onsdag 1 juni 2016

Bashing on summer

Jag är en naturmänniska, och precis som de allra flesta naturmänniskor, tycker jag om alla årstider. Hösten med alla vackra färger och man börjar mysa in sig i lådan, vintern med den gnistrande kylan och julen som jag älskar så mycket, våren med magin över allt som vaknar till liv och det spritter i hela kroppen, och sommaren med gröna (ähhum.. bruna) ängar och blommor, bad i sjöar och hav... Alla har verkligen en särskild charm, och det finns egentligen ingen jag tycker mer om än någon annan.

That being said...

Om man måste välja något som är mindre fantastiskt, så är det faktiskt sommaren. Och DÄR blev jag stämplad som dum i huvudet för jag är svensk och därför tvungen att dyrka sommaren. Men... näe. Sommaren är verkligen underbar på många sätt, men det är faktiskt av sommaren jag har mest ont.

Jag är född i februari - under snöstorm, jag valde en väldigt läglig dag - så mina första dagar var under vinter. Vet inte om det har något med saken att göra, men jag har mycket lättare att hantera kyla än värme. Och i ärlighetens namn, det ÄR lättare att tackla. Är det kallt så är det liksom bara att klä på sig lite extra, eller lägga en extra filt i soffan. Done. Värmen är klurigare. Man kan klä av sig lite, men till slut kommer man till den punkt då det inte finns fler plagg att ta av sig, och hur mycket man än känner för det så kan man inte plocka av sig huden. Man kan bada/duscha i kallt vatten, men det är en kortsiktig lösning för vi är ju trots allt landlevande djur, så förr eller senare måste vi ur vattnet. Och vi kan sätta igång fläktar, men vi kan heller inte ha en fläkt vart vi än går (jo, såna där löjliga handfläktar men hur mycket nytta gör det egentligen?). 

Och sommaren är en så mycket stressigare period! Inte bara för mig som jobbar inom servicebranchen i en populär turistort, men för de allra flesta. Folk ska ha semester så det ska hittas sommarjobbare som är kompetenta, och sommarjobbarna är stressade för att de ska hitta ett sommarjobb och oftast vet de i bakhuvudet att i september blir man arbetslös igen. Och de som har semester... geez! De ska hinna med så mycket de bara kan på denna begränsade tiden, så de ränner runt så in i helsike för att hinna med badsemester med barnen, 58 grillkvällar - på en 25 dagars semester -, åka till div. tema- och nöjesparker i varsina ändar av landet, hälsa på svärmor, pyssla i trädgården - och samtidigt koppla av, samla ny kraft, ligga i hängmatta och läsa den där fantastiska boken som kollegan rekommenderat... 

Blir ju stressad bara jag tänker på det! Jag kommer ha en kort semester i sommar, men jag känner inte samma krav. Jag har inga barn, ingen trädgård, ingen svärmor, ingen grill... så jag tror att jag lyckas bättre med avkopplingen, lyckligtvis. Jag har typ två-tre saker som jag eventuellt tänkt göra på min semester, och jag vet redan att jag inte kommer hinna med alla, så vi får se helt enkelt. Sen kan det nog bli en kort semester i höst också, who knows.

Men åter till mina personliga problem. Jag ligger i skrivande stund i sängen med bordsfläkten på full effekt och persiennerna neddragna. Kl 15 börjar jag jobba. Så otaggad så det finns inte. Inte för att jag ogillar mitt jobb, men för att jag inte är så himla sugen på att dra på mig svarta byxor och skjorta, för att sen springa runt i en restaurang som inte har luftkonditionering. Då infinner sig en längtan till 8-9-tiden ikväll när luften ute har svalnat och man återigen kan fungera någorlunda normalt.

Jo, för det har faktiskt hänt att jag blivit tvungen att gå hem från jobbet för att jag blev sjuk av värmen. En gång förra sommaren. Började känna mig yr, såg lite suddigt, det liksom slog lock för öronen... jag provade att gå ner på personaltoan, sätta fötterna i duschen med kallt vatten, och ligga ner på den kalla klinkern. Jodå, det gick väl an när jag kunde ligga där, men så fort jag kom upp i restaurangen igen började huvudet åter snurra. Det slutade med att en kollega sa åt mig att gå hem, varpå jag cyklade hem, drog av mig alla kläder, satte igång fläkten och la mig i sängen och flåsade. Där låg jag resten av dagen. 

Jag tycker verkligen om sommaren, men varje år när hösten kommer blir det en stor lättnad. Det är som att hela naturen liksom tar en utmattad suck, och går ner i varv. Vi behöver ha den här lågsäsongen för att överhuvudtaget orka med den hyperaktiva period som sommaren är. 

Men det är fortfarande 3-4 månader kvar till hösten, och fram tills dess är det väl bara att försöka köra på så gott det går. Men bli inte förvånade om jag skulle råka tuppa av nån gång. Gör som Timon och Pumbaa gjorde med Simba, I'll be fine.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar