The worst is done

Var hos tandläkaren imorse...

Ja, det var inga större konstigheter i min mun. Inga hål, ingen tandlossning... lite inflammerat tandkött, men det var ju inte oväntat. Så hon menade att om jag bara kör på som jag har gjort nu med att borsta ordentligt, använda tandtråd och skölja med corsodyl (fy fan så vidrigt det är) så kommer inflammationen att lägga sig.

Hon tog bilder, "mätte" med nåt vasst, och skrapade tandsten... och den här tjejen var tusen gånger bättre än den förra satmaran jag hade. Hon kan inte ha varit många år äldre än mig, och hon var förstående, väldigt mjuk i händerna och förklarade allt hon gjorde och varför det blir si och så...

Den förra jag hade... fy fan. Det var hon som satte igång tankarna på tandlossning från första början. Det var första gången mitt tandkött var inflammerat, och det var ganska rejält då. Då frågade jag lite försiktigt om tandlossning för jag hade hört talas om det. Hon svarade med att lätt rycka på axlarna och säga "Ja det kan mycket väl hända". Dessutom så petade hon i tandköttet så det blödde rätt rejält, och så höll hon upp en spegel och visade. Smart grej att göra mot någon med tandläkarskräck, jag höll ju på att svimma av.

Så på samma sätt frågade jag denna nya tjejen. Fick nu istället svaret att, jo, visst är det möjligt, men det händer först när man har haft mycket inflammerat tandkött genom åren, och det händer först när man kommer upp i 50-års-åldern i så fall. Så visst ska man förebygga det genom att hålla munnen frisk, men det är inget som kommer hända med mig de närmsta 20 åren.

Nämnde även mina fullständigt irrationella tankar... det här med att tänderna skulle lossna om jag tuggar på något, eller att de skulle råka rycka ut tänderna när de höll på att skrapa tandsten (för det är ungefär så det känns). Ja, det första var ju ganska självklart att det kommer inte hända, och att hon skulle rycka loss tänderna... "det är omöjligt, jag skulle inte lyckas med det hur mycket jag än försökte".

Ja, munnen känns fortfarande lite konstig. Corsodyl gör att man smakar fan i munnen dygnet runt, det ilar fortfarande - för vilket jag blev rådd att köra med sensodyne, hon kunde inte se nån större orsak än att det kan vara lite känslighet i tandhalsarna, och sånt går över - och tandköttet är fortfarande ömt, men det är väl inte så konstigt eftersom hon har varit nere och petat i det... har dessutom haft en känsla av att mina käkar inte längre "passar ihop" när jag biter, men eftersom röntgenbilderna såg ut som vanligt så antar jag att det inte var någon fara. Dessutom känns det ju ganska konstigt... skulle hela käken liksom bara ha rört sig och flyttat på sig?

Nja, misstänker att det bara rör sig om att jag har varit väldigt spänd de senaste dagarna, så när jag inte slappnar av i käkarna så kanske de inte ligger som de gör i vanliga fall, så att säga. Dessutom har jag ju inte tuggat ordentligt på något på fyra dagar, så jag har ju inte bitit ihop särskilt mycket, och då kanske det känns ovant när jag väl gör det.

Nåja, det är i alla fall en något betryggande känsla att veta att mina tänder inte kommer falla ut, det pågår inget onormalt i min mun, jag har fortfarande inga hål... det är alltså mest jag som är nojig. Ilningar och lite inflammerat tandkött är normalt, och kommer gå över.

Men! 

Något som jag tänker lite på... okej, jag har ju alltså varit slarvig med min egen tandvård. Och jag har fått inflammation i tandköttet. Men trots mitt slarv så har jag aldrig haft ett enda hål. Så man kan ju anta att mina tänder är gjorda av stål, medan mitt tandkött är gjort av typ skumgummi. Lite konstigt, med mitt slarvande så borde jag ha fått åtminstone nåt hål. Inte för att jag inte är tacksam över det, det är väl jättebra att mina tänder är starka... hade dock varit skönt om köttet varit lika beständigt. 

Jaja... nu ska jag ta en dusch, sen börja så smått att göra mig klar för att jobba.