Kalla fötter

Ja, du läste rätt. Jag som har varit så positiv och haft så många idéer... jag har fått kalla fötter.

Var inne i lägenheten förut och insåg att ett antal av mina planer är åt skogen innan jag ens har börjat. Fy fan va liten den är!!

Rummet är för fan inte mycket större än mitt sovrum som jag har hos farsan, badrummet får knappt plats med toaletten ens en gång, garderoben är så minimal så jag kommer få ha hälften av all förvaring ute på den knappa yta jag har att röra mig på, och köket räcker till att steka ägg och koka potatis, ungefär.

Jag har en sån fruktansvärd ångest just nu, och tårarna bränner i halsen... jag ångrar mig. Jag ångrar mig så mycket! Visst, förmodligen hittar jag ingen lägre hyra... men kunde det inte vara värt några hundralappar till för att kunna sträcka ut benen ordentligt?

Kanske är det en vanesak... men för tillfället mår jag så fruktansvärt dåligt, och jag känner att jag aldrig skulle ha tagit lägenheten. Och nu är det lite sent att ångra sig... även om jag skulle säga upp lägenheten nu så måste jag ändå betala hyra för uppsägningstiden.

Jag vet inte vad jag ska göra...