En helg i naturens tecken - Lots of photos

Min mor har varit här över hela helgen, vilket har varit jättetrevligt. När vi umgås blir det ofta väldigt mycket natur, och den här gången blev det väldigt mycket sjöar - för att bota mammas sjö-abstinens, då hon inte har några direkta vattendrag där hon bor. Så här kommer en hel rad med vackra natur-vyer!

Språkpolisen

"Sluta våldta svenska språket!"

Kanske att ta i, men jag stör mig nåt enormt på personer som använder felaktig grammatik, eller rentav fel ord.  Så här kommer nu en liten lektion.

Än vs. En

"Än" är ett begrepp som berör tid, en förkortning för "ännu" eller i fråga om jämförelse. I en mening blir det alltså: "Sitter du kvar här än?" eller "Den blonda flickan var än längre än den brunhåriga."

"En" är ett antal, eller ett pronomen (indefinit pronomen, om man ska vara petig) på samma sätt som när man benämner en person som "man". Det blir alltså "En man satt på bänken" eller "Man ska vara glad att man har någon som hjälper en."

De, dem och dom

Okej, vi ska börja med detta: Dom är egentligen talspråk, i skriftspråk används de eller dem. Dock skriver väldigt många, inkl jag själv, "dom" i mer vardagliga texter, såsom ex sms. Många menar även att "dom" är på väg att ersätta både "de" och "dem", för att förenkla språket. Språk utvecklas ju hela tiden, och många ord stavas inte längre på samma sätt som de gjorde förr. (Konkret exempel: Ordet kvinna stavades för länge sen med Q, Quinna.)

Jag är dålig på förklaringar, så jag kan inte säga något om vilka regler som bestämmer vilket ord som används på vilket ställe. Men det är ju för 17 uppenbart, kan jag tycka!

"De skulle gå ut" - "Dem skulle gå ut"

"Vi gick förbi för att hälsa på dem" - "Vi gick förbi för att hälsa på de"

See the difference? Det hörs liksom.

Egentligen

Alltför ofta hör jag folk som uttalar detta fel, och jag vet inte hur det går till. Det jag hör är "igengklien". FEL FEL FEL!

Okej, att det första e-et låter lite som ett i, det är helt okej, det är så lätt hänt och det hörs ingen gigantisk skillnad. MEN! Det ska inte vara ett ng-ljud, utan ett helt vanligt n. Och bokstaven k existerar inte överhuvudtaget i detta ord, så sluta uttala det! Hur ett k kom in i ordet vet jag inte, misstänker att det kan vara något som många gör sedan barndomen då detta potentiellt var ett svårt ord att uttala, men det borde man lära sig tills man blir vuxen! E-gen-tli-gen.

Kommatecken

Skall användas! En längre text utan kommatecken är så gott som omöjlig att läsa. Det finns inga tillfällen där man kan andas, det blir inget bra flyt, uppräkningar blir bara en rad ord utan vettig mening... och det ser ganska amatörmässigt ut. Jämför:

"Idag när jag var på väg hem från mitt jobb, som ligger i utkanten av stan, fick jag för mig att stanna till hos blomsteraffären och köpa med mig lite färgglada blommor hem, då min lägenhet känts lite grå de senaste dagarna. Väl inne i butiken gick jag bort till kylarna där buketterna stod, och där fanns mycket att välja på. Rosor, gerberor, nejlikor, liljor. Efter att ha funderat en stund gick jag bort till krukväxterna, valde ut en liten kaktus, betalade, och åkte hem. Kaktusar vissnar ju inte."

Och så utan kommatecken...

"Idag när jag var på väg hem från mitt jobb som ligger i utkanten av stan fick jag för mig att stanna till hos blomsteraffären och köpa med mig lite färgglada blommor hem då min lägenhet känts lite grå de senaste dagarna. Väl inne i butiken gick jag bort till kylarna där buketterna stod och där fanns mycket att välja på. Rosor gerberor nejlikor liljor. Efter att ha funderat en stund gick jag bort till krukväxterna valde ut en liten kaktus betalade och åkte hem. Kaktusar vissnar ju inte."

Tror vi kan komma överens om att en första versionen var bättre.

Pronomen

Hon, han, den, det, hans, hennes... den typen av ord är pronomen. Används ofta felaktigt! Kort lektion:

"Det var hans bil." - "Det var honoms bil."

"Jag mötte henne utanför huset." - "Jag mötte hon utanför huset."

"Jag hjälpte honom." - "Jag hjälpte han."

Gör inte såna här fel, det är så fult, och låter så korkat.

Särskrivning

Jösses, jag skulle nog kunna skriva ett helt inlägg om bara detta. Det finns överallt! I matäffären; Kul glass, kyckling lever, skum banan, På restauranger: Halv torrt vin, hand skalade. Freakin' everywhere: Lång hårig, kassa system, skum släckare, till stånd... 

SLUTA SÄRSKRIVA! Något man kan tänka på är att innan man skriver ett ord: säg ordet högt. Är det ett eller två ord? Pröva att säga det som ett ord, och att säga det som två ord. Vilket låter rätt? Och är du ändå osäker så utnyttja dagens framskridna teknologi och släng iväg ett meddelande till en vän, och fråga! 

Ibland är särskrivningar ganska harmlösa. Är du inne i en mataffär och ser "kul glass" så förstår du nog ändå vad som menas, och det blir inte mer fel än att glassen är ovanligt rolig. Men det är ganska stor skillnad mellan "sex filmer" och "sexfilmer", mellan "fullfjädrad försäljare" och "full fjädrad försäljare", och mellan "storbak" och "stor bak". Tänk dig att få ett sms från din morfar: "Stor bak på gång!" Okej, har han fått ihop det med Kardashian eller håller han på att försöka gå upp i vikt?

Samtliga svenska sammansatta ord skrivs som ett ord, punkt slut. Ibland är det lite bindestreck här och där, på sin höjd. 

Hoppas att ni nu har fått er en liten extra repetition om sånt ni borde ha lärt er i grundskolan!

Brad Pitt är inte snygg

Jag förstår inte riktigt kvinnor som rakar benen bara upp till knäna. Det är ju som att bara måla framsidan av huset för att baksidan inte syns från gatan.

Okej, till ämnet. 

Näe, jag tycker inte att Brad Pitt är snygg. Inte heller Chad Michael Murray, Ryan Gosling, Liam Hemsworth eller Jude Law. Och egentligen ser ju alla dessa typ likadana ut. Antar att det är såna här killar som de flesta tjejer faller för. MEN inte jag. 

Jag är mer förtjust i den rockiga, lite mörka typen. Här kommer en lista över mina ögons favoritgodis (inte skriva i någon särskild ordning).

• Johnny Depp 
• Jared Leto
• Jon Bon Jovi - som han såg ut på 80-talet
• Nicholas Hoult - god damn it, look at those eyes
• Ezra Miller - androgyn skönhet
• Jason Momoa
• Kurt Cobain - synd att han dog så ung
• Synyster Gates 

Ja, det var dessa jag kom på. Jag gillar tydliga käkar och kindben, lite kantiga drag, breda axlar, långt hår... de där jag nämnde förut ser alltför tråkiga och alldagliga ut för min smak. På gymnasiet fick jag höra mer än en gång att jag hade konstig smak gällande killar. Hade visserligen en kompis som delade min kärlek till långt hår, men det slutade där. Det som var bra med det var ju att jag fick ha alla mina span för mig själv!

Fast det ska ju också nämnas... han kan få vara hur snygg han vill, har han ingen vettig personlighet så åker han i soptunnan med huvudet före. Jag är minsann en kräsen kvinna!

Ibland saknar jag att vara kär - sexualitet dödar romantik

Jag har i princip lagt ner kärleken, åtminstone för ett tag framöver. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara kär, det var så himla länge sen jag var det. Sist var typ... ja, det borde ju ha varit när jag vart ihop med mitt ex, och detta var 2011 - men såhär i efterhand kan jag undra hur kär jag egentligen var.

Jag har ju hört att det ska pirra i magen, och att man typ ska känna sig varm i hela kroppen när man tänker på den personen... och att man ska bli totalt lycklig vid blotta åsynen av kärleks-objektet. Eller ja... det är ju ungefär det de vill mena i alla romantiska filmer i alla fall. Kanske inte den mest pålitliga källan, men det är ju det enda jag har att gå på, så det får duga.

Jag har absolut tyckt om folk under åren. Och en gång tror jag till och med att jag kanske var kär - men det blev aldrig nåt där, så so much for that. Men jag är inte säker...

Men det ser ju så mysigt ut! Och vilken trygghet det måste vara... att veta att det finns en person som älskar en, och du älskar den personen, så du behöver inte bry dig om hur andra uppfattar dig på samma sätt. Jag har börjat överväga möjligheten att jag inte kan bli kär. Jag är ju så enormt kräsen och ställer kanske orealistiska krav. Skrev ner hela min långa beskrivning av min drömman en gång till en person. Vederbörande svarade med "Jaha, du lär få va singel resten av livet". Men alltså... är han inte typ Johnny Depp så är det liksom inte värt besväret!

Det jag saknar mest egentligen är nog den där oskyldiga skira kärleken som man upplevde när man var i tonåren. Ni vet den där tiden innan allt började handla om sex. Den tiden då man höll händer, kramades och utbytte blyga pirriga kyssar. Typ Eva och Adam. Jag minns min första pojkvän. Vi var ihop i 6 månader ungefär, och allt var så... sött. Jösses, första kyssen. Alla fjärilar i magen!

Men så blev man äldre... sexualitet är den värsta romantikdödaren som finns! Visserligen har väl dagens samhälle ett finger med i spelet. Den här fina artigheten finns inte längre, gentlemannen är död. Hur många går idag ut på dejter? När senast klädde man upp sig för att gå ut och träffa en person som bjudit med en ut på nåt fint ställe?

Fast jag ska väl kanske inte klaga... har man avsagt sig kärlek och förhållanden, då kanske man får stå ut med att ingen försöker. Jag har fått höra att jag är lite kall ibland.

Cynisk, bitter, kall och tjurskallig. Näe, okej, jag kan faktiskt förstå att ingen bjuder ut mig.

Men självdistans har jag, sådeså!

Varför låter ni inte bara mig bestämma istället?

Jösses... jag har aldrig haft några planer på att skaffa barn. Men ibland så tänker jag att jag nog borde göra det. Skaffa massor av dem, uppfostra dem ordentligt och skapa en kull med vettiga människor - och sedan skicka ut dem åt olika väderstreck för att missionera ut det gamla hederliga folkvettet!

För det tycks ju vara en brist på det i dessa dagar.

Min generation var den första som började växa upp i teknikens era. Vi spelade dataspel när vi var små, vi fick våra första mobiltelefoner, vi var de första barn/ungdomar som började bli uppkopplade. Vad har det gett oss? Blondinbellor, paradise hotel-deltagare som bygger sina liv på ingenting, kändisar som beter sig som 5-åringar och sedan förbjuds av sitt PR-folk att göra spontana intervjuer (Justin Bieber, I'm talking about you, dumbass).

Jag hade turen att ha föräldrar med lite sunda värderingar. En pappa som lärt ut vikten av att stå på sig, inte ta skit från någon, och att man med lite jävlar-anamma kan åstadkomma lite av varje (han hade skitbetyg i grundskolan, blev målare, för att sedan skola om sig på universitet och bli ekonom). Och så en mor som lärt ut uppskattning och vördnad för naturen vi lever i, förmågan att se det vackra i det enkla, och ett djupt tankesätt.

Jag har ofta fått höra att jag har ett sunt förnuft och ett vettigt sätt att tänka. Sånt kommer ju inte bara av sig självt, även om det självklart beror lite på hur man är som individ. Men det formas ju också mycket av uppfostran. Nej, jag var inte mer bortskämd än någon annan, och jag har inte åkt på flashiga charter-resor som barn, och jag är uppfödd på hemlagad mat och rabarbersaft... men det är väl det som gett lite distans. Säkert hade jag en del tjafs som barn har med sina föräldrar när man som girig unge inte får det man pekar på... men såhär i efterhand inser jag ju att det var ganska bra. Den enda gången jag direkt minns att jag fick precis det jag pekade på i den stunden, det var när jag var... ja, kanske 6-7 år och såg en så himla söt nalle som jag sååå gärna ville ha. Och den fick jag, och den nallen värdesätter jag än idag! Han - döpte honom till Honey - sitter fullt synlig i min lilla låda.

Läste nyss ett facebook-inlägg som nån hade skrivit där vederbörande gnällde sönder sig över vilket land Sverige har blivit. En sån där typ av person som själv smäller upp en hög med väderkvarnar och sen börjar slåss emot dem (för övrigt. den här referensen bör ni fatta om ni har varit vakna under er utbildning i grundskolan).

Ja, och den här personen gnäller på vissa saker som jag också kan hålla med om är lite dumt, som till exempel att media har väldigt stor makt, och att man inte har rätt till samma privatliv längre. Men den här personen gnällde också över nätdejting och att folk - enligt honom - ansåg en vara knäpp om man inte gick till gymmet...

Näe, den här skiten håller inte. Att peka ut RIKTIGA FAKTISKA PROBLEM, det är en sak... men att gnälla över subjektiva och individuella saker som inte rör hela befolkningen, det är en annan. Något som dessutom tyder på ganska låg intelligens, om ni frågar mig. Och jag är allergisk mot lågintelligenta.

Så kanske jag borde göra världen en tjänst, och leta upp en passande man - om en sådan existerar - och börja avla. Namnet Josefine betyder ju trots allt "må Gud föröka" (http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/Josefine ).

Eller så ger ni mig världsherravälde. Det är också en lösning.

Jo men nu är det väl typ höst - och fördelarna med det

Ja jag tycker faktiskt att det är typ höst nu. Normalt sett så kvalar väl september in under kategorin "sensommar", men när man får cykla hem från jobbet med halsduk och vantar, då är det höst. De senaste dagarna har dagstemperaturen här legat på ca 15 grader, och vinden har blivit kyligare. Om nätterna är vi nere på under 10 grader. Här är det just nu 6,4 grader.

Många blir ju lite negativa när temperaturen sjunker. Ja, pappa, jag tänker på dig. Men det finns ju faktiskt fördelar med allt, om man verkligen anstränger sig för att hitta dem. Så här kommer nu...

Min lista på fördelar med att det blir höst:

1. Du slipper se lönnfeta bleka gubbar i speedos på badstranden 

2. Du kan gömma dubbelhakorna under en mysig halsduk, och valkarna under en snygg jacka

3. Hösten är en utmärkt tid att sitta inne och mysa - åk till Ikea och bunkra värmeljus!

4. För dig som är modeintresserad finns plötsligt större möjligheter! Lägre temperaturer kräver fler plagg, vilket kräver fler och längre shoppingrundor.

5. Det gör inte längre något att AC-n inte fungerar

6. När du är på jobbet behöver du inte deppa över att du går miste om en chans att sola och bada

7. Mygg, getingar och andra otyg försvinner

8. Fysikens lagar: värme gör att atomer expanderar, kyla gör att de krymper. Du blir alltså automatiskt mindre.

9. För dig som redan är liten och smal: stickade tröjor är ett utmärkt sätt att ge dig lite mer volym

10. Skördetid! Frossa i kantareller, svenska höstäpplen, lingon, pumpor, betor... 

11. Inomhusaktiviteter blir roligare, eller åtminstone lättare att få gjorda - när höststormarna viner vill du ändå inte gå ut. 

12. Halloween! Även om du inte klär ut dig så har mataffärerna extrapris på godis - och du behöver ju faktiskt inte ge bort det.

13. Mot slutet av hösten kan man med gott samvete börja tjuvstarta julen med en kopp glögg. 

Hoppas att alla nu känner sig lite mer positivt inställda till den stundande årstiden. Puss & Kram!

Ta mig tillbaka

Darin-låten är ju ganska blek... MEN! Ibland kan jag känna på samma sätt, men inte på dedär låtsas-djupa sätt som han sjunger om. Näe, nu ska jag göra en egen variant.

Ta mig tillbaka...

• ...till när mobiltelefonen höll i en livstid, och enda sättet att förstöra den var att köra den genom en stångjärnshammare. 
• ...till när man slapp stressen av facebook-plingandet. 
• ...till när en musikkarriär byggdes på talang, och inte på att du varit med i en dokusåpa.
• ...till när "gilla-dela"-tävlingar inte existerade överhuvudtaget. 
• ...till när man inte dömdes efter hur många "likes" man fick.
• ...till när det var omöjligt att vara uppkopplad jämt - tänk att slippa den pressen.
• ...till när man kunde äta en macka utan att spekulera över kolhydraterna man fick i sig.
• ...till när barn fortfarande var utomhus och lekte.
• ...till när en glass kostade 9,50 kr.
• ...till när familjen samlades runt en dammig projektor för att titta på minnen i form av dia-bilder.
• ...till när ungdomar ägnade sig åt friluftsliv istället för instagram och fjortisfyllor på 2,25-cider.
  

Det lär komma en fortsättning på listan, men här har ni en början!

Cubus ställer onödiga frågor

Jag var på Cubus idag. Köpte inte så värst mycket, men mina favorittrosor fanns i nya färger, och underkläder får man inte för mycket av, så jag köpte 3 par.

Men så kommer jag till kassan, och varje gång jag köper trosor får jag samma fråga:

"Är du säker på storleken? Det är ju ingen bytesrätt på underkläder."

Men alltså... vad fan, vad är det för fråga? Jag får ju inte prova trosorna i provrummet, och skulle jag komma hem och de inte passar, så får jag ju inte byta dem ändå. En gång när min mamma påpekade detta så sa tjejen i kassan att hon ju kunde plombera dem... 

Jävla blondie! Om de är plomberade så kan man ju fortfarande inte prova dem, så vad hjälper det?

Det är helt enkelt så att om man köper trosor som sedan inte passar så är det ju bara att tjura lite över det, gilla läget, o sen skaffa nya i en annan storlek. Eller så kan man ju använda dem. Antingen skaver de för att de är för små, eller så glider de av. 

Nu är jag helt säker på vilken storlek jag har i det här fallet, men det irriterar mig lite att de alltid ställer denna dumma fråga, som aldrig kommer kunna få ett vettigt svar. 

Såna där små vardagsirritationer.