Fössta tossdan i mass - utom i Vimmerby

Smålands inofficiella nationaldag. Fössta tossdan i mass. 

För er som inte fattar så är detta en slags ordlek som anspelar på den småländska dialekten, där "rs"-ljudet i första, torsdag och mars istället blir ett "ss"-ljud. 

Det finns bara ett litet problem. 

Vi i Vimmerby snackar inte småländska. 

Detta är ganska sjukt egentligen. För många är det trakterna runt Astrid Lindgrens hem som ÄR Småland. Allt som berör Astrid är jäkligt småländskt. Men hon - liksom alla människor i den här trakten - pratar inte småländska. 

Vad pratar vi då? Jo, nån slags hitte-på-dialekt som liksom hamnar mellan småländska och östgötska. Och den här dialekten har dessutom långsamt börjat dö ut. Vi 90-talister har så smått börjat tappa vårt typiska "Vimmerby-mål". Min mormor är den enda i min släkt som verkligen har kvar sin dialekt. Min mamma och hennes syskon har några få spår av den i sitt vardagliga språk - och vi, deras avkommor, har i princip ingenting. 

Jag var på en krog i Linköping en gång för typ 100 år sen, och jag nämnde för en kille där att jag var från Småland. Hans första kommentar var "men du pratar ju inte småländska". Jag frågade honom vad jag pratade på för dialekt då - varpå han svarade "du pratar ingenting". Jag är tydligen dialektlös. 

Jag tror att det helt enkelt beror på att Vimmerby ligger så nära gränsen till Östergötland - men inte tillräckligt för att vi ska prata Östgötska. Och det roligaste är att man behöver inte åka många mil för att komma till andra dialekter. Rakt norrut - ca 3-4 mil - har vi Kisa, och där pratar man en svag Östgötska. Åker vi söderut börjar vi höra något mer klassisk småländska redan i Målilla - också det ca 3 mil från Vimmerby. Rakt Västerut hinner man väl kanske till Nässjö ungefär, då kommer det också lite småländska.
Ja, och västerut har vi Västervik men de har också en lite hitte-på-dialekt som inte är helt samma som Vimmerbys. 

Summa sumarum: Vimmerby är en slags krater var småländska och östgötska möts och bildar nåt helt annat. 

Vad är det då som utmärker Vimmerbys dialekt? Ja, för det första är det vår tendens att byta ut r mot w. Istället för "rätt" säger vi "wätt". Och att i tid och otid byta ut a mot e. L-en ska dock vara jävligt runda, precis som i östgötska. 

Apropå maraton:
Ska di springe den långe vägen? Dä klarer di aldri. 

Apropå kosläpp på våren:
Di släppte ut kossera igår, di såg wätt gla'a ut!

Apropå småsår man inte kan låta bli:
Jag blir ga'arn, jag har en wuge ("ruga") som ja inte kan låte bli o pille på!

Ja, nu ska det ju återigen nämnas att det endast är den äldre generationen som fortfarande pratar såhär. Men visst låter det tjusigt? 

Vi yngre har väl börjat närma oss någon form av rikssvenska. Lite trist, kan jag tycka, dialekter är ganska charmigt. Men å andra sidan så kunde det ha varit värre. Hellre dialektlös än prata skånska som är så jäkla skånsk att den nästan är dansk. 

Men jag hoppas att ni "äkta" smålänningar har haft en trevlig nationaldag. Vi vanliga får vänta till juni. 

Puss och godnatt!