Välj att inte vara ett arsel

Sånt här kan man tänka på när man springer intervaller på gymmet...

I vårt fina land Sverige har vi åsiktsfrihet. Det innebär att man får tycka och tänka som man vill (och ja, det gäller tyvärr även SD). Och åsikter får man ha. Man får till och med tycka illa om någon eller några. Men det är här twisten kommer: man kan välja att agera på sina åsikter, eller inte.

Soran Ismail är en kille som jag tycker har rätt mycket vettiga tankar. Tänker därför citera honom:

"Om jag ska va helt ärlig, det mesta som ni gör stör mig. Om jag är på en buss, och ni är på samma buss som mig, då stör ni mig. Ni behöver inte ens sitta bredvid mig, för ni kommer trycka på stopp där inte jag ska av och så tar min resa längre tid, och ni har blivit ett störande moment i mitt liv. Men när byggde vi upp ett samhälle där ingen någonsin fick bli störd av någon annan?"

(Soran Ismail från "En skam för Sverige": https://www.youtube.com/watch?v=DdTUwuw8N-k)

Självklart är det helt okej att tycka och tänka och irritera sig på saker. Men man kan välja att uttrycka det, eller hålla käften. Om vi tar Sorans exempel med bussen. Han stör sig på andra människor, men jag tror knappast att han sitter och talar om det för folk, eller på något vis uttrycker sin irritation. Han sitter nog inte och suckar högt varje gång nån annan trycker på stopp, han glor inte snett på någon, han säger inget. För Soran väljer att inte vara ett arsel. Åsikterna får han ha, helt klart, men att tracka andra bara för att han stör sig på dem, det gör inget bättre. 

Självklart ska man ta upp problem. Är det så att någon på bussen trycker på stopp vid varenda hållplats bara för att jävlas, då är det ett problem, och då är det helt okej att säga till. Men i alla andra normala fall finns det ingen anledning att klaga. Någonstans på bussen sitter förmodligen en annan människa som ska åka lite längre än du, och blir irriterad när DU trycker på stopp där inte hen ska av. 

Vi lämnar bussen. Ett praktexempel på en människa som inte var så bra på att inte vara ett arsel, det är Katrin Zytomierska. Hon satt i morgon-tv och klankade ner på alla överviktiga människor. Det är fult att vara tjock, det är äckligt, ingen som är tjock mår bra på riktigt, de som säger det bara snackar skit, man har inget o va stolt över om man är större än medelmåttet. 

Även Katrin har rätt att tycka som hon vill. Men hon kunde ha valt att hålla sina åsikter för sig själv. När hon uttrycker sig såhär finns en stor risk att hon sårar. Inget bra kan komma ut av att hon säger sånt här offentligt, hon får inte stora människor att bli taggade på att gå ner i vikt, hon får dem bara att må dåligt över sig själva. Andra människors kroppar är inte hennes problem på något vis, så hon har ingen egentlig anledning att uttrycka sig om det. Hon kunde ha valt att vara hygglig, och om hon känner det som en påträngande nödvändighet att prata om övervikt, så kan hon göra det på ett bättre sätt. Uppmuntra till att leva hälsosamt, fokusera på det positiva. Det är en viss skillnad på att säga "feta människor är äckliga" och att säga "kom igång med träningen, man mår så bra av det". 

(Katrin Zytomierska i Malou efter tio: https://www.youtube.com/watch?v=9YvDSOveT3g)

Jag har också åsikter om folk. Jag kan sitta och titta på folk och tänka "herregud..." om dennes utseende. Men jag håller tyst. För jag väljer att inte vara ett arsel. Ingen människa existerar enkom för att tillfredsställa andra, så min åsikt om en persons utseende eller dyl. är ganska oviktig. 

Det är inte alltid lätt. Ibland är grodorna på väg att hoppa ur munnen. Det händer även mig, att jag reagerar lite väl dumt. Men i 99% av fallen hinner jag stoppa mig själv i tid, och säga åt mig själv att "håll käften, det är inte din ensak". Och skulle jag råka säga nåt dumt, så hoppas jag verkligen att personen i fråga talar om det, för det är inte okej att såra folk utan vettig anledning. Säger jag nåt dumt utan att tänka på det så vill jag veta det, för det var förmodligen inte meningen, och då vill jag ha en chans att be om ursäkt. 

Tänk vilken skön värld vi skulle kunna ha om alla kunde bestämma sig för att vara hyggliga människor. Om de som tittar snett på muslimer kunde bestämma sig för att hålla käften istället för att hetsa, om personer som Zytomierska kunde fatta att hon inte har att göra med hur andra ser ut, om alla kunde komma överens om att bete sig på samma sätt i alla situationer, som på bussen. Stör dig hur mycket du vill, men välj att inte vara ett arsel, och håll tyst. 

Retroaktiv uppfostran

Ja, det är lite hårt kanske, men bevisligen behövs det. Något jag är fruktansvärt trött på är folk som inte besitter vanlig enkel hyfs och folkvett. Så här kommer lite pointers med saker som jag tycker vi alla kunde komma överens om att jobba på:

Håll vad du lovar
Ett löfte är ett löfte. Punkt slut. Givetvis finns det giltiga orsaker till att man inte kan hålla sina löften; det kan vara nödsituationer, oväntade saker som tveklöst måste prioriteras... men i alla generella fall ska löften hållas. Inget snack om saken.

Säg inget du inte kan hålla dig till
Oavsett om det är ett löfte eller inte: har du sagt något, så håller du dig till det. Har du bestämt en tid med någon, så är du där i tid. Har du sagt att du ska fixa en sak, så fixar du det. Är det så att du inte är helt 100 på att du kan hålla dig till ett åtagande, så säg det direkt. Enkelt folkvett.

Tala klarspråk
Är du arg på någon, så säg det, istället för att gå och älta. Vill du något, så säg det, istället för att gå och sukta. Du skapar bara onödiga missförstånd om du går runt och tuggar. Ut med språket, och var ärlig.

Exkludera inte dina vänner
Ska du ha en fest som du vet att en vän inte kan komma på; bjud personen ändå. Ska du göra något som du vet att en vän inte är intresserad av att följa med på; fråga ändå. Det är lite jäkla omtanke. Bara för att en person jobbar eller dyl. vill hen säkerligen gärna bli tänkt på.

Visa ömsesidigt intresse
En relation mellan två människor ska inte bara gå åt ett håll. Om du konstant blir uppmärksammad av en person men aldrig ger något tillbaka, så är du inte en vän, du är en parasit. Om du konstant uppmärksammar någon som aldrig ger något tillbaka så är du inte en vän, du är en betjänt. Det ska inte vara en person som ringer varje gång. Det ska inte vara en person som hittar på saker hela tiden. Om du inte visar intresse så signalerar du att du helt enkelt inte har något.

Informera
Blir du sen? Ring! Får du förhinder? Ring! Är du fruktansvärt upptagen och kan inte svara i telefon just då? Skicka ett jävla sms och skriv att du hör av dig sen (men bara om du faktiskt tänker göra det, jag hänvisar till punkt två). I de allra flesta fall tar såna här enkla meddelanden max 2 minuter att slänga iväg. Det har du förmodligen tid med. Att bara utebli är ett enkelt sätt att göra sig av med vänner.

Skrota dåliga ursäkter
Har en del att göra med punkt ett och två. Rensa ut vad som är giltiga skäl, och vad som är dåliga ursäkter. Hänt någon/dig något? Giltigt skäl. Oväntat mycket trafik eller vägarbete? Giltigt skäl. Blivit sjuk? Giltigt skäl. Glömt bort? Dålig ursäkt. Tagit fel på dag? Dålig ursäkt. Tidsoptimism? Dålig ursäkt.
Sammanfattningsvis: saker du själv inte kan påverka (på riktigt alltså) är giltiga skäl. Saker som beror på dig själv är dåliga ursäkter.
(Fotnot: Givetvis kan alla glömma osv., it happens. Men om det händer gång på gång är du ett nonchalant rövhål.)

Kompromissa
En av nycklarna till att komma överens med andra människor är förmågan att kompromissa. Särskilt när det gäller personer du helst vill behålla i ditt liv. Man är fler än en person i en relation, och man måste ta hänsyn till andra än sig själv. Du vill äta vid 18 och din vän vid 19? Möts på halva vägen och ät 18.30. Du vill ha svamp i maten men din vän avskyr svamp? Lägg svampen bredvid, alt. lägg i stora bitar som är lätta att peta bort. Simpelt, men ack så viktigt.

Visa lite basic respekt
Vänner emellan är man ofta rätt taskig mot varandra på skoj, men det betyder inte att man kan bete sig riktigt hur som helst. Om en person har avsatt tid för att träffa dig så gör du bäst i att dyka upp; det är sjukt respektlöst mot personen och dennes tid att banga ur i sista sekund. Om en vän berättar ett seriöst problem för dig så lyssnar du, och du tar det på allvar, hur löjligt du än tycker att det är. Common sense!

Ingen är perfekt! Alla har vi brister vi måste jobba med, och ibland blir det fel. Men om det blir fel och man gör ett misstag så får man helt enkelt bita i det sura äpplet, be om ursäkt och försöka bättra sig. Så kan vi komma överens om att vi jobbar lite på detta? Världen skulle bli lite trevligare då.

Hur får man saker gjorda?

Här tror jag vi kan hitta lite igenkänningsfaktor...

Jag är rätt dålig på att få saker gjorda. Såna där tråkiga saker som att städa, åka till tippen och slänga batterier och dyl., diska... och det är helt hopplöst. Jag är fullkomligt håglös inför trista vardagsuppgifter. En av de brister som jag skäms mest för är min slarvighet. Jag gillar att ha organiserat och ordning och reda - men vad hjälper det om man inte håller ordningen? Nästan allt i mitt pyttelilla hem har en egen speciell plats, men det är inte ofta som sakerna faktiskt ligger på sin speciella plats.
Detta beror mest på slarv och lathet. Har jag använt hudkrämen så skulle jag ju kunna lägga tillbaka den där den ska vara direkt. Men gör jag det? Näe, utan den blir liggande bredvid sängen för jag tänker att "jag tar det sen", och jag har tydligen inte lärt mig än att "sen" kommer aldrig. Och detta gäller ganska många prylar i mitt hem.

Så hur får man saker gjorda? Jag har verkligen funderat, försökt hitta på ett bra sätt att ge mig själv lite mer motivation - men jag kommer inte på nåt. Att-göra-listor glöms i regel bort för jag skriver dem på ett papper som sedan hamnar i högen med andra papper. Jag funderade på belöningssystem; dvs. att jag ger mig själv en belöning för varje tråkig sak jag gör. Problemet med den metoden är att jag inte lyckats komma på någon bra belöning. Godsaker blir jag tjock av, jag kan inte unna mig vad som helst för jag har inte pengar i överflöd, jag har inget badkar så "varmt bad" går bort, skulle jag unna mig vin blev jag snart alkoholist...

I nuläget är enda metoden som funkar; ta lite i taget, och även om du bara städar i 10 minuter så är det alltid något, så var stolt över det.
Problemet är att den metoden tar väldigt lång tid... och tålamod är ju inte heller min starka sida.

Så jag vädjar till mina få läsare; tips? Hur får man saker gjorda? Ge mig lite kreativa råd som faktiskt funkar. För nu börjar det gränsa till katastrof här hemma. Not good.

Nu får det gärna bli höst

Idiot-stämplad av rätt många nu, jag inser det, men jag längtar till höst. Jag har nämnt tidigare att jag visserligen gillar sommar precis som alla årstider, men måste jag välja en som jag far mest illa av så är det just sommar. Till stor del beror detta på värmen. Jag älskar förstås att bada i hav och sjöar, men eftersom jag inte kan göra det hela dagarna så...

Så här kommer min lista med anledningar att längta till höst! Och jag vet åtminstone en person som håller med mig - min kära mor.

Skördetid

Mmm... frossa i nyplockad svamp, svensk frukt, pumpor, lingon osv. Från sensommar och in på hösten är naturen full av godsaker, och det gillar vi. På hösten är det dessutom mycket roligare att ta vara på det. Baka en kardemummastinn pumpakaka? Äppelpaj med massor av kanel? Mustiga grytor med svamp och enbär? Möjligheterna är oändliga!

Inomhusmys

Jag älskar att vara ute, men något som är fantastiskt skönt under hösten är just att få kura in sig med massa tända ljus och lyssna på höststormarna utanför. Jag som dessutom är ett doftfreak tänder upp oljebrännaren med varma kryddiga dofter. En kopp te på det, och lyckan är gjord. 

Dessutom finns det en hel hög med trista inomhussysslor som blir lättare att få gjorda när det är kyligare ute.

Höstpromenader

Luften är så mycket skönare på hösten än på sommaren! Den är svalare och lättare. Att ta en promenad bland alla höstlöv, utan att behöva svettas bara för att man har en tröja på sig, det är mycket underskattat. 

Snyggare kläder

En ny modesäsong börjar, och jag gillar höstkläder mer än sommarkläder. För det första tillåter vädret att man faktiskt har kläder på sig. Dessutom finns det så mycket mer möjligheter - och det är så mycket bekvämare. Let's face it, alla som inte har ett "thigh gap" upplever friktion mellan låren. Inte superbekvämt, men man kan ju inte heller ta jeans istället för shorts för då dör man av värmeslag. Jeans och kängor, med snygg jacka till. Love it!

Rutiner

Detta är en punkt som jag tror att många - oavsett övriga känslor om höst - kan hålla med om. Visst är det skönt med sommar, ledighet och lite mer frisläppt attityd... men det är också ganska skönt när man får komma in i vanor igen. Träningen blir faktiskt av, man får lite mer ordning på kosten, lite mer ordning på ekonomin... mer ordning helt enkelt. 

Väntans tider...

För alla oss som älskar jul är hösten en perfekt tid att långsamt och i smyg börja planera och tjuvstarta lite. Framför allt i november när värsta höststormarna viner. Man kanske tjuvsmuttar lite på glöggen, kanske visslar på nån julsång i smyg, börjar fundera på vad man ska ge folk i julklapp, kanske slinker det ner en pepparkaka... 

Så nu tycker jag att vi kan låta bli att gnälla när hösten kommer, för som ni ser finns det massa fördelar med det! Bra va?