...okej, det kunde man inte. Tydligen så definierar SAOL inte adjektiv.
Men ja, alla fattar hur den officiella definitionen lyder. Kvinnlig är samma sak som feminin, vilket kan översättas till "kvinnlig är den som uppfattas som feminin efter vissa normer".
Men vad är det för normer?
Jag stod alldeles nyss och tittade på mitt hår. Jag har alltid varit ganska värdelös på att fixa håret, jag kan få till det grundläggande; hästsvans, vanlig fläta... a, det är ungefär allt jag felfritt bemästrar. Om jag anstränger mig kan jag få till en fiskbensfläta, och kanske några lockar med en bra locktång. Med hjälp av en hårmunk kan jag få till en sån där söt ballerina-knut, men mitt tjocka halkiga hår spretar gärna ut lite.
Flätor anses väl kvinnligt? Iallafall av majoriteten. Men jag får inte till såna där snygga flätor som alla skryter med på div. tillställningar. Får jag minuspoäng i min kvinnlighet då?
Då började jag tänka på just den saken. Hur definierar man egentligen vad som är kvinnligt? Om en kille täcker mörka ringar under ögonen med lite foundation, har ringar på fingrarna och snygga naglar, är han kvinnlig då? Eller bara mån om sitt utseende? Om en man är duktig på att göra snygga flätor, har rosa skjortor och pärlarmband, är han kvinnlig? Eller bara lite hipster?
Det är så konstigt när man tänker på det. Av någon anledning har vissa saker förknippats med femininitet. Men varför? Vem bestämde att rosa var kvinnligt? Eller att välpolerade naglar var det? Ska man hårddra det hela så finns det ju faktiskt bara två saker som man definitivt kan säga är kvinnliga; våra bröst och våra könsorgan. Det är något som uteslutande kvinnor har.
Självklart skulle jag också - om jag blev tillfrågad - säga att champagnefärgade pumps, vita spetsar, röda läppar och ett långt vågigt hårsvall är kvinnligt, så jag är ju inte bättre än någon annan i det avseendet. Det som fascinerar mig är hur detta är så inpräntat i våra normer att till och med vi som är ganska liberala av oss, också har idéer om vad som är kvinnligt och manligt. Och alla har det, försök inte rättfärdiga er själva. Det är ingen som skulle se prinsessan Madde på stan och tänka "Så jävla butch!"
Min första tanke var - hedning som jag är - att det som vanligt var religionens fel, att vi har den syn vi har på de respektive könen. Fast så är det ju inte. Det är väl ganska så fastställt att kvinnor under vikingatiden bar klänning och män bar byxor. För en gångs skull är Jesus oskyldig. Nästa tanke är helt enkelt att man kom på det ur ett sexuellt perspektiv. Männen fick byxor med gylf för att ha relativt enkel tillgång till sina "grejer" och kvinnor klänningar med vida kjolar för att det skulle vara enkelt att... "ta sig in".
(Vilket torde förklara varför det uppstod panik när kvinnorna började klä sig i byxor. Nu jävlar, nu stänger hon till om kussimurran, hur ska vi göra då? De var väl inte bekanta med hur man fick upp någon annans gylf på den tiden.)
Ibland funderar jag över om jag anser mig själv som kvinnlig. På vissa sätt gör jag det. Jag gillar att gå runt i snygga klackar, lägger gärna en snygg make-up om jag har tid och lust, trivs bra i kjol, och är traditionellt pysslig och huslig. Men samtidigt lägger jag minimalt med tid på mitt hår, och även om jag stundvis går i snygg make-up så är jag inte så ambitiös att jag sminkar mig bara för att gå ner till Ica eller gå till gymmet. Inte heller umgås jag så värst mycket med andra flickor, och reagerar inte så mycket på burdus humor eller sexistiska skämt - i många fall är det jag som hittar på dem. Och jag trivs tusen gånger bättre i grönt än i rosa.
Så på frågan om jag är kvinnlig svarar jag "Ja, och nej". Inte bara för det jag nämnde nyss, men för att jag ibland undrar varför vissa av mina egenskaper ska anses som kvinnliga eller manliga. Är inte det egentligen totalt ointressant information?
Min mor ser nog väldigt feminin och "dam-ig" ut på håll, men min morsa har både jaktlicens och MC-kort. Och det skulle då vara typiskt manliga egenskaper. Jag vet inte riktigt...
Jag säger inte att vi nödvändigtvis måste sluta använda termerna "maskulin och feminin" men jag tror nog att många skulle behöva ta sig en liten tankeställare. Och kanske behöver vi justera vårt perspektiv lite. Kanske sluta se polerade naglar som enbart kvinnligt.
 |
| Dagens mode, typ |
 |
| "Edwardian Fashion" tidigt 1900-tal |
Kvinnan har ju trots allt förändrats lite genom åren...
Kön har ju faktiskt egentligen inget att göra med ens personlighet. Konstigt att vi ändå har lyckats knyta ihop dem genom alla dessa århundraden. Vi kommer nog aldrig sluta heller. Och vi kanske inte nödvändigtvis borde sluta heller. Men konstigt är det iallafall. Sådeså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar