Var på ett köpcentrum idag. Och varje gång jag går till såna ställen så irriterar jag mig på samma sak: mammor och deras små barn.
Barnen skriker så det låter som att det pågår grov misshandel, mammorna växlar mellan trötta hyschande, och ren apati. Och jag - liksom många andra - störs något enormt av detta. Men då undrar jag...
Hur tänker dessa mammor?
För barn tycker inte att det är kul att gå i klädaffärer - i synnerhet inte när mamma kör slalom med king-size-barnvagnen mellan hyllor och hängare - och barn som har tråkigt blir griniga, och griniga barn blir ganska högljudda. Varför ska man då envisas med att ta med ungarna?
För jag undrar ju om mammorna heller innerst inne tycker det är en mysig situation, för hon lär ju vara ganska medveten om att andra stör sig på barnet, och hon får säkert en hel del sneda blickar och snörpta miner när hennes lilla knodd vrålar i vagnen.
Jag förstår idén - idealet - att man ska ta med sin söta lilla unge vart man än går, och det är ju mysigt att ta med sig sina barn på stan... men är det verkligen det? Att gå till ett mysigt café med barnen - fine, det brukar de ju kunna gilla, men shoppingrundor är inte kul i den åldern.
Får man dåligt samvete om man inte vill ta med sig barnen? Jag kan inte avgöra det, jag har inga barn och jag är väldigt tveksam till om jag någonsin vill skaffa några. Men jag kan ändå tycka att alla kvinnor som har barn kan skaffa barnvakt över dagen och ta en runda på stan - antingen ensam eller med vänner. Och jag tycker hon kan göra det med gott samvete. Barnen slipper släpas omkring i modebutiker, mamma slipper trötta skrik och argt gnäll, och andra shoppare slipper störas av det. Everybody wins! Man är inte en dålig förälder för att man vill ha en och annan barn-fri dag.
En utav dagens alla tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar