Stolthet över sitt ursprung. Vad innebär det egentligen? För mig är det inget negativt. Stoltheten i sitt ursprung behöver ju faktiskt inte betyda att man har något emot andra.
Jag är - såvitt jag vet - helsvensk. Min pappa är född och uppvuxen i Jönköping och min mamma i trakterna runt Vimmerby. Jag tror att jag är stolt över att vara svensk, jag reflekterar inte så mycket över det. Jag gillar vår gamla ursvenska kultur, asatron, våra vackra med oerhört deprimerande folksagor och folkvisor, våra djupa skogar med alla sjöar... tycker verkligen om det. Men hade jag varit från Italien så hade jag förmodligen känt likadant om Italien.
Jag förstår inte varför folk tycker det är fel att vara stolta över sitt ursprung. Det kan man ju vara av flera skäl, men det betyder ju inte nödvändigtvis att man är nationalist. Jag gillar Sverige, men jag bjuder hemskt gärna in folk från andra kulturer.
För ett par år sen besökte jag en vän och vi diskuterade vad vi skulle göra om vi fick världsherravälde... min första grej var att ta bort allt som har med kärnkraft och kärnvapen att göra. Hans första grej var att ta bort alla landsgränser. Jag förstod hans resonemang men höll inte med.
Vet ni vad problemet med krig och konflikter är? Krig och konflikter. Att folk inte kan bete sig som vuxna människor. Landsgränserna är inte problemet. Jag tycker helt ärligt att det finns en ganska stor charm i alla olika länder, för det innebär olika kulturer som man kan ta del av. Åker du till Kina finner du en helt annan kultur än om du åker till Indien, och dessa länder ligger ändå i princip vägg i vägg. Jag älskar olika kulturer! Det är det som gör världen så färgstark. En gång när jag var liten fick jag och en kompis vara med när en tredje tjej hade grillfest med sin familj nere vid sjön. Minns inte vartifrån de var, men det var något arabiskt land, och det var så kul! Jag kan inte ha varit mer än 10-11 år, men jag minns det fortfarande! Vi blev inbjudna till allt, fick smaka på maten, och även om vi inte kunde prata så mycket med dem så stod vi där och log och skrattade.
Att vi var från olika länder var liksom ganska irrelevant. Det relevanta var att vi blev inbjudna till dem, och gästvänligheten oss emellan. Och kommer det en person från vilket land som helst, och vill se den svenska kulturen, då delar jag mer än gärna med mig. För ett par jular sen - när jag fortfarande gick på gymnasiet - var vi fyra tjejer som firade lite jul strax innan jullovet. Två utav dem var muslimer. De firade väl inte jul för julens skull, men de var med och åt pepparkakor och drack glögg, och vi hade jättemysigt.
Problemet är inte våra olika nationaliteter och ursprung. Problemet är den fientliga inställningen. Jag skulle säkert också kunna ta ett DNA-prov och kolla upp vart jag har mitt genetiska ursprung - fast det behövs inte. Det behövs inte, för jag har inte någon direkt fientlig inställning till någon annan folkgrupp. Och har man inte det, då är det ganska onödig info vart man egentligen härstammar från.
Så detta videoklipp kanske var en nyttig läxa för någon... för mig? Nja, det förändrar ingenting. Jag är stolt över Sverige och vår kultur, men jag är också fantastiskt glad över att Kina bevarar sin kultur, att Indien bevarar sin, att Tyskland, Brasilien, Belgien, Norge, Indonesien... att alla dessa länder har sina respektive kulturer, för det gör världen färgstark. Vi behöver inte ta bort några landsgränser. Vi behöver bara bjuda in folk, och behandla varandra som grannar i ett jävligt stort villaområde. Murar ska inte skilja oss. På sin höjd en liten häck eller ett staket med grindar.
Tjena Indien, här i Sverige dricker vi glögg och käkar kåldolmar. Vill ni smaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar