Jag får inte till någon inbakad fläta

Kvinnlighet. Femininitet. Vad är det för nåt egentligen? Ja, alltså, den officiella definitionen kan ju vem som helst kolla upp i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista)...

...okej, det kunde man inte. Tydligen så definierar SAOL inte adjektiv. 

Men ja, alla fattar hur den officiella definitionen lyder. Kvinnlig är samma sak som feminin, vilket kan översättas till "kvinnlig är den som uppfattas som feminin efter vissa normer". 

Men vad är det för normer? 

Jag stod alldeles nyss och tittade på mitt hår. Jag har alltid varit ganska värdelös på att fixa håret, jag kan få till det grundläggande; hästsvans, vanlig fläta... a, det är ungefär allt jag felfritt bemästrar. Om jag anstränger mig kan jag få till en fiskbensfläta, och kanske några lockar med en bra locktång. Med hjälp av en hårmunk kan jag få till en sån där söt ballerina-knut, men mitt tjocka halkiga hår spretar gärna ut lite. 

Flätor anses väl kvinnligt? Iallafall av majoriteten. Men jag får inte till såna där snygga flätor som alla skryter med på div. tillställningar. Får jag minuspoäng i min kvinnlighet då?

Då började jag tänka på just den saken. Hur definierar man egentligen vad som är kvinnligt? Om en kille täcker mörka ringar under ögonen med lite foundation, har ringar på fingrarna och snygga naglar, är han kvinnlig då? Eller bara mån om sitt utseende? Om en man är duktig på att göra snygga flätor, har rosa skjortor och pärlarmband, är han kvinnlig? Eller bara lite hipster?

Det är så konstigt när man tänker på det. Av någon anledning har vissa saker förknippats med femininitet. Men varför? Vem bestämde att rosa var kvinnligt? Eller att välpolerade naglar var det? Ska man hårddra det hela så finns det ju faktiskt bara två saker som man definitivt kan säga är kvinnliga; våra bröst och våra könsorgan. Det är något som uteslutande kvinnor har. 

Självklart skulle jag också - om jag blev tillfrågad - säga att champagnefärgade pumps, vita spetsar, röda läppar och ett långt vågigt hårsvall är kvinnligt, så jag är ju inte bättre än någon annan i det avseendet. Det som fascinerar mig är hur detta är så inpräntat i våra normer att till och med vi som är ganska liberala av oss, också har idéer om vad som är kvinnligt och manligt. Och alla har det, försök inte rättfärdiga er själva. Det är ingen som skulle se prinsessan Madde på stan och tänka "Så jävla butch!"

Min första tanke var - hedning som jag är - att det som vanligt var religionens fel, att vi har den syn vi har på de respektive könen. Fast så är det ju inte. Det är väl ganska så fastställt att kvinnor under vikingatiden bar klänning och män bar byxor. För en gångs skull är Jesus oskyldig. Nästa tanke är helt enkelt att man kom på det ur ett sexuellt perspektiv. Männen fick byxor med gylf för att ha relativt enkel tillgång till sina "grejer" och kvinnor klänningar med vida kjolar för att det skulle vara enkelt att... "ta sig in". 

(Vilket torde förklara varför det uppstod panik när kvinnorna började klä sig i byxor. Nu jävlar, nu stänger hon till om kussimurran, hur ska vi göra då? De var väl inte bekanta med hur man fick upp någon annans gylf på den tiden.)

Ibland funderar jag över om jag anser mig själv som kvinnlig. På vissa sätt gör jag det. Jag gillar att gå runt i snygga klackar, lägger gärna en snygg make-up om jag har tid och lust, trivs bra i kjol, och är traditionellt pysslig och huslig. Men samtidigt lägger jag minimalt med tid på mitt hår, och även om jag stundvis går i snygg make-up så är jag inte så ambitiös att jag sminkar mig bara för att gå ner till Ica eller gå till gymmet. Inte heller umgås jag så värst mycket med andra flickor, och reagerar inte så mycket på burdus humor eller sexistiska skämt - i många fall är det jag som hittar på dem. Och jag trivs tusen gånger bättre i grönt än i rosa.

Så på frågan om jag är kvinnlig svarar jag "Ja, och nej". Inte bara för det jag nämnde nyss, men för att jag ibland undrar varför vissa av mina egenskaper ska anses som kvinnliga eller manliga. Är inte det egentligen totalt ointressant information? 

Min mor ser nog väldigt feminin och "dam-ig" ut på håll, men min morsa har både jaktlicens och MC-kort. Och det skulle då vara typiskt manliga egenskaper. Jag vet inte riktigt...

Jag säger inte att vi nödvändigtvis måste sluta använda termerna "maskulin och feminin" men jag tror nog att många skulle behöva ta sig en liten tankeställare. Och kanske behöver vi justera vårt perspektiv lite. Kanske sluta se polerade naglar som enbart kvinnligt. 

                                                                         

 Dagens mode, typ                                                                    
   

 

"Edwardian Fashion" tidigt 1900-tal

Kvinnan har ju trots allt förändrats lite genom åren...

Kön har ju faktiskt egentligen inget att göra med ens personlighet. Konstigt att vi ändå har lyckats knyta ihop dem genom alla dessa århundraden. Vi kommer nog aldrig sluta heller. Och vi kanske inte nödvändigtvis borde sluta heller. Men konstigt är det iallafall. Sådeså. 

Allsmäktiga facebook-statusar

Oktober. Vet ni vad som händer då? Allt blir rosa. Cancerfonden drar igång bröstcancer-kampanjer. Rosa produkter i affärerna, rosa band... ja, och så förstås de alltid lika effektiva facebook-kampanjerna. För det hjälper ju...

Varenda höst kommer det. Folk sätter små rosa band på sina profilbilder, det sprids nån enormt töntig status-epidemi där man ska följa nån slags kod eller "hemligt meddelande" för att visa sitt stöd och sprida "awareness" (jag kom inte på ordet på svenska). Och jag blir lika jäkla trött på det varje gång.

Vet ni vad cancerfonden behöver? Pengar till forskning. Nån jävla urfånig facebookstatus eller liten gullig rosa symbol på din profilbild gör inte ett skit nytta. Det enda det gör är att få dig själv att se bra ut för du signalerar att "du bryr dig". Ja alltså, det krävs knappast någon symbol i sociala medier för att vi alla ska kunna komma överens om att cancer är en jävligt dålig grej. Men borde inte alla då försöka hjälpa till på riktigt? Du som lägger upp en status på facebook om bröstcancer men inte köper ett rosa band, du hycklar bara. Det är ungefär som att säga "cancer är ju tråkigt, men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att lägga pengar på det".

Och alldeles nyss såg jag en annan rolig grej.

"SUPPORT BREAST CANCER! Set the tatas free. October 13 NO BRA day."

Haha... jaa. Okej, så att jag tar av mig min bh den 13 oktober, det skulle alltså hjälpa andra människor mot cancer? Jag för min del tycker att det är ganska obekvämt att gå utan bh, det blir lätt så när man är storbystad. Så tanken med den här dagen är att jag ska gå runt i obehag en hel dag för något som ändå inte gör någon reell skillnad. Hade det varit så att någon hade skänkt en summa pengar för varje person som gått utan bh den 13 oktober, då hade jag absolut kunnat ta det. Men nu är det inte så, och jag kan skänka pengar utan att ta av mig min bh.

Jag säger inte att alla människor ska skänka halva sin månadslön till cancerfonden för jag är ju realistisk nog att fatta att de flesta inte skulle klara av ett sånt bortfall på finanserna, vi har ju alla lite räkningar att betala. Men ett rosa band kostar 30 spänn. Icas rosa kassar kostar 5 kr istället för 2, och då går 3,50 till cancerfonden. Köp de rosa bullarna som säljs i varenda mataffär och bensinmack, om du nu är fikasugen. Alltså, det finns många saker man kan göra som inte behöver kosta en förmögenhet. Man kan tycka att 3,50 till cancerfonden per såld plastkasse inte är mycket pengar, men det är iallafall mer än vad din jävla facebookstatus ger. Nu har jag ju inte full koll på Icas kundstatistik, men om vi säger att Ica kvantum i Vimmerby - där jag bor - har 500 kunder på en dag. Om alla dessa köper rosa bandet-kassen istället för den vanliga, och då skickar 3,50 var direkt till cancerfonden, då blir det 1750 kr. Nej, alla måste inte göra jättemycket om man känner att det inte funkar, men om alla gör något så blir det en del om man lägger ihop allt. Många bäckar små, ni vet.

Man gör vad man kan.

Cancer är ett jävla helvete. Alla sorter. Bröstcancer drabbar 20 kvinnor varje dag - enligt cancerfonden. Jag tycker inte att jag behöver rosa filter på profilbilden. För mig räcker det att köpa ett rosa band och lite rosa kassar, till skillnad från alla facebook-hjältar som bemödar sig med ett knapptryck. Men det är väl en perspektivfråga, kanske. Jag vet inte. 

Rosa bandet finns att köpa på Ica, Lindex och Apotek Hjärtat. 

När kyrkan vinner över människan

Har alla läst nyheterna? Ja, eller Facebook, för det är ju överallt där med.

Senaste förslaget i Polen: Totalförbud mot abort! Bra jobbat, Polen. Ni har nu backat ett par steg i utvecklingen.

Polen har sedan innan redan haft ganska strikta lagar emot abort. Enda gångerna man fick göra abort var om kvinnans liv var i fara, om det fanns en risk för bestående skador hos fostret, eller om graviditeten var resultat av våldtäkt eller incest - något som måste bekräftas av vittnen.

Men nu är alltså förslaget att inte ens detta ska räcka, utan att abort ska förbjudas helt.

Vi jämför med Sveriges abortlag. I Sverige är abort helt tillåten fram till vecka 18. Varför vecka 18? För att fram tills dess är fostret inte kapabelt att överleva utanför moderns kropp, dvs. har inte påbörjat ett eget liv än utan är fortfarande en del av modern. Under dessa 18 veckor behöver man inte uppge något skäl till aborten. Man blir erbjuden att prata med en kurator, men det är inget man behöver göra, och är man myndig - dvs. över 18 år - behöver man inte tala om för någon annan att man gör en abort. Efter 18 veckor kan en abort fortfarande få göras, men det måste vara av speciella skäl som först måste godkännas av socialstyrelsen.

I Polen pågår nu protester, och igår kallade kvinnorna dagen för "Black Monday". Protesterande kvinnor klädde sig i svart som en symbol för sorgen över deras förlorade rättigheter. Utöver den mörka klädkoden vägrade även kvinnorna att arbeta eller utföra sysslor i hemmet.

Jag såg en bild på Facebook. En dam som jag skulle gissa var ca 70+, klädd i svart, och hållandes ett plakat på vilket det stod "I can't believe I still have to protest this shit".

Ja, vad säger man nu då? Abort torde vara en rättighet för kvinnor i dagens samhälle. Aborterna görs smidigt och säkert, kvinnan tar ingen skada mer än eventuella blödningar och lite smärta, men efter det fungerar hennes kropp som vanligt igen. När en kvinna blir gravid så behöver det inte bero på slarv, okunnighet eller dåligt omdöme. Det finns tyvärr inga preventivmedel som alltid är 100% säkra. Shit happens!

Detta förslag i Polen är uppenbarligen något som kommer från religionens förlegade människosyn - och framför allt kvinnosyn. Jag läste en tweet från en kvinna som förespråkade det nya förslaget, och hon skrev "Om vi tillåter kvinnor att döda sina egna barn, hur kan vi då säga att andra människor inte ska döda varandra?"

Lite skev jämförelse kan ju jag tycka. Säg att jag skulle bli gravid, och när jag upptäcker detta är jag i vecka 7. Vid det laget är "barnet" inte ett barn utan fortfarande en samling celler som börjat ta form. Vad som händer då vid en abort är att jag får ett piller. Japp, så komplicerat är det. Gör man en abort innan barnet har hunnit bli ett barn, då finns det inget liv att tala om. Jag tycker också att det vore fruktansvärt om en kvinna i vecka 25 födde ut sitt barn och dödade det. DET är att ta ett liv. Att göra en abort innan livet har påbörjats, det är INTE att ta ett liv.

Ja, och nu borde det ju vara ganska klart vad jag anser om abort. Och ja, om jag blev gravid i dagsläget så skulle jag göra en abort. Jag vet inte om jag någonsin vill ha några barn alls, men i så fall inte förrän jag hunnit bli 30, och jag kan uppge massor av anledningar om någon undrar. Min mor var 32 när hon fick mig, och det har funkat finfint, I don't see the problem.

Man kan ju tycka att vi i västvärlden borde ha kommit såpass långt i utvecklingen att alla skulle förstå skillnaden mellan abort och mord. Men i kyrkans fall är det ju tyvärr inte så. Detta är vad som händer när man låter religiösa värderingar ha för stort inflytande på ett lands politik. Att religion existerar stör mig inte alls, så länge det sköts med lite värdighet (vilket det ju inte gör när det krigas om det, men det är en diskussion för sig) men religion och politik ska hållas isär. Demokrati = folkstyre. Om inte alla invånare i ett land håller sig till den katolska tron, så ska landet heller inte styras därefter. Politik och demokrati ska se till människan, inte till kyrkan.

En liten parentes i sammanhanget... ja, självklart finns det vissa värderingar i religionen som är fina. Till exempel de som förespråkar kärlek, fred, "love thy neighbour", förlåtelse... såna saker. Men man får också betänka att den sagobok som kallas Bibeln skrevs för ganska många år sen. Tiderna förändras. Vi utvecklas, vi lär oss, och vi förkastar saker som vi inte finner logik i. En del värderingar kan man behålla av uppenbara skäl; att vara en hygglig medmänniska. Men många värderingar är förlegade, och bör då släppas, istället för att hållas kvar på en sytråd.

En annan kontroversiell tanke: borde vi inte rentav uppmuntra aborter i dagens läge? Världen är så fruktansvärt överbefolkad och det blir bara värre. Jag säger inte att vi på något sätt borde "gallra" bland människor, absolut inte, och jag säger inte heller att vi ska förbjuda folk att skaffa barn. Att uppmuntra aborter är väl kanske i grövsta laget, men vi borde absolut inte tabubelägga dem, än mindre förbjuda dem.

Om det här förslaget går igenom i Polen, då har de plötsligt stramat åt kvinnans rätt att bestämma över sitt liv. Det får inte hända. Stå på er, systrar, jag hejar på er!