Nej, jag tycker inte om alla hjärtans dag. Tanken är jättefin, men den riktar sig ju bara till en viss del av befolkningen; dem som har någon käresta. Minst lika många är ju deprimerade vid den här högtiden. Dessutom så tycker jag att det är lite fånigt. Jag menar, om man nu har en människa i sitt liv som man älskar, då ska man väl kunna uttrycka det ändå! Ska det verkligen behövas en särskild högtid som pekpinne, för att tala om för lata människor att "Hördu, du har en fru/man, gör nåt för denne idag". Om man verkligen bryr sig om någon, då ska man kunna visa sin kärlek när som helst.
Jag är singel, och det har jag varit sedan maj/juni (kommer inte ihåg exakt) 2012. Snart 4 år som singel, alltså. Jag får ibland höra folk fråga varför jag är singel, eller till och med människor som per automatik tycker lite synd om mig för att jag är singel. Sluta med det!
Jag är singel BY CHOICE. Ville jag ha ett förhållande så hade jag nog kunnat ha det, men jag är en ganska komplicerad människa. För det första har jag extremt svårt att binda mig. Så fort en kille närmar sig ämnet eller blir för seriös, då blir jag livrädd och backar. Samtidigt kan jag ibland sakna den där mysiga tryggheten av att veta att någon älskar mig för den jag är. I dagsläget blir jag ju mest sedd som en kropp av de flesta killar/män/karlar. Och det är ju inte heller kul.
Så vad ska då en singeltjej göra i sin lilla låda imorgon? Tja... har inga direkta planer. Lär kolla på nån gullig kärleksfilm, lyssna på smooth jazz, ta ett glas vin, äta choklad... och diska borde jag också göra.
Det här inlägget blir inte häftigare än så. Hade lite idétorka, och jag har ju egentligen inte så mycket att säga om ämnet. Så detta får räcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar