Det finns alltid så mycket att diskutera. Enda problemet var ju att jag råkade glömma bort min mages ovilja att hantera mjölk... Jag är inte direkt laktosintolerant. Mindre mängder mjölk går bra, jag har inga problem att äta bröd som innehåller mjölk, och grädde i maten går bra... men en latte som inte är laktosfri, det sätter mig på pottan - bokstavligen.
Det blir ju så. Jag kom på relativt nyligen (eller ja, nåt år sen, men i perspektiv till mina 21 år...) att det är mjölken min mage inte gillar. Men eftersom jag dricker mjölk så väldigt sällan så tänker jag inte på det. Så kommer den här dagen när man vill spontanfika med en vän... och man glömmer bort att be om en laktosfri latte.
Och så börjar magen leva rövare. Och man tänker "men vad är det nu, jag har väl inte ätit nåt konstigt?". En bra stund senare... shit. Latten.
Ett fruktansvärt osexigt problem! Det kan ju förstöra ganska mycket. Man går för att fika med nån trevlig kille som man är lite förtjust i, och glömmer bort laktosen. Och sen sitter man där och får liksom hålla igen med hela kroppen för att inte släppa ut... nåt.
Och här kommer det värsta. Har ni någonsin varit i närheten av någon laktosintolerant person som råkat få i sig mjölk? Och som sen råkar fisa lite... jag säger det rent ut, det är inte parfym! Ärligt talat, laktos-fisar är den värsta sorten.
Men det var ju en ganska okej dag ändå, trots den laktosproppade latten (för övrigt: min dator stryker under när jag stavar något fel, alt. den inte känner igen ordet, och ordet "laktosproppad" stryks inte under!). Har varit på ganska uselt humör de senaste dagarna - förmodligen på grund av utmattning, stress och sömnbrist, så det var välbehövligt att få ventilera lite. Jag behöver allt stöd jag kan få i nuläget.
Tänkte egentligen berätta en supergullig "kärlekshistoria", men vi tar det imorgon istället. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar