Jösses... jag har aldrig haft några planer på att skaffa barn. Men ibland så tänker jag att jag nog borde göra det. Skaffa massor av dem, uppfostra dem ordentligt och skapa en kull med vettiga människor - och sedan skicka ut dem åt olika väderstreck för att missionera ut det gamla hederliga folkvettet!
För det tycks ju vara en brist på det i dessa dagar.
Min generation var den första som började växa upp i teknikens era. Vi spelade dataspel när vi var små, vi fick våra första mobiltelefoner, vi var de första barn/ungdomar som började bli uppkopplade. Vad har det gett oss? Blondinbellor, paradise hotel-deltagare som bygger sina liv på ingenting, kändisar som beter sig som 5-åringar och sedan förbjuds av sitt PR-folk att göra spontana intervjuer (Justin Bieber, I'm talking about you, dumbass).
Jag hade turen att ha föräldrar med lite sunda värderingar. En pappa som lärt ut vikten av att stå på sig, inte ta skit från någon, och att man med lite jävlar-anamma kan åstadkomma lite av varje (han hade skitbetyg i grundskolan, blev målare, för att sedan skola om sig på universitet och bli ekonom). Och så en mor som lärt ut uppskattning och vördnad för naturen vi lever i, förmågan att se det vackra i det enkla, och ett djupt tankesätt.
Jag har ofta fått höra att jag har ett sunt förnuft och ett vettigt sätt att tänka. Sånt kommer ju inte bara av sig självt, även om det självklart beror lite på hur man är som individ. Men det formas ju också mycket av uppfostran. Nej, jag var inte mer bortskämd än någon annan, och jag har inte åkt på flashiga charter-resor som barn, och jag är uppfödd på hemlagad mat och rabarbersaft... men det är väl det som gett lite distans. Säkert hade jag en del tjafs som barn har med sina föräldrar när man som girig unge inte får det man pekar på... men såhär i efterhand inser jag ju att det var ganska bra. Den enda gången jag direkt minns att jag fick precis det jag pekade på i den stunden, det var när jag var... ja, kanske 6-7 år och såg en så himla söt nalle som jag sååå gärna ville ha. Och den fick jag, och den nallen värdesätter jag än idag! Han - döpte honom till Honey - sitter fullt synlig i min lilla låda.
Läste nyss ett facebook-inlägg som nån hade skrivit där vederbörande gnällde sönder sig över vilket land Sverige har blivit. En sån där typ av person som själv smäller upp en hög med väderkvarnar och sen börjar slåss emot dem (för övrigt. den här referensen bör ni fatta om ni har varit vakna under er utbildning i grundskolan).
Ja, och den här personen gnäller på vissa saker som jag också kan hålla med om är lite dumt, som till exempel att media har väldigt stor makt, och att man inte har rätt till samma privatliv längre. Men den här personen gnällde också över nätdejting och att folk - enligt honom - ansåg en vara knäpp om man inte gick till gymmet...
Näe, den här skiten håller inte. Att peka ut RIKTIGA FAKTISKA PROBLEM, det är en sak... men att gnälla över subjektiva och individuella saker som inte rör hela befolkningen, det är en annan. Något som dessutom tyder på ganska låg intelligens, om ni frågar mig. Och jag är allergisk mot lågintelligenta.
Så kanske jag borde göra världen en tjänst, och leta upp en passande man - om en sådan existerar - och börja avla. Namnet Josefine betyder ju trots allt "må Gud föröka" (http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/Josefine ).
Eller så ger ni mig världsherravälde. Det är också en lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar