Disney har ju gjort eeenooormt många tecknade/animerade filmer genom åren. Vissa har fäst sig mer än andra. Likadant är det med karaktärerna. Men det är inte alltid man är så analytisk. Nu tänker jag vara det! Jag tänker prata om karaktärer - både huvud- och biroller - som jag tycker är intressanta! (Jag älskar Askungen men hon är ju faktiskt inte så spännande som karaktär...)
 |
| (Eudora) |
1. Tianas mamma
Ni vet, från Princess and the Frog/Prinsessan och grodan? Så varför gillar jag henne? Jo, för att hon ser ut som en äldre dam - vilket hon är. Disney-mammor (de få gånger de finns med i filmen) ser oftast ut som 19-åringar. News flash, disney! 19-åringar kan vara mammor, men inte till en tonåring! Kolla på exempelvis Rapunzels mamma. Hon ser mer ut som Rapunzels storasyster på sin höjd! Tiana's mamma - Eudora - har lite grånat hår och små rynkor under ögonen, och till och med en liten "hudflärp" under hakan. Visst, hon är fortfarande väldigt slät, men hon ser helt klart mycket äldre ut än andra disney-mammor.
2. Lilo och Nani
Jag älskar Lilo! Här har Disney skapat ett verkligt problem-barn! Hon är knäpp, hon är våldsam, hon är en udda outsider, hon är rentav bisarr! Men hon har också riktiga och djupa känslor. Det är en så otroligt intressant karaktär! Hon slår sina klasskamrater, utför sen nån form av voodoo med skedar och en pickles-burk, hon dyrkar Elvis... Men man kan ju verkligen förstå att hon har lite traumatiska grejer att leva med. När en flicka i den åldern förlorar sina föräldrar är det ju inte konstigt att det rör till sig i huvudet. Hon är ju gammal nog att förstå vad döden innebär, men inte gammal nog för den livserfarenhet det krävs för att kunna hantera en sån sak.
Storasyrran Nani är också en jävla bra karaktär! Hon är inte på något sätt ond eller elak, utan bara under en enorm press då hon plötsligt ska agera förmyndare och "mamma" åt sin lillasyster - när hon själv fortfarande är, vadå, 19-20 år? Det är helt nytt territorium för henne! Hon är van att kunna bråka med sin syster på det sätt som systrar gör och inget mer med det, men plötsligt ska hon ta ansvar för och uppfostra sin lillasyster. This is heavy stuff!
Så inte bara är karaktärerna riktigt bra för sig själva, utan relationen och samspelet mellan dem är så perfekt dysfunktionellt! Svårt, känsligt, krångligt... och det är ju exakt så livet är!
3. Frollo
Ja, jag vet att han är en skurk, men det är en jäkla bra karaktär! Okej, så här har vi en domare som således tycker att han har rätt att göra lite som han vill - men samtidigt har han en riktig gudsfruktan. Här har vi ju ett praktexempel på religiösa hycklerier! Han torterar folk, han dödar folk (inte i filmen, men ja, we all know it), och allt detta rättfärdigar han med att säga att han gör det i guds namn enligt hans vilja. Han är utvald, högre än "vanliga dödliga", och enligt honom själv är det han som gör rätt.
Problemet är att han är enormt sexuellt attraherad av zigenerskan Esmeralda. Det sägs aldrig, och man märkte väl inte av det som barn, men i vuxen ålder ser man det klart och tydligt! Mot slutet av filmen säger han (inte ordagrant) att hon slipper brännas på bål - om hon typ gifter sig med honom (eller ja... 17 vet om han ville ha henne till fru, eller bara som en liten sex-leksak, perversa fanskap...) Och när hon säger nej genom att spotta honom i ansiktet, så blir han förbannad, kallar henne onda häxa och tänder på!
Det som gör Frollo intressant är att trots att han är riktigt jävla ondskefull så är han ju ändå medveten om att han inte är riktigt högst i rang - för då han är på väg att dränka Quasimodo i brunnen och prästen stoppar honom och drar in Gud i det hela... då blir han nervös! Han är rakt igenom ond, men nånstans djupt inom sig så tycks han ju ändå veta att hans älskade gud kanske inte skulle sympatisera med allt han gör. Dessutom blir han ju väldigt besvärad av sina känslor för Esmeralda. I hans värld är såna känslor syndiga - och framför allt när objektet för hans förälskelse är zigenare! Så han genomgår ju ganska ordentliga känslomässiga kval. Ond som fan, men intressant!
4. Gaston
Ännu en bad guy! Men en till intressant sådan!
Okej, jag ska börja med att klargöra detta: Gaston är inte ond. Han är jävligt arrogant, självgod, självisk och divig... men han är inte ond. Nej, han är bara väldigt van vid att alltid få precis som han vill! Han är dyrkad av alla andra, så när hans förälskelse avvisar honom fullständigt, då blir han lite mind-fuckad. Och det går såpass långt att han börjar ta till extrema metoder för att få tjejen - Belle - att ändra sig. Han börjar med utpressning - hennes far slipper mentalsjukhuset om hon går med på att gifta sig med honom. När inte heller det funkar så ger han sig iväg för att mörda den som hon tycker bättre om. Och det roliga (?) är ju att när de är där uppe på taket och fightas så säger han till odjuret "Trodde du verkligen att hon ville ha dig när hon har nån som mig?". Alltså tror han ändå i sin egna lilla värld att Belle typ lider av en tillfällig sinnesförvirring men egentligen vill ha honom.
Ärligt talat, Gaston hade säkert inte gett sig iväg för att mörda nån om Belle hade gått med på att gifta sig med honom. För han är som sagt inte ond - bara självisk och bortskämd. Och en sak till som är väldigt intressant i historien: hur porträtteras odjuret innan han blev odjur? Jo, självisk och bortskämd! Så förmodligen hade historien kunnat vara bakvänd! Jag menar, odjuret var ju beredd att låsa in Belle och låta henne svälta bara för att hon inte vill äta middag med honom. How is that different? Jag ogillar Gaston lika mycket som alla andra, han är vidrig, men han skiljer sig en del från andra disney-skurkar!
5. Robert Parr/Mr Incredible
Okej, filmen "The Incredibles" var bara sådär. Den är helt okej men ingen gigantisk hit. Däremot så är Robert Parr en ganska intressant karaktär.
Jo, här händer något som disney inte har gjort förut: ålderskris! Robert Parr är en pensionerad superhjälte som drömmer sig tillbaka till sin storhets dagar - såpass mycket att han försummar sin familj. Han är rentav självupptagen, och det kommer av att han tycker att livet är skittråkigt. Sånt här händer mer eller mindre alla! 40-årskriser är enormt vanligt, och Robert - eller Bob som han också kallas - genomgår det precis som vilken medelålders man som helst. Så när han en dag får ett erbjudande att göra hjältejobb vid sidan av så blir han plötsligt en ny människa, och han får det som alla drömmer om i det läget: en andra chans att återuppleva sin ungdom!
Jag gillar disneyfilmer som kan kopplas lite till hur verkliga livet faktiskt funkar! Bob och hans fru - som också är en pensionerad superhjälte - bråkar och tjafsar, de har en grå vardag, det är trötta på sitt triviala svenssonliv, det blir osäkra på varandra... som riktiga par gör! Frugan är tyvärr inte riktigt lika intressant. Hon är den ansvarsfulla mamman, och hon är väl bra på det. Men Bob genomgår den verkliga krisen, och han gör lite dumheter och ränner ute om nätterna för att försöka fånga upp små spillror av sin forna glanstid. Det är ett känslomässigt tumult som många kan känna igen sig i.
Nu är jag klar!
Jag älskar massvis av disneykaraktärer, men nu har jag varit lite mer analytisk, och då har vi funnit karaktärer med lite mer djup än den vanliga "damsel in distress".
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar