Köpa bh. Inte lätt när man har D och uppåt i kupstorlek. Det är ju trots allt ganska rejäla grejer som ska hållas uppe, det är tungt och - ledsen om jag spräcker killarnas bubblor nu - gravitationen gör ju sitt; det blir gärna lite hängigt ibland.
Nu har jag ju upptäckt att jag gillar Cubus bh-ar, just för att de för ett tag sen breddade sitt storleksutbud. Även de fina i spets finns oftast i upp till F-kupa. KUDOS! Så man börjar bläddra bland galgarna för att hitta rätt storlek, och så tar man fram den, och här kommer reaktionen...
"WHAT?! Seriöst eller? Mina tuttar KAN inte vara såhär stora!" *
Plagget man håller i sina händer ser bara löjligt ut, framför allt för en tjej i 20-årsåldern som inte har haft några barn och således ammat, och har en 100 % äkta byst. Det händer varje gång! Och tydligen glömmer jag mellan gångerna, för jag lär mig aldrig riktigt hur stor byst jag har.
Självklart har jag ju fått kommentarer av andra om den saken - allt från beundrande blickar från medsystrar till slemmiga tutt-kommentarer på krogen. Men jag har aldrig reagerat så mycket, jag tycker själv inte att det är något märkvärdigt. Kanske för att jag ser dem varje dag, and it's the only ones I've ever had. Men hur eller hur så blir det därför alltid samma sak när jag ska köpa ny bh.
Men jag fick iallafall tag i den jag ville ha. Mjuk och skön vardagsbh som håller grejerna på plats, ingen extra vaddering, inga kliande spetsar... mmmmm.
* Detta var för övrigt något jag sa högt i provrummet till mina väninnor, och en tjej som jobbade på cubus fick sig ett gott skratt åt mitt irriterade uttalande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar