon ville uppträda förföriskt - men inte tillräckligt mycket för att sluta äta. Plötsligt blev hennes grepp om nöten lösare, som om hon tappat fokus. Kanske var det den stiliga mannen som visade sig ha öppen gylf och således var något exponerad till den yppiga damens stora glädje, eller så stod han och klängde på en annan kvinna. Vad som orsakat hennes lossnande grepp skulle nöten aldrig få veta. Nu förhöll det sig så att den här nöten inte var av den torrostade sorten, utan var väl inoljad. Detta var något som nöten själv tyckt var en ganska behaglig upplevelse, han såg det som en trevlig återhämtning efter det mindre nöjsamma skalandet av honom. Den yppiga damens lossnande grepp och nötens förträffliga oljighet blev en ödesdiger kombination. Han gled mellan hennes fingrar, och föll. Han föll, och han föll ner mellan den yppiga damens bröst.
Nu kunde man kanske tro att nöten skulle fastna där, men han fann sig själv fortsätta glida. Han gled mellan hennes bröst, och neråt under det vänstra. Nu var den här yppiga damen så osedvanligt yppig, att han borde ha blivit fastklämd under bröstet, men då hände plötsligt något besynnerligt. Till en början hade den varma fuktiga och något unkna plats han kommit till, varit mörk. Plötsligt såg han ett litet ljussken. Vad det kunde vara, det förstod han inte. Såvida inte den yppiga damen installerat led-slingor under bysten - vilket i och för sig kanske inte vore en helt dum idé, det skulle kanske hjälpa henne att hitta rätt mellan valkarna - kunde nöten inte förstå hur ett litet ljus letat sig in i det svettiga hudvecket. Han fortsatte leta sig in mot ljuset, för han var en nyfiken nöt och detta var ju trots allt något ganska sensationellt. Som jordnöt var han väl bekant med mörker, så detta ljus fångade hans intresse. Långsamt gled han mot ljuset, närmare och närmare. Till slut blev det så starkt att han fick blunda för att inte bli bländad. När han till slut vågade sig på att öppna ögonen igen såg han ut över en ängsmark, där för honom okända varelser betade fridfullt. När han stod där och häpet såg ut över landskapet, kom en annan jordnöt fram till honom.
- Välkommen! sa den andra jordnöten.
- Vart har jag hamnat någonstans? frågade den första jordnöten.
- Vad spelar det för roll? Du ska vara välkommen till vårt paradis!
- Vad är det för besynnerliga varelser som står där borta? frågade jordnöten och sneglade mot de okända figurerna han sett vid hans ankomst.
- Flatlöss. De är inte så många, men ett och annat har det blivit genom åren.
- Vad finns fler för varelser här?
- Ganska många nötter av olika sorter, ett par bär och popcorn... fler än så förstås, men du kommer att få träffa dem allesammans.
Den andra jordnöten log och bjöd med den första jordnöten till sitt hem, där de sedan skulle leva lyckliga tillsammans.
Den yppiga damen letade febrilt efter nöten. Hon grävde i sin urringning, hon lyfte på kjolen, hon kände mellan valkarna, men jordnöten var borta. De övriga gästerna på den lilla kvarterskrogen skrattade gott åt hennes panikartade sprattlande, och till slut fick hon ge upp. För hennes del var förlusten inte särskilt stor, hon valde helt enkelt ut en annan nöt. Men för den lilla jordnöt som fallit mellan hennes bröst, slutade sagan lyckligt. Han skulle aldrig få veta vad som orsakat hans öde, på samma sätt som damen aldrig skulle få veta vart nöten tagit vägen. Men det gjorde också detsamma. Jordnöten var lycklig, och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar