Skrota Lucia, ta tillbaka ljushögtiden

Nu har årets Lucia passerat. Och visst är det en jättefin tradition! Rätt?

Fel!

Nä, okej, själva idén är det inget fel på. Det är vårt utförande som är kasst.

Lucia är ett gammalt italienskt helgon, och grundidén är att vi firar hennes minne. Men eftersom de kristna gubbarna kom och skulle trycka in sina traditioner i ett mörkt och kallt land som redan hade egna traditioner, fick man snällt kompromissa. Vårt Luciafirande är alltså en blandning av firandet av helgonet Lucia, och vår gamla ljushögtid.

Det var nämligen så att på den gamla goda tiden, ca medeltiden - då Sverige tekniskt sett hade börjat kristnas, men fortfarande körde med sina gamla traditioner - så inföll vintersolstånden den 13 december, enligt den rådande Julianska kalendern. Vintersolståndet var årets längsta natt! Och då trodde man att en massa oknytt var ute och härjade, så för att jaga bort mörkret och sagda oknytt, besvärjdes ljusets makter. Vår bild av Lucia är alltså med stor sannolikhet, till stor del en bild av en hednisk ljusgudinna.

Åter till modern tid. Idag firas Lucia med luciatåg varje år, och typ överallt. Alla skolor, kommuner och så vidare, har sin egna utvalda Lucia.

Och det är här vårt kassa utförande kommer in i bilden.

Lucian väljs. Och hon väljs inte för att hon har gjort något specifikt bra för samhället. Hon väljs inte för att hon är en stark förebild. Hon väljs för att hon är söt. Japp, där har vi den hemska sanningen. Vi har gjort Luciafirandet till en skönhetstävling.

Detta passar varken in i den kristna traditionen, eller den hedniska traditionen. St. Lucia var framför allt en god människa, jag vet inte om det nämns någonstans att hon var en symbol för skönhet. Och den hedniska gudinnan var en karaktär som bringade ljus, och eftersom hon var en gudinna så fanns säkert inte ens någon tydlig bild av henne. Det här har blivit så fruktansvärt bakvänt så det stämmer varken med den ena eller den andra traditionen.

Så, eftersom att vi bevisligen inte fixar att ha den här traditionen utan att spela ut unga tjejer mot varandra, så föreslår jag att vi tar tillbaka vår gamla hedniska ljustradition!

Kör på Luciatåg, men välj inte en snygg tjej som ska gå längst fram. Ge alla ett ljus att hålla i, gör ledet till en enhet, istället för en upphöjd person som går med en mindre glänsande svans bakom sig. Detta ger en mycket bättre bild av idén att fördriva mörker; alla hjälps åt. Det ger också barn en bättre bild av gemenskap; det blir något de gör tillsammans istället för "Lucia längst fram, och så dedär andra..."

En annan idé kunde vara att fortfarande välja ut en Lucia, men låt deltagarna ställa upp med ett slags anonymt "CV" istället. En kort text, typ två-tre rader. Varför ska du bli Lucia? Vad har du gjort för att kunna framställas som en ledarfigur? Så får Lucia väljas på sin personlighet, sitt sinnelag gentemot andra. Så istället för att det blir den där tjejen med långt blont hår och perfekta tänder, så kanske det blir den runda, korta tjejen med tandställning - för hon kanske helt enkelt passar bättre i rollen som en förebild och ledare, än blondie.

Men hallå, det är bara en gång om året, och det är ju inte så allvarligt...

Nej, de flesta kanske ser det så. Jag personligen har aldrig brytt mig så mycket - utom möjligen i åk6 när jag var 12 år.
Men tänk så många tjejer som har haft tanken "jag blev inte vald till Lucia, jag är inte tillräckligt söt". Eller tjejerna som inte tillhör inne-gänget, och inte ens vill delta i valet, för de vet redan att det blir nån av de populära tjejerna.
Nu när vi börjar bli mer och mer medvetna om individualitet, och börjar rucka på skönhetsideal och vår bild av vad skönhet är, då känns det väl som en ypperlig tid att ta bort den här pressen från unga tjejer. Vi behöver inte ta bort Luciafirandet, men vi kan modernisera det.

När tjejerna i fråga blivit lite äldre så kanske det har lärt sig att deras självsäkerhet inte ska läggas på såna här bagateller, men när vi ska välja Lucia i åldern 10-18, då kommer det garanterat finns några, om inte många, som känner sig osäkra och mindre värda när de inte blir valda. Tycker vi att unga tjejer behöver den här pressen? Jag tror helt ärligt inte att 14-åringar känner sig extremt pressade av att titta på Kardashian-brudarna, för de är fullt medvetna om att det går att fejka det mesta på kroppen. Jag tror dock att de blir mer påverkade av deras direkta närhet; skola, kompisar osv. När vi ska sålla bland 100 tjejer, och välja ut den sötaste som ska få äran att gå längst fram med ljus i håret inför allas beundran, så är det 99 stycken som sållas bort.

Lär inte årskurs 9 på Vimarskolan i Vimmerby att en av dem är sötast. Lär dem att alla är lika mycket värda. Skrota Lucia, ta tillbaka ljushögtiden.

Kan vi inte åtminstone fundera på det till nästa år?

Normalisering intill likgiltighet

Suck. Jag hatar verkligen människor.

Något jag satt och funderade på häromdagen var min ångest. Ja, den kommer och går. Vissa perioder är okej, vissa perioder är livet inte värt att leva, men än så länge går det bevisligen skapligt ändå.

De senaste 1-2 åren har vi varit väldigt fokuserade på att psykisk ohälsa ska normaliseras, att det ska bli mer okej att prata om det, att det inte ska vara något att tysta ner eller dölja. Vi ska kunna vara öppna!

...men till vilken gräns? Nu kommer jag att låta oerhört cynisk, men...

Blev det på något sätt inne att vara lite deppig? Och har det nu börjat bli ute igen?

Det var stort fokus på psykisk ohälsa ett tag. Nu har fokuset bleknat. Är detta resultat av vår normalisering? Har psykisk ohälsa plötsligt blivit ointressant? Jag kan inte låta bli att undra. Om man mår dåligt ska man kunna prata om det, och det ska tas på allvar, men plötsligt känner jag att man ibland rycker på axlarna åt det. Har psykisk ohälsa plötsligt blivit för normalt?

Missförstå mig rätt. Det är extremt vanligt, och det är inte konstigt att vi mår dåligt i dagens samhälle. Vi hetsar alltid om något. Är det inte att man ska vara pinnsmal, så är det att man ska ha muskler. Är det inte att man ska ha storslagen karriär så är det att man ska vara naturnära och ekologisk. Vi slappnar aldrig av. 

16 %: andelen invånare mellan 16-84 år som lider av nedsatt psykiskt välbefinnande (enl. självskattning, år 2016)

23%: andelen invånare mellan 16-29 år som lider av nedsatt psykiskt välbefinnande (enl. självskattning, år 2016)

57% / 31%: andelen 15-åringar (flickor / pojkar) som uppger sig lida av frekventa psykiska eller somatiska besvär (enl. mätning 2013/2014)*

Som sagt, ganska vanligt. Psykisk ohälsa ska aldrig vara tabubelagt, och man ska kunna vara öppen om det utan att dömas. Men vad händer när det blir så vanligt att det blir tröttsamt? Jag tror att människor i allmänhet blir uttråkade extremt lätt. Våra hjärnor letar hela tiden nya intryck, nya erfarenheter, ny information. I det avseendet fungerar vi som datorer; inga känslor, bara information. Men vi är människor, och vi har känslor. Det är där det krockar. 

Vi måste nog hitta en gräns för vårt normaliserande. Även att ett problem ska kunna diskuteras öppet, måste det fortfarande betraktas som ett problem. Det räcker inte att se det som är fel, det måste också finnas energi över att åtgärda det. Psykisk ohälsa är vanligt, men inte bra. Givetvis är det en stor fördel om fler kan finna mod att berätta om sina problem, men vad hjälper det om vi rycker på axlarna med tanken "det är så vanligt idag...". Jaha? Och? 

Varje fall av psykisk ohälsa är ett problem. År 2015 förlorade vårt land 1 171* personer på grund av självmord. Det är 1 171 för mycket. 

Men vad görs åt problemet? Idag är det hur enkelt som helst att få starka antidepressiva preparat som man potentiellt kan använda till självmord. Den första frågan man får när man går till en läkare och berättar att man mår dåligt, är om man vill ha tabletter. Istället för att försöka lösa problemen, vill man sopa dem under mattan. För det är enklare, och framför allt billigare. 

Till alla er som förespråkar öppenhet om psykisk ohälsa: det räcker inte att snacka. Man måste stå för det man har sagt i sina handlingar också. Lyssna på dem som mår dåligt, oavsett om du känner människan eller inte. Vifta inte bort det med att du tycker det är ointressant, för det hör inte till saken. Att finnas där för en människa kan rädda dess liv, i vissa fall. Och det krävs inte ens mycket, många gånger räcker det med att du sitter ner och bara är där, kanske håller en hand eller ger en kram. Jobbigare än så blir det sällan, men ändå betyder det så mycket.

Psykisk ohälsa kan på sikt minska, om vi jobbar på det. Men det kräver att vi aldrig viftar bort det, varken som något tabu, eller som något klyschigt. Det finns så mycket skit i världen vi inte har något bot på i dagsläget. Det känns onödigt att lägga till någon som vi potentiellt kan åtminstone minska rejält. 

Glöm för fan inte.

*Statistik tagen från folkhälsomyndigheten.se

Tjejer, var rädda om er

Lilla Vimmerby. Barnens stad, hem till barnlitteraturens kanske största ikon; Astrid Lindgren - som skrev om trygghet och idyll. Natten mellan fredag och lördag i Kungsparken, grov våldtäkt. Fyra mörkklädda män mot en ensam kvinna. 

Vart ska man börja?

Okej, tjejer, kan vi bestämma oss för att inte utmana ödet? Jag vet, vi ska inte behöva tänka så. Och jag vet att flera av er förmodligen blir förbannade nu, och jag förstår det. Vi ska inte behöva tänka på vilka vägar vi ska ta för att känna oss trygga, vi ska inte behöva vara rädda för att gå hem ensamma oavsett tid på dygnet... i en perfekt värld skulle vi kunna röra oss vart vi vill, hur vi vill, när vi vill. But guess what, världen är inte perfekt! 

Den trista sanningen är att det fortfarande finns en stor hög med svin där ute som inte drar sig för att göra oss illa. En kvinna kan absolut vara stark nog att banka ner en man som ger sig på henne (och för guds skull, gör det, ge den jäveln vad han tål och helst lite till). Men en kvinna mot flera män... är man inte utövare av kung fu på Jackie Chan-nivå så är risken ganska stor att man blir övermannad. Oavsett hur biffig man är - man eller kvinna - är det inte lätt att värja sig mot flera personer samtidigt. 

Så ge inte svinen chansen! Ta hellre en omväg om det innebär att ni går längs upplysta och bebodda gator, skippa genvägen genom den mörka parken. Och gå inte ensam om ni inte absolut måste, gå i grupp, fixa skjuts eller åtminstone ta cykeln för då kommer ni hem fortare och ni är svårare att hinna ifatt. 

Ett annat tips som jag kan rekommendera är att införskaffa en s.k. försvarsspray. Det är inte samma sak som pepparspray (det är olagligt), men det är liknande. Sprayen är stark, och förblindar gärningsmannen länge nog för att du ska hinna springa därifrån. Den innehåller dessutom ett starkt färgämne som gör det enkelt att identifiera idioten sen. 

Försvarsspray från Bodyguard: https://www.bodyguard.se/produkt/bodyguard-knock-out/

Ingen ska behöva råka ut för sånt här. Vidta alla åtgärder för att skydda er, det är värt den extra energi det tar, om det kan förhindra övergrepp. Ta hand om er!

Hyllning till skogsmullen

Olika grupper av människor hyllas titt som tätt, men en grupp som jag känner har blivit förbisedd - och som jag händelsevis också tillhör - är skogsmullarna. Så här kommer den!

Skogsmullen - en hyllning

1. Skogsmullen vet.

Skogsmullen har kunskap om vår natur. Hon vet vilka svampar och bär som går att äta och vart man hittar dem, hon vet vilka växter som är giftiga, hon kan namn på djur och växter... skogsmullen besitter stor vetskap, och det förtjänar stor respekt.

2. Skogsmullen är praktisk. 

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Skogsmullen vet att väder och vind (och meteorologer) inte alltid går att lita på. Därför är hon förberedd på allt! Hon äger minst ett par gummistövlar, ett regnställ, varma raggsockar och rejäl ryggsäck med plats för vattenflaska. Det kanske inte alltid är så vackert, men pröva att trippa omkring med sneakers och paraply i skogen så får vi se hur du klarar dig (du blir blöt på nolltid och paraplyet kommer fastna i precis allt). 

3. Skogsmullen är smidig

Oländig terräng är vardagsmat för skogsmullen. Stock och sten bekommer henne inte, hon vet att lyfta på fötterna ordentligt. Hon tar sig förbi leriga mossar, steniga åsar och gropiga moer utan större bekymmer. Hur klumpig hon än är annars så är hon smidig som en hjort i skogsmark. 

4. Skogsmullen har miljötänk

Skogsmullen skulle aldrig under några omständigheter få för sig att slänga något av plast eller dyl. i naturen. Slänger hon något i naturen så är det i så fall en pappersnäsduk - och den är garanterat helt biologiskt nedbrytbar. Hon äter dessutom gärna det som erbjuds i skogens skafferi, och eftersom hon oftast har naturen runt husknuten har läckerheterna inte färdats långt när den väl kommer på tallriken.

5. Skogsmullen är anspråkslös

På en stubbe i skogen kan hon sitta tyst och bara vara. Vill hon lyxa till det lite extra tar hon med sig en termos kaffe. Hon vet tjusningen i att lyssna på fågelkvitter och porlande bäckar, hon finner lycka i att plocka lite svamp, hon föredrar ett dopp i sjön framför swimmingpool. Sällan kräver hon mer lyx av livet än så - hon skulle med stor sannolikhet inte trivas med överdriven flärd. Skogsmullen vet att det bästa i livet är gratis.

6. Skogsmullen skapar tidlös stämning 

Skogsmullen vill ha naturen närvarande hela tiden, så hon tar den med sig in. Hon dekorerar sitt hem med det hon finner i naturen, och det blir alltid trivsamt. Om våren står vitsippor och tussilago i små buketter här och var, om sommaren har hon alltid färska blommor från naturen i sitt hem, om hösten tar hon in pumpor och rönnbär och till jul dignar en krans av mossa eller granris på hennes dörr och lummer i varenda vrå. Hon håller liv i gamla traditioner och oavsett stil tycker alla det är mysigt och hemtrevligt hos skogsmullen.

7. Skogsmullen är en gourmé

I skogsmullens skafferi hittar du garanterat flera hemgjorda delikatesser. Sylt, saft och hembakat. Du lär också hitta burkar med torkad svamp och frukt. Hon vet hur god och rustik mat ska smaka, och hon bjuder gärna sina gäster på härligheterna. 

8. Skogsmullen är enkel

Enkel i den bemärkelse att hon inte ställer några större krav på märkvärdigheter. Hon blir inte förnärmad om hennes gäst kommer i slitna jeans och stickad tröja. Hon tycker att en dejt innehållande en picknick i naturen är alldeles utmärkt. Hon störs inte av att ibland dricka vin ur platsmuggar. Du kommer aldrig att behöva göra dig till för skogsmullen, hon är naturlig och uppskattar likasinnade.

9. Skogsmullen är tidlös i sig själv

Skogsmullen har existerat i alla tider. Från den tid då vi alla var det för vår överlevnad hängde på det, till industrialiseringen, tills idag. Hon har alltid funnits i olika former. Hippien, yuppien och proggaren har varit tillfälliga karaktärer, men skogsmullen har funnits sedan urminnes tider och hon lever än!

Ja, skogsmullen är en seglivad typ som förtjänar respekt och uppskattning. Behandla hennes kunskaper med vördnad, och lär av henne. Hon är i regel vänlig och stillsam, men akta dig för att göra dig till fiende med henne, för på samma sätt som hon vet vilka svampar som går att äta, så vet hon också vilka svampar som är giftiga... 

#metoo

Är det inte det ena så är det det andra. Facebook-epidemier. Ska vi inte sprida medvetenhet om bröstcancer så ska vi göra det om sexuella trakasserier. Jag vet att jag låter sjukt negativ nu, men fortsätt läs, jag kommer till en poäng.

Så att skriva #metoo på facebook är - såvitt jag har förstått - ett sätt att tala om att man har varit utsatt för någon form av sexuella trakasserier, med målet att visa hur pass utbrett problemet är. Tanken är god, men jag har ett bättre förslag:

Kan vi inte bara utgå från att alla kvinnor har blivit utsatta för någon form av sexuella trakasserier någon gång i livet? 

För jag tror faktiskt det är så. Begreppet är väldigt brett, och den kortfattade definitionen lyder "att bli utsatt för kränkande behandling eller bemötande av sexuell natur". Det kan alltså handla om i princip vad som helst. Det kan handla om att bli tafsad på när man är ute på krogen, det kan handla om sms/meddelanden med någon form av sexuellt innehåll, det kan handla om en obehaglig blick... I princip allt som görs med någon form av sexuell mening, kan betecknas som trakasserier, om "den drabbade" upplever det som obehagligt på något sätt.

Även om du är en kvinna med skinn på näsan som inte störs av att män blänger törstigt på dig, eller som bara fräser till med en dräpande kommentar om någon yttrar sig, så kan det fortfarande räknas som sexuella trakasserier. Oavsett hur känslig man är, kan man fortfarande prata om det som ett problem. Jag tillhör nämligen den typen som inte känner mig kränkt så lätt, jag fräser ifrån eller till och med i värsta fall lappar till den som behandlar mig på ett sånt sätt. Men trots det är jag fullt medveten om att det fortfarande är trakasserier, och jag har - precis som många om inte alla kvinnor - varit med om det oräkneliga gånger.

Jag förstår vad denna hashtag är till för, men det är egentligen ganska märkligt att det ska behövas. För det första tror jag inte att det gör någon reell skillnad i det långa loppet, dels för att jag betvivlar att alla kvinnor lägger upp detta på facebook oavsett erfarenheter. Dels ligger problemet inte hos oss - det ligger hos männen som trakasserar, och jag har svårt att tänka mig att de skulle skärpa sig tack vare en hashtag i sociala medier.

Så vad hjälper?

Tyvärr tror jag att den mörka sanningen är att detta problem är såpass omfattande att det är svårt att lösa. För att helt eliminera problemet så måste hela samhället ändras, för som det ser ut idag finns sexualitet med överallt i vår vardag. "Sex säljer" som det så fint heter. Så länge vi har reklam med lättklädda människor, strippklubbar, pornografi... så kommer problemet att existera. I en perfekt värld skulle vi kunna vara sådär härligt frigjorda och ändå förstå att det är skillnad på fiktion och verklighet; dvs att bara för att en tjej i en porrfilm gillar att få en hand uppkörd mellan benen på kontoret, så betyder inte det att verkligheten fungerar så. Normalt funtade människor begriper detta - men långt ifrån alla.

Det enda vi kan göra är att försöka uppfostra barn till hyggliga människor som vet hur man behandlar andra människor med respekt oavsett kön, och aktivt säga ifrån och visa när vi känner oss kränkta. Sex ska aldrig tabubeläggas, det vore att göra världen en björntjänst, men det ska inte genomsyra allt vi gör. Vi är trots allt mycket mer än bara kroppar och drifter.

För er som vill delta mer aktivt i kampen emot sexuella övergrepp kan jag rekommendera Föreningen Storasyster. Det är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. På hemsidan finns mer info, och den hemsidan har ni HÄR.

Puss & Kram!

Med risk för att bli hatad av alla föräldrar...

För inte så länge sen införde KLT att pensionärer ska kunna få månadskort för 100 kr. Detta är ju fantastiskt, kan man tycka, men det går inte att göra något bra för någon utan att någon annan ska sätta igång en gnäll-kampanj. För genast kom det småbarnsföräldrar som vrålar "JAHA?! MEN VÅRA BARN SKA BEHÖVA GÅ TILL BUSSEN/SKOLAN?!"

Ja, det tycker jag faktiskt. Om vi bryter ner detta lite grann; hur stor inkomst har pensionärer? Det varierar, men den genomsnittlige gamlingen har ingen enorm månadspeng. Många utav dessa är dessutom inte särskilt rörliga på grund av sin höga ålder, vissa av dem kan/får inte ens köra bil.
Barn å andra sidan är extremt rörliga (i normala fall, men i andra fall finns redan hjälp att få så det är en kategori för sig), mår bara bra av att motionera, och har ofta två föräldrar med fast inkomst.

Det senaste inlägget jag såg var folk som gnällde på att deras barn behövde ta sig 1,6 km för att komma med bussen. 1,6 km? Vad är det att gnälla om? På bilden satt pojkarna dessutom på cyklar. Inte ens för en 9-åring tar en cykeltur på 1,6 km mer än 10-15 minuter. Ska de promenera får man kanske räkna med 20. Vad är detta att bråka om? Har barnen en halv mil till bussen, fine, då kan jag förstå att det blir lite problematiskt.

Jag är hemskt ledsen, föräldrar, men fan vad ni har blivit mjäkiga! 1,6 km var vardagsmat för en annan när man var i den åldern. Och jag vet flera som haft ännu längre till/från skola/skolskjuts hem till dörren. Är det inte jättebra att barnen lär sig klara av en kort promenad? För 1,6 km ÄR en kort promenad.
Sen är det ju faktiskt så att har man valt att bosätta sig på landsbygden så får man nog acceptera såna här saker. Bor man ute på vischan blir det längre till allt, så är det bara. Gilla läget, eller flytta tillbaka till tätort.
Tycker ni att det är rimligt att en skolskjuts tar långa omvägar för att hämta upp varenda unge vid dörren? Det kunde det väl vara, men då skulle vi behöva betala mer skatt, alt. ni själva skulle behöva betala mer, och det vill ni ju förmodligen inte heller, för höjdes avgifter eller dyl. skulle ni gnälla över det också.
Ja visst är det kasst att bränsle och förare kostar pengar? I en perfekt värld skulle det kanske gå att lösa utan problem, men som ni säkert redan vet är världen inte perfekt.

Föräldrarna hade använt som argument att inte ens de själva skulle vilja gå den biten när det är kolsvart eller 1 dm snö. För det första, snö är väl inget problem? Ge ungarna ordentliga kläder så lovar jag att de klarar lite snö, de kommer säkert roa sig med att kasta snöboll och leka på vägen. Mörkret? Alltså, nu har ju jag inte gått på låg- och mellanstadie på ganska många år, men hur länge går barnen i skolan? 14-tiden? Inte ens under kallaste midvinter är det kolsvart kl 14. Och är ni rädda för att de ska bli överfallna så kan jag lugna er med att risken förmodligen är större att det händer på skolgården än ute i skogen.

Specialfall finns naturligtvis, såsom exempelvis extrema väderförhållanden eller andra oförutsägbara händelser. Men generellt sett är 1,6 km inte en orimlig promenad/cykeltur. Är det inte jättebra att promota motion och lära ungarna att det faktiskt går att ta sig fram utan fordon? Jag äger ingen bil - trots att jag har körkort - utan cyklar i princip vart jag än ska inom 6 km avstånd - oavsett väder, jag har införskaffat ett regnställ och gummistövlar. Hade jag gjort detta om jag inte hade cyklat till och från skola/badplats/kompisar när jag var liten? Kanske, men förmodligen inte. Lär barnen att vara aktiva och självständiga redan nu, jag lovar att både ungarna och ni som föräldrar kommer att ha nytta och glädje av detta när de blivit äldre.

Som sagt, med risk för att bli hatad av alla föräldrar... men lyckligtvis känner jag inte så många som har barn i den åldern, så jag kommer inte lida några enorma förluster 😊

Välj att inte vara ett arsel

Sånt här kan man tänka på när man springer intervaller på gymmet...

I vårt fina land Sverige har vi åsiktsfrihet. Det innebär att man får tycka och tänka som man vill (och ja, det gäller tyvärr även SD). Och åsikter får man ha. Man får till och med tycka illa om någon eller några. Men det är här twisten kommer: man kan välja att agera på sina åsikter, eller inte.

Soran Ismail är en kille som jag tycker har rätt mycket vettiga tankar. Tänker därför citera honom:

"Om jag ska va helt ärlig, det mesta som ni gör stör mig. Om jag är på en buss, och ni är på samma buss som mig, då stör ni mig. Ni behöver inte ens sitta bredvid mig, för ni kommer trycka på stopp där inte jag ska av och så tar min resa längre tid, och ni har blivit ett störande moment i mitt liv. Men när byggde vi upp ett samhälle där ingen någonsin fick bli störd av någon annan?"

(Soran Ismail från "En skam för Sverige": https://www.youtube.com/watch?v=DdTUwuw8N-k)

Självklart är det helt okej att tycka och tänka och irritera sig på saker. Men man kan välja att uttrycka det, eller hålla käften. Om vi tar Sorans exempel med bussen. Han stör sig på andra människor, men jag tror knappast att han sitter och talar om det för folk, eller på något vis uttrycker sin irritation. Han sitter nog inte och suckar högt varje gång nån annan trycker på stopp, han glor inte snett på någon, han säger inget. För Soran väljer att inte vara ett arsel. Åsikterna får han ha, helt klart, men att tracka andra bara för att han stör sig på dem, det gör inget bättre. 

Självklart ska man ta upp problem. Är det så att någon på bussen trycker på stopp vid varenda hållplats bara för att jävlas, då är det ett problem, och då är det helt okej att säga till. Men i alla andra normala fall finns det ingen anledning att klaga. Någonstans på bussen sitter förmodligen en annan människa som ska åka lite längre än du, och blir irriterad när DU trycker på stopp där inte hen ska av. 

Vi lämnar bussen. Ett praktexempel på en människa som inte var så bra på att inte vara ett arsel, det är Katrin Zytomierska. Hon satt i morgon-tv och klankade ner på alla överviktiga människor. Det är fult att vara tjock, det är äckligt, ingen som är tjock mår bra på riktigt, de som säger det bara snackar skit, man har inget o va stolt över om man är större än medelmåttet. 

Även Katrin har rätt att tycka som hon vill. Men hon kunde ha valt att hålla sina åsikter för sig själv. När hon uttrycker sig såhär finns en stor risk att hon sårar. Inget bra kan komma ut av att hon säger sånt här offentligt, hon får inte stora människor att bli taggade på att gå ner i vikt, hon får dem bara att må dåligt över sig själva. Andra människors kroppar är inte hennes problem på något vis, så hon har ingen egentlig anledning att uttrycka sig om det. Hon kunde ha valt att vara hygglig, och om hon känner det som en påträngande nödvändighet att prata om övervikt, så kan hon göra det på ett bättre sätt. Uppmuntra till att leva hälsosamt, fokusera på det positiva. Det är en viss skillnad på att säga "feta människor är äckliga" och att säga "kom igång med träningen, man mår så bra av det". 

(Katrin Zytomierska i Malou efter tio: https://www.youtube.com/watch?v=9YvDSOveT3g)

Jag har också åsikter om folk. Jag kan sitta och titta på folk och tänka "herregud..." om dennes utseende. Men jag håller tyst. För jag väljer att inte vara ett arsel. Ingen människa existerar enkom för att tillfredsställa andra, så min åsikt om en persons utseende eller dyl. är ganska oviktig. 

Det är inte alltid lätt. Ibland är grodorna på väg att hoppa ur munnen. Det händer även mig, att jag reagerar lite väl dumt. Men i 99% av fallen hinner jag stoppa mig själv i tid, och säga åt mig själv att "håll käften, det är inte din ensak". Och skulle jag råka säga nåt dumt, så hoppas jag verkligen att personen i fråga talar om det, för det är inte okej att såra folk utan vettig anledning. Säger jag nåt dumt utan att tänka på det så vill jag veta det, för det var förmodligen inte meningen, och då vill jag ha en chans att be om ursäkt. 

Tänk vilken skön värld vi skulle kunna ha om alla kunde bestämma sig för att vara hyggliga människor. Om de som tittar snett på muslimer kunde bestämma sig för att hålla käften istället för att hetsa, om personer som Zytomierska kunde fatta att hon inte har att göra med hur andra ser ut, om alla kunde komma överens om att bete sig på samma sätt i alla situationer, som på bussen. Stör dig hur mycket du vill, men välj att inte vara ett arsel, och håll tyst. 

Retroaktiv uppfostran

Ja, det är lite hårt kanske, men bevisligen behövs det. Något jag är fruktansvärt trött på är folk som inte besitter vanlig enkel hyfs och folkvett. Så här kommer lite pointers med saker som jag tycker vi alla kunde komma överens om att jobba på:

Håll vad du lovar
Ett löfte är ett löfte. Punkt slut. Givetvis finns det giltiga orsaker till att man inte kan hålla sina löften; det kan vara nödsituationer, oväntade saker som tveklöst måste prioriteras... men i alla generella fall ska löften hållas. Inget snack om saken.

Säg inget du inte kan hålla dig till
Oavsett om det är ett löfte eller inte: har du sagt något, så håller du dig till det. Har du bestämt en tid med någon, så är du där i tid. Har du sagt att du ska fixa en sak, så fixar du det. Är det så att du inte är helt 100 på att du kan hålla dig till ett åtagande, så säg det direkt. Enkelt folkvett.

Tala klarspråk
Är du arg på någon, så säg det, istället för att gå och älta. Vill du något, så säg det, istället för att gå och sukta. Du skapar bara onödiga missförstånd om du går runt och tuggar. Ut med språket, och var ärlig.

Exkludera inte dina vänner
Ska du ha en fest som du vet att en vän inte kan komma på; bjud personen ändå. Ska du göra något som du vet att en vän inte är intresserad av att följa med på; fråga ändå. Det är lite jäkla omtanke. Bara för att en person jobbar eller dyl. vill hen säkerligen gärna bli tänkt på.

Visa ömsesidigt intresse
En relation mellan två människor ska inte bara gå åt ett håll. Om du konstant blir uppmärksammad av en person men aldrig ger något tillbaka, så är du inte en vän, du är en parasit. Om du konstant uppmärksammar någon som aldrig ger något tillbaka så är du inte en vän, du är en betjänt. Det ska inte vara en person som ringer varje gång. Det ska inte vara en person som hittar på saker hela tiden. Om du inte visar intresse så signalerar du att du helt enkelt inte har något.

Informera
Blir du sen? Ring! Får du förhinder? Ring! Är du fruktansvärt upptagen och kan inte svara i telefon just då? Skicka ett jävla sms och skriv att du hör av dig sen (men bara om du faktiskt tänker göra det, jag hänvisar till punkt två). I de allra flesta fall tar såna här enkla meddelanden max 2 minuter att slänga iväg. Det har du förmodligen tid med. Att bara utebli är ett enkelt sätt att göra sig av med vänner.

Skrota dåliga ursäkter
Har en del att göra med punkt ett och två. Rensa ut vad som är giltiga skäl, och vad som är dåliga ursäkter. Hänt någon/dig något? Giltigt skäl. Oväntat mycket trafik eller vägarbete? Giltigt skäl. Blivit sjuk? Giltigt skäl. Glömt bort? Dålig ursäkt. Tagit fel på dag? Dålig ursäkt. Tidsoptimism? Dålig ursäkt.
Sammanfattningsvis: saker du själv inte kan påverka (på riktigt alltså) är giltiga skäl. Saker som beror på dig själv är dåliga ursäkter.
(Fotnot: Givetvis kan alla glömma osv., it happens. Men om det händer gång på gång är du ett nonchalant rövhål.)

Kompromissa
En av nycklarna till att komma överens med andra människor är förmågan att kompromissa. Särskilt när det gäller personer du helst vill behålla i ditt liv. Man är fler än en person i en relation, och man måste ta hänsyn till andra än sig själv. Du vill äta vid 18 och din vän vid 19? Möts på halva vägen och ät 18.30. Du vill ha svamp i maten men din vän avskyr svamp? Lägg svampen bredvid, alt. lägg i stora bitar som är lätta att peta bort. Simpelt, men ack så viktigt.

Visa lite basic respekt
Vänner emellan är man ofta rätt taskig mot varandra på skoj, men det betyder inte att man kan bete sig riktigt hur som helst. Om en person har avsatt tid för att träffa dig så gör du bäst i att dyka upp; det är sjukt respektlöst mot personen och dennes tid att banga ur i sista sekund. Om en vän berättar ett seriöst problem för dig så lyssnar du, och du tar det på allvar, hur löjligt du än tycker att det är. Common sense!

Ingen är perfekt! Alla har vi brister vi måste jobba med, och ibland blir det fel. Men om det blir fel och man gör ett misstag så får man helt enkelt bita i det sura äpplet, be om ursäkt och försöka bättra sig. Så kan vi komma överens om att vi jobbar lite på detta? Världen skulle bli lite trevligare då.

Hur får man saker gjorda?

Här tror jag vi kan hitta lite igenkänningsfaktor...

Jag är rätt dålig på att få saker gjorda. Såna där tråkiga saker som att städa, åka till tippen och slänga batterier och dyl., diska... och det är helt hopplöst. Jag är fullkomligt håglös inför trista vardagsuppgifter. En av de brister som jag skäms mest för är min slarvighet. Jag gillar att ha organiserat och ordning och reda - men vad hjälper det om man inte håller ordningen? Nästan allt i mitt pyttelilla hem har en egen speciell plats, men det är inte ofta som sakerna faktiskt ligger på sin speciella plats.
Detta beror mest på slarv och lathet. Har jag använt hudkrämen så skulle jag ju kunna lägga tillbaka den där den ska vara direkt. Men gör jag det? Näe, utan den blir liggande bredvid sängen för jag tänker att "jag tar det sen", och jag har tydligen inte lärt mig än att "sen" kommer aldrig. Och detta gäller ganska många prylar i mitt hem.

Så hur får man saker gjorda? Jag har verkligen funderat, försökt hitta på ett bra sätt att ge mig själv lite mer motivation - men jag kommer inte på nåt. Att-göra-listor glöms i regel bort för jag skriver dem på ett papper som sedan hamnar i högen med andra papper. Jag funderade på belöningssystem; dvs. att jag ger mig själv en belöning för varje tråkig sak jag gör. Problemet med den metoden är att jag inte lyckats komma på någon bra belöning. Godsaker blir jag tjock av, jag kan inte unna mig vad som helst för jag har inte pengar i överflöd, jag har inget badkar så "varmt bad" går bort, skulle jag unna mig vin blev jag snart alkoholist...

I nuläget är enda metoden som funkar; ta lite i taget, och även om du bara städar i 10 minuter så är det alltid något, så var stolt över det.
Problemet är att den metoden tar väldigt lång tid... och tålamod är ju inte heller min starka sida.

Så jag vädjar till mina få läsare; tips? Hur får man saker gjorda? Ge mig lite kreativa råd som faktiskt funkar. För nu börjar det gränsa till katastrof här hemma. Not good.

Nu får det gärna bli höst

Idiot-stämplad av rätt många nu, jag inser det, men jag längtar till höst. Jag har nämnt tidigare att jag visserligen gillar sommar precis som alla årstider, men måste jag välja en som jag far mest illa av så är det just sommar. Till stor del beror detta på värmen. Jag älskar förstås att bada i hav och sjöar, men eftersom jag inte kan göra det hela dagarna så...

Så här kommer min lista med anledningar att längta till höst! Och jag vet åtminstone en person som håller med mig - min kära mor.

Skördetid

Mmm... frossa i nyplockad svamp, svensk frukt, pumpor, lingon osv. Från sensommar och in på hösten är naturen full av godsaker, och det gillar vi. På hösten är det dessutom mycket roligare att ta vara på det. Baka en kardemummastinn pumpakaka? Äppelpaj med massor av kanel? Mustiga grytor med svamp och enbär? Möjligheterna är oändliga!

Inomhusmys

Jag älskar att vara ute, men något som är fantastiskt skönt under hösten är just att få kura in sig med massa tända ljus och lyssna på höststormarna utanför. Jag som dessutom är ett doftfreak tänder upp oljebrännaren med varma kryddiga dofter. En kopp te på det, och lyckan är gjord. 

Dessutom finns det en hel hög med trista inomhussysslor som blir lättare att få gjorda när det är kyligare ute.

Höstpromenader

Luften är så mycket skönare på hösten än på sommaren! Den är svalare och lättare. Att ta en promenad bland alla höstlöv, utan att behöva svettas bara för att man har en tröja på sig, det är mycket underskattat. 

Snyggare kläder

En ny modesäsong börjar, och jag gillar höstkläder mer än sommarkläder. För det första tillåter vädret att man faktiskt har kläder på sig. Dessutom finns det så mycket mer möjligheter - och det är så mycket bekvämare. Let's face it, alla som inte har ett "thigh gap" upplever friktion mellan låren. Inte superbekvämt, men man kan ju inte heller ta jeans istället för shorts för då dör man av värmeslag. Jeans och kängor, med snygg jacka till. Love it!

Rutiner

Detta är en punkt som jag tror att många - oavsett övriga känslor om höst - kan hålla med om. Visst är det skönt med sommar, ledighet och lite mer frisläppt attityd... men det är också ganska skönt när man får komma in i vanor igen. Träningen blir faktiskt av, man får lite mer ordning på kosten, lite mer ordning på ekonomin... mer ordning helt enkelt. 

Väntans tider...

För alla oss som älskar jul är hösten en perfekt tid att långsamt och i smyg börja planera och tjuvstarta lite. Framför allt i november när värsta höststormarna viner. Man kanske tjuvsmuttar lite på glöggen, kanske visslar på nån julsång i smyg, börjar fundera på vad man ska ge folk i julklapp, kanske slinker det ner en pepparkaka... 

Så nu tycker jag att vi kan låta bli att gnälla när hösten kommer, för som ni ser finns det massa fördelar med det! Bra va?

Jordnöten som föll ner i bh:n och försvann

Fastklämd mellan den den yppiga damens välpolerade fingertoppar satt jordnöten, på väg mot sitt öde. Hennes läppar hägrade framför honom, målade i en rosa färg som närmast påminde om en babians stjärt, till och med formen var densamma. I vanliga fall brukade den yppiga damen vara ganska kvick i sitt ätande, men just den här gången hade hon fått syn på en stilig karl och hon ville uppträda förföriskt - men inte tillräckligt mycket för att sluta äta. Plötsligt blev hennes grepp om nöten lösare, som om hon tappat fokus. Kanske var det den stiliga mannen som visade sig ha öppen gylf och således var något exponerad till den yppiga damens stora glädje, eller så stod han och klängde på en annan kvinna. Vad som orsakat hennes lossnande grepp skulle nöten aldrig få veta. Nu förhöll det sig så att den här nöten inte var av den torrostade sorten, utan var väl inoljad. Detta var något som nöten själv tyckt var en ganska behaglig upplevelse, han såg det som en trevlig återhämtning efter det mindre nöjsamma skalandet av honom. Den yppiga damens lossnande grepp och nötens förträffliga oljighet blev en ödesdiger kombination. Han gled mellan hennes fingrar, och föll. Han föll, och han föll ner mellan den yppiga damens bröst.

Nu kunde man kanske tro att nöten skulle fastna där, men han fann sig själv fortsätta glida. Han gled mellan hennes bröst, och neråt under det vänstra. Nu var den här yppiga damen så osedvanligt yppig, att han borde ha blivit fastklämd under bröstet, men då hände plötsligt något besynnerligt. Till en början hade den varma fuktiga och något unkna plats han kommit till, varit mörk. Plötsligt såg han ett litet ljussken. Vad det kunde vara, det förstod han inte. Såvida inte den yppiga damen installerat led-slingor under bysten - vilket i och för sig kanske inte vore en helt dum idé, det skulle kanske hjälpa henne att hitta rätt mellan valkarna - kunde nöten inte förstå hur ett litet ljus letat sig in i det svettiga hudvecket. Han fortsatte leta sig in mot ljuset, för han var en nyfiken nöt och detta var ju trots allt något ganska sensationellt. Som jordnöt var han väl bekant med mörker, så detta ljus fångade hans intresse. Långsamt gled han mot ljuset, närmare och närmare. Till slut blev det så starkt att han fick blunda för att inte bli bländad. När han till slut vågade sig på att öppna ögonen igen såg han ut över en ängsmark, där för honom okända varelser betade fridfullt. När han stod där och häpet såg ut över landskapet, kom en annan jordnöt fram till honom.
- Välkommen! sa den andra jordnöten.
- Vart har jag hamnat någonstans? frågade den första jordnöten.
- Vad spelar det för roll? Du ska vara välkommen till vårt paradis!
- Vad är det för besynnerliga varelser som står där borta? frågade jordnöten och sneglade mot de okända figurerna han sett vid hans ankomst.
- Flatlöss. De är inte så många, men ett och annat har det blivit genom åren.
- Vad finns fler för varelser här?
- Ganska många nötter av olika sorter, ett par bär och popcorn... fler än så förstås, men du kommer att få träffa dem allesammans.
Den andra jordnöten log och bjöd med den första jordnöten till sitt hem, där de sedan skulle leva lyckliga tillsammans.

Den yppiga damen letade febrilt efter nöten. Hon grävde i sin urringning, hon lyfte på kjolen, hon kände mellan valkarna, men jordnöten var borta. De övriga gästerna på den lilla kvarterskrogen skrattade gott åt hennes panikartade sprattlande, och till slut fick hon ge upp. För hennes del var förlusten inte särskilt stor, hon valde helt enkelt ut en annan nöt. Men för den lilla jordnöt som fallit mellan hennes bröst, slutade sagan lyckligt. Han skulle aldrig få veta vad som orsakat hans öde, på samma sätt som damen aldrig skulle få veta vart nöten tagit vägen. Men det gjorde också detsamma. Jordnöten var lycklig, och tacksam.

Bra jobbat EU!

Nej jag var faktiskt inte ironisk för en gångs skull. Jag menar allvar. EU har faktiskt gjort något bra nu.

Jag har tänkt på det här inlägget ett tag men jag ville ge folk ett par extra dagar till att hinna ikapp, men nu borde väl alla har märkt det: plastkassar i butiker är inte längre självklart. I flera butiker får du betala för kassen, vet inte om det gäller alla, men du får frågan om du vill ha/behöver en kasse.

Detta kommer av en ny EU-lag som ska minska vår plastanvändning. Här kan ni läsa om det.
Och jag tror väl att alla vet att plast inte är en bra grej, och att vi behöver minska ner på den skiten. Så egentligen borde jag väl inte behöva förklara varför jag tycker att detta är så bra, men jag tänker göra det ändå.

Vår miljö är åt helvete och vi behöver göra nåt åt det. Men det är inte alltid så enkelt med tanke på vår moderna livsstil. Det sägs ju att det vidtas åtgärder, men det är sällan saker som vi vanliga dödliga märker så mycket av. Men nu! Nu har vi fått en lag som vi ser träda i kraft, som vi faktiskt kan känna igen, som vi påverkas av i vår vardag. Visst, det är ingen stor grej än så länge, plastkassar har inte förbjudits (åtminstone inte i Sverige) men vi tillfrågas om vi behöver dem, eller om vi vill köpa en kasse. Vi uppmanas att välja papperskassar, eller allra helst exempelvis tygpåsar. Det är åtminstone något konkret!
Jag gick på stan häromdagen, och jag fick EN plastkasse, och det var till ett par skor som tog lite plats och således inte fick plats i min väska, men i de tre följande butiker jag besökte tog jag ingen kasse, utan hade allt i den enda kassen jag tog. Detta hade inte hänt för bara ett par månader sen. Då hade jag haft fyra kassar. Återigen, ingen gigantisk skillnad, men den är ändå existerande.

Visst, det finns tusen saker vi skulle kunna göra själva i vår vardag för att minska vår miljöpåverkan, men vi människor är så dumma att vi gärna vill ha lite pekpinnar. Det är alltid mycket lättare när man har konkreta riktlinjer att hålla sig till. Så länge man får plastkassar automatiskt så tar man dem, fastän man egentligen inte behöver dem, vi bara ifrågasätter inte. Men nu när vi får frågan så inser vi plötsligt att vi kanske inte behöver en kasse per klädesplagg.

Vi kommer inte sluta köra bil automatiskt, men skulle det plötsligt bli förbjudet så skulle vi ju inte ha nåt val. Det kommer ju aldrig hända, men ni fattar principen. Vi är lite korkade på det viset, vi vill gärna bli tillsagda vad vi ska göra. Sen tvivlar jag inte på att väldigt många gör saker som är bra för miljön, jag själv gör ju också saker; jag cyklar och åker tåg (mest för att jag inte äger en bil men...), jag pantar, jag slänger inget i naturen... alla gör vi ju små saker själva, men när det gäller större grejer så är det alltid enklare om någon säger åt oss vad vi ska göra.

Det är inte alla gånger EU gör skitbra grejer, men detta var åtminstone något väldigt positivt! Att aktivt vidta åtgärder som når den grå massan för att göra den lite grönare. Kudos!

Det är karlarnas fel

Här kommer ett sånt där jävla feminist-inlägg, så håll i hatten.

I Sverige blev det ramaskri när det kom upp förslag om att man skulle ha tider på badhus då bara kvinnor fick vara där. Det var antifeministiskt, det var kvinnoförtryck, det var islamifiering, det var att uppmuntra ojämlikhet mellan könen... allt sånt. Nu tycker inte jag att man ska ha olika tider för män och kvinnor på badhus och liknande inrättningar. Och att jag inte tycker det, det beror på att jag personligen egentligen inte störs av att män är där när jag är där. Det stör mig heller inte alls om en kvinna går dit i heltäckande baddräkter, så vill hon täcka sin kropp får hon gärna göra det vad mig anbelangar.

Borde det inte komma ett 'men' snart? Jo.

MEN!

Jag kan faktiskt förstå varför såna här förslag kommer upp!

Och vet ni varför? Jo, för att överallt där kvinnor är något blottade, så glor män. Jag går på gymmet här i stan, och under den tid jag har tränat där - vilket är drygt 1,5 år nu - har jag inte varit där en enda gång utan att någon har glott på mig. Simmar gör jag inte jätteofta eftersom vi inte har någon simhall i den här stan, men jag minns att sist jag gjorde det, så stod jag på fullt allvar och höll min högra hand på vänster axel - för att dölja min byst, eftersom någon eller några stirrade. Majoriteten av alla kvinnor som går till en simhall kommer att ha bikini eller baddräkt på sig, och således visa en del hud. På gymmet har vi inte (åtminstone inte de flesta av oss) tajta byxor på oss för att vi vill att folk ska titta, utan för att det är mest praktiskt att ha byxor som sitter längs vår kropp och inte hänger löst runtom när vi försöker röra på oss.
Och förresten så ska det inte spela någon roll! Hur vi klär oss ska ingen lägga sig i, vi ska inte behöva anpassa våra kläder efter andra, för att vi ska slippa slemmiga typer som glor.

Idealet vore ju om männen helt enkelt kunde fatta att vi inte vill bli utstirrade. Att de fattade hur obehagligt det är att ha någon som står och slickar en uppifrån och ned med blicken när vi försöker fokusera på träning. Men detta kommer inte hända. Visst kanske det finns en och annan som kunde få sig en liten tankeställare och faktiskt ändra sitt beteende, men jag tror att majoriteten inte skulle sluta glo.
Och det som gör detta ännu värre är att det är ett problem som är svårt att åtgärda, och ännu svårare att bevisa. Oftast märker vi ganska tydligt när en karl glor på oss, men om vi sa ifrån skulle personen i fråga antagligen blåneka, och vi kan inte göra något för att bevisa det.
"Men vart jag än tränar så tränar du ju bredvid".
"Jaha, jag kanske bara ska köra dom grejerna, får jag inte det eller?"
"Men du stirrar ju på mig hela tiden!"
"Öh, näe, jag kollar ut genom fönstret/kollar på klockan/kollar i spegeln."

Det slutar med att vi antingen får stå ut med stirrandet - eller vika oss och gå därifrån. Vi ska inte behöva göra det! Det händer att jag avviker från att göra vissa övningar, för att jag inte känner mig trygg. Övningar som innebär att jag kommer puta med rumpan undviker jag i vissa fall, på grund av att jag känner mig utstirrad. Varför ska jag behöva modifiera min träning, och avstå från vissa moment, bara för att en hög slemmiga karlar inte kan hålla sig till sitt?

Självklart får man tycka att någon är snygg, men bara för det behöver man inte glo. Titta en gång, och sen räcker det. Och vill man absolut påpeka det, så kan man helt enkelt säga till personen att man tycker att hen ser bra ut, och sen kan man återgå till sitt igen. Vi vill aldrig bli utstirrade. Vi känner oss inte snygga för att ni blänger och flåsar. Vi blir inte smickrade av era blickar. När vi går till gymmet så gör vi det för att träna, för att röra på oss, för vår egen skull. Vi är inte där för att ni ska ha något att vila blicken på mellan era set. Om det är det du är ute efter, så träna hemma och smäll upp ett par posters på snygga kändisar - istället för att göra oss obekväma.

Så till alla er killar som känner igen er i situationen: det är jättekul att ni tycker vi är så snygga. Men skippa slem-fasonerna - vi är människor, inte fittor med ben.

Hälsotrender jag inte förstår mig på

Det kommer nya hälsotrender hela tiden. Förr skulle man äta ett visst antal skivor bröd per dag, och nu är bröd typ giftigt. Vi ska dessutom äta dyra grejer från andra sidan jordklotet. Jag vill påstå att jag är ganska hälsomedveten, men jag har säkert inte samma syn på det som många andra har. Så är kommer en lista över saker jag inte begriper.

1. Glutenfritt

Where do I start? Okej, så gluten påstås alltså vara typ roten till all ondska, eller åtminstone "giftigt". Av någon anledning har denna naturliga beståndsdel i ex vete, blivit en aning impopulär. Men jag fattar inte riktigt varför. Har man glutenintolerans, då är det givet att man ska äta glutenfritt, men för er som inte har det? Jag sökte lite på ämnet, och hittade en artikel i DN där överläkare Anneli Ivarsson svarade på frågor om gluten - och enligt henne finns det ingen anledning att undvika gluten om man inte är intolerant.
https://www.svd.se/experten-chattade-om-gluten-med-lasarna

Sen kan man ju undvika bröd och pasta av andra orsaker, dvs att båda innehåller relativt snabba kolhydrater, som man ofta inte behöver. Men att gluten skulle vara farligt, det låter mest som fånigt påhitt. 

2. Laktosfritt

En till sån här. Varför dricker man laktosfri mjölk om man inte är laktosintolerant? För det första är den dyrare, och för det andra finns inga hälsofördelar. Laktos är en sockerart som vissa magar inte klarar att bryta ned. Så min enda gissning är att folk tror att de undviker socker genom att köra på laktosfritt. Men för det första så är "laktosfritt" sällan helt laktosfritt, det är bara en mindre mängd, och de flesta laktosmagar klarar av den lilla mängden. För det andra är det ingen stor skillnad, vanlig mjölk innehåller väldigt lite socker till att börja med, och det är en naturlig sockerart, dvs. inte vitt socker som tillsatts. Ni som kan; spara de extra kronorna ni lägger på laktosfritt, och kör på vanlig.

3. Kokosolja 

Jag tänker inte säga något om kokosoljans hälsofördelar. Jag sökte på det, och det finns artiklar som prisar kokosolja som ett mirakelmedel, och artiklar som säger att det är enormt överskattat och inte alls så nyttigt och bra som vissa påstår.

Det vi nog dock kan komma överens om är att det inte är särskilt miljövänligt. I många fall är vår svenska rapsolja precis lika bra. Utmärkt att steka i, till sallader och så gott som all matlagning där någon form av olja ska ingå... och dessutom jättebra för huden! Under riktigt torra perioder tar jag med mig rapsoljan in i duschen och gnor in lite olja på huden efter att ha tvättat mig. Blir så mjuk och smidig i huden, funkar finfint! 

4. Chiafrön 

Okej, det första som slog mig med dessa är hur förbaskat dyra de är! Och den där dallriga puddingen man gör på dem är rentav ganska slemmig. 

Efter att ha läst på lite kan jag också konstatera att de inte är så fantastiska som de sägs vara. De är absolut nyttiga - men inte oumbärliga. De ska ha hög halt av Omega-3, men lax vinner ändå, enligt näringsfysiolog Kristina Andersson.

"Chiafrön innehåller mer omega 3 än lax (per 100 gram). Men hur mycket äter man? Ett par matskedar kan väl anses som en portion. Vilket bör jämföras med cirka 150 gram lax. Dessutom är omega 3 i vegetabilier inte lika bra som den från animalier. Så är du ute efter bästa omega 3-källan skulle jag säga att lax vinner över chiafrön."

Så återkommer vi ju återigen till miljöaspekten. Chiafrön odlas främst i Mexiko och Guatemala. Dessa frön reser alltså från andra sidan jorden för att hamna i våra trendiga små puddingar. Om man då betänker att du kan få i dig samma näringsämnen genom mat som producerats i Sverige, så känns chiafröt ganska onödigt. 

Metro: Chiafrön är överskattade
Topphälsa: Chiafrön, är det verkligen så nyttigt?

Så finns det en sak till jag inte fattar...

Varför är vi så enormt ivriga att leva längre? Vad är det vi försöker uppnå? Det finns människor som lever över 100 år utan särskilda dieter. Sverige har en av världens högsta medellivslängder, och då snackar vi om en generation som INTE åt chiafrön, kokosolja och varken undvek laktos eller gluten i någon större utsträckning. 

Att sträva efter att leva hälsosamt är väl bra, men det behövs inte mer än lite klassiskt sunt förnuft. För att hålla en stadig vikt är ekvationen ganska enkel; få i dig lagom mängd energi i förhållande till hur mycket du gör av med. För att gå ner i vikt ska du ligga på ett underskott av energi, dvs. göra av med lite mer energi än du får i dig.

Det behövs verkligen inga dieter egentligen (om du inte är väldigt överviktig eller av andra skäl behöver en mer kontrollerad kost). Käka en sallad istället för pizza till lunch, skippa chips och godis till vardags, käka en bit mörk choklad till kaffet istället för en stor kanelbulle, och motionera regelbundet. Detta är saker som alla vet om. Det känns lite som att alla dessa trendiga dieter bara blir placeboeffekter - alla som börjar äta glutenfritt inbillar sig plötsligt att de mår såå mycket bättre. Bra, du svävar säkert iväg snart i ett litet zen av hälsosamhet...

Och nu kommer säkert någon undra varför jag lägger mig i hur andra människor äter - det är väl deras ensak? Både ja och nej.

Självklart är det varje persons enskilda val hur hen vill äta och leva. Men att överkonsumera livsmedel som sliter mer än nödvändigt på miljön påverkar ju trots allt jorden vi alla lever på, och även om jag tror att vår planet på långt sikt är dödsdömd, så vore det väl trevligt om vi kunde njuta av dess gröna skogar så länge som möjligt. Så vad du äter påverkar i viss utsträckning hela jorden. 

Utöver den mer faktamässiga förklaringen; jag har väl också rätt att tycka och uttrycka mig? Jag tycker att alla dessa trendiga matvanor är ganska töntiga, rent ut sagt. Men å andra sidan har jag ju alltid varit lite motsträvig av naturen så det vore väl konstigt om jag tyckte något annat. Nu har ni i varje fall fått min syn på hälsa - och kanske lite inspiration. Puss & kram, nu ska jag till gymmet! 

Öppet brev till Sveriges rättsväsen

Jag har en fråga till er. 

Hur sover ni om nätterna?

Vecka ut och vecka in får vi nyheter om att ni sänker och mildrar straff för personer som begått grova brott. Personer som utförde en gruppvåldtäkt och livesände den på Facebook fick 6-12 månaders fängelse. Mannen som utgav sig för att vara läkare och utförde en olaglig omskärelse på en 8 månader gammal bebis fick inte ens fängelse, utan dagsböter och 100 timmars samhällstjänst (Hovrätten mildrade den dom som Tingsrätten fastställt). Konstant ser vi hur dessa människor som förstör andras liv, slipper undan alldeles för lätt.

Har ni ingen som helst empati och förståelse? Hade ni varit lika slapphänta om det gällt era barn? 

I rättegångar som gäller våldtäkter frågar ni vad offret hade för kläder på sig - istället för att fråga gärningsmannen vad han ansåg gav honom (ja, jag tänker generalisera, för gällande våldtäkter är det nästan alltid män) rätten att våldföra sig på en annan människa. Inte nog med att offret ska leva med detta ärr i själen resten av livet, nu ska hen dessutom behöva bli skuldbelagd av det system som är tänkt att skydda folket. 

Den 8 månader gamla bebisen fördes till sjukhus med livshotande skador - men överlevde. Det här barnet har knappt börjat sitt liv, och har redan fått det skändat. Att den här domen mildrades av hovrätten var för att föräldrarna i fråga hade varit med på hela grejen - de ville få sin unge omskuren och fick höra om en man (utan giltig läkarlicens) som kunde utföra sånt. Men då har jag en lösning på det problemet också: ta ifrån föräldrarna deras barn. Såna här människor borde inte få vara ansvariga för någon annans liv, för bevisligen är det ett ansvar de inte klarar av. 

Samtidigt som våldtäktsmän, misshandlare och mördare får sina straff förkortade, blir straffen för andra småbrott allt hårdare. Piratkopiering är ett typexempel. Det är ett brott som innebär att någon i ex Hollywood får lite mindre pengar - och vi snackar i regel inte om fattiga människor, utan om personer som redan har ganska feta konton. Det skadar alltså ingen egentligen. Ändå får personer som döms för såna här brott, mycket högre straff än många våldtäktsmän får. 

Hör ni själva hur det här låter?

Att kopiera en film är alltså mer värt, än att förstöra en människas liv. 

Med detta har ni fastställt att pengar är viktigare än människor. 

Så jag återgår till min första fråga: Hur sover ni om nätterna? Hur kan ni leva era liv utan att vilja slita sönder er själva dagligen? Hur kan ni stå och se på när grova våldsbrott slinker mellan ERA fingrar? Ni finns till för att skydda folket, men är bevisligen jävligt selektiva när det gäller vilka ni vill skydda. 

Sänker ni straffen för att det är för dyrt att ha så många livstidsdömda fångar? Jag har en lösning på det också. Om ni drar av hälften av alla skattepengar vi betalar för att dessa vidriga människor ska ha mat, utbildning, jobb, sysslor, osv... då blir det aningen billigare. Jag anser nog att har man våldtagit och/eller misshandlat någon - i synnerhet barn - så har man nog förbrukat sina mänskliga rättigheter. Jag har inga problem med att betala skatt när pengarna går till sjukvård och barn- och äldreomsorg. Jag tycker inte det är lika kul att betala för att folk som Hagamannen ska få mat och utbildning. 

Och nu gissar jag att ni kommer sätta er själva i offerposition och mena att ni bara genomför lagarna som staten har satt. Vet ni vad ni gör då? Kämpar emot dem! Ni sitter trots allt på en maktposition, ni har lite mer pondus inför staten än gemene man. Om ni verkligen bryr er så borde ni göra allt ni kan för att ni inte ska behöva mildra straff för grova brott. Men så länge detta inte händer, så fastställer ni att ni inte bryr er såpass mycket om människors liv. 

Den här skiten håller inte! Rättssystemet är så skevt och felanvänt, det finns till för att skydda folket, skydda människor i det här landet, se till att gärningsmän ställs inför rätta. Men rent praktiskt funkar det bevisligen inte. Era töntiga straff innebär inte att det blir färre våldsbrott; förmodligen snarare tvärtom. Ni visar att det inte är så farligt att våldta någon. Nu efter den här gruppvåldtäkten på facebook så finns det säkert någon sjuk jävel där ute som tänker "Fan, får man inte längre fängelse än så? Hm... då är det ju nästan värt det."

Straffen är tänkt att avskräcka folk från att begå brott, men hur fan funkar det när det straff man får är ett halvår på en institution där du får mat och utbildning? 

Men vafan, ni som sitter där i hovrätten och snurrar på straffhjulet... sträck på er för fan. Gå med raka ryggar till jobbet varje dag. Sov så jävla gott inatt efter eran tacos och "Let's dance". För ni gör ju något viktigt, något rättfärdigt, något hedervärt... eller?

Nu tog det hus i helvete!

Nu jävlar kokar lavan i helvetets hålgångar för nu är kvinnan arg!

Flygblad. Från "Nordfront". Det var det som triggade min ilska.

Okej, att dessa inavlade kretiner existerar kan jag ju tyvärr inte göra så mycket åt eftersom det inte är lagligt att ta ens dessa av daga...! Men ni kan väl hålla er innanför ladans väggar och ge fan i att störa normalt folk!

"Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.

[...]

Med alla tillgängliga medel, på långt sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.

[...]

Vår massmedia ska ägas av medborgare i det Nya Norden. Utländsk såväl inhemsk media som agerar folkfientligt ska kunna förbjudas."

Är dina föräldrar syskon??

Hade Hitler varit igång med sin jävla folkslakt idag så hade du hållit i geväret. Du hade lugnt och stillsamt vridit på gasen. Sen hade du suttit med din familj på fredagen och ätit din inte särskilt nordeuropeiska tacos framför Let's Dance, utan fara för livet. Medan människor svalt ihjäl i lägret du styrde över, förutsatt att de inte blev brutalt och hänsynslöst mördade på allehanda sätt du kunde komma på.

Hitler skulle skicka alla judar till Madagaskar - sa han. Du påstår att du vill köra ut folk på "humanast möjliga vis". I fail to see the difference.

Vad är du för varelse som med gott samvete kan se hur människor lider? Som får psykbryt när du inte får säga "negerboll" men som gladeligen kastar ut en människa som flytt för sitt liv? Vad är det som har gått snett inuti dig för att du ska påstå att yttrandefriheten ska vara total (ja det stod också på flygbladet) men vill förbjuda media som inte tycker som du?

Jag står mållös inför dig. För jag vet att inget funkar! Jag kan ge dig all statistik, jag kan ge dig groteska bilder på utmärglade kroppar i Hitlers läger, jag kan ge dig hur mycket fakta som helst - men på dig biter inget. Du är så verklighetsfrånvänd att inte ens det du ser med egna ögon kan övertyga dig.

Det går kalla kårar längs min rygg när jag tänker på alla underbara människor jag har träffat, som enligt vissa inte bör få finnas. Mannen som jobbade för röda korset med att hjälpa gravida kvinnor och deras barn, som fick fly med sin familj för att de hotades till livet om han inte slutade hjälpa. Pojken som blivit smugglad genom öknen för att hans familj dödats. Mina underbara tjejkompisar som alltid fanns där för mig. Den där flickan som var så förtvivlad för att ingen förstod vad hon sa i skolan - och som grät och kramade mig när hon flyttade för att jag hade försökt prata med henne fast vi inte förstod varandra.

På vilket sätt har DU mer värde än dessa människor? För att du är vit? Grattis din jävla idiot, det är inget privilegium vissa utvalda får, du bara råkade födas i den delen av världen. Att vara nordeuropé är inget jäkla pris du har fått för att du är på något vis överlägsen, det är en ren slump.

Kom ner på jorden och ta av dig skygglapparna. Världen är större än du tror.

Psykbryt - koffeintriggad utrymmespanik

Konstig rubrik... ah well.

När jag först skapade den här bloggen var tanken att den skulle handla om att anpassa livet till en liten bostadsyta - och jag var väldigt entusiastisk.

Meeen så kommer dagar då jag får panik över hur liten yta jag har. Oftast kommer dessa panikutbrott om jag fått i mig aningen för mycket koffein... men detta är ett seriöst problem!

Folk skrattar åt hur rörigt det är i min lägenhet - tack för den, jag mår redan dåligt över detta, sluta tjata för helvete - men det beror till stor del på ett överhängande problem: jag har ingen förvaring! Att lägenheten är liten kan jag väl stå ut med, men den är sjukt dåligt planerad när det gäller förvaring. Garderoben var förvisso större från början men det beror på att ettorna i detta hus inte hade egen dusch från början (några har tydligen fortfarande inte, duschrummen i våra sjukt läskiga källare används fortfarande), så när de byggde in duschen kapade de halva garderoben. Detta gav mig en helt underbart stor och rymlig dusch - men en pytteliten garderob som enda förvaringsutrymme.

"På en pytteliten bostadsyta"

Att det är rörigt i min lägenhet beror till stor del på att jag helt enkelt inte har någonstans att göra av allt! Även när jag har städat noggrant är det fortfarande lite rörigt, men eftersom jag inte har något vettigt förvaringsutrymme blir saker tvungna att ligga framme. Jag kan inte städa undan allt, för jag har ingenstans att städa undan det!

Den lilla garderob jag har går åt till kläder och dammsugaren. Jag har försökt göra vad jag kunnat för att organisera, men vissa saker har jag enormt svårt att bli av med. Jag har exempelvis inte plats för alla mina böcker då halva bokhyllan måste gå till förvaring av allehanda småsaker. Jag har heller inte plats för alla kläder i garderoben då en del av utrymmet måste gå till förvaring av städprylar.

Självklart kan jag erkänna att jag är en smula lat och dålig på att städa, men hur jag än gör när jag väl tar tag i skiten, blir det inte helt optimalt. Jag tänker konstant på hur jag ska göra för att underlätta och optimera, men om jag inte ska installera en loftsäng och/eller något slags gigantiskt hyllsystem längs varenda vägg... så kommer problemen förmodligen inte försvinna helt så länge jag bor här.

Flytta? Alltså, jag har ingen enorm inkomst, och det absolut mest förlåtande med denna låda är hur pass billig den är. Jag har tekniskt sett råd att flytta, men det skulle innebär att jag fick dra in på mitt liv - dvs. inte ha råd att göra roliga saker på min fritid.

Jag kommer under våren att försöka rensa lite, en del grejer kan jag säkert rakt av göra mig av med. Kanske gör det någon nytta - men utöver det är jag ganska begränsad.

Mitt liv i en låda...

Trött på att tjata om detta - slöjan

Världen tröttnar visst aldrig!

Nu är det uppe igen. Slöj-debatten. Jag tänker inte göra något långt inlägg om detta, för jag är - som rubriken indikerar - trött på att tjata om det här. Så detta blir väldigt kort och koncist.

RELIGIONSFRIHET 

Hater's gonna hate!

betyder att man har rätt att tro på vad man vill.

DET GÄLLER
samtliga religioner - annars är lagen meningslös. 

ATT TVINGA 
en kvinna bära slöja mot sin vilja, är förtryck.

ATT TVINGA 
en kvinna att INTE bära slöja när hon vill göra det, är förtryck.

LÅT KVINNORNA TALA
för sig själva. Säger de att de vill ha slöja - tjafsa inte emot.

SLÖJAN BLIR ENDAST ETT PROBLEM
när de som inte vill bära den tvingas göra det ändå.

OM NÅGON 
försöker tvinga på dig slöjan, då är det ett problem.

OM DET INTE 
ligger till på det viset...

LÄGG DIG INTE I
andra människors val. 

ÄR DU INTE TILLFRÅGAD I ÄMNET
så ge fan i andra människors kulturer. 

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
gäller alla människor.

ALLA.
Inte bara ett fåtal av dig utvalda. 

Lättretade svenskar - den här gången kaffe

Alltså jag gillar ju Sverige och så, men ibland tycker jag att vi svenskar är så löjliga att det blir skrattretande!

Den här gången har vi visst plockat fram våra högafflar och riktat dem emot Ica! Varför? För att Ica väljer att sluta sälja kaffe av märket Gevalia. Varför? Ja, för att de menar att Gevalia höjer priserna medan de minskar storleken på sina förpackningar och inte erbjuder något annat som gör prishöjningen rimlig.

Jag skiter fullständigt i det. Jag köper Arvid Nordqvist.

Men den här nyheten hamnade på Omni.se, och det delades sedan på deras facebooksida. Och det är så hysteriskt kul att läsa kommentarerna!
Folk blir så fruktansvärt upprörda! Vissa av kommentarerna är nästan aggressiva! Antingen försvarar man Ica eller så hatar man Ica och tänker fan byta butikskedja nu. Jag tog mig friheten att visa några av kommentarerna här - utan namn givetvis.

"Bra ICA. Det är ju inte ens gott. Mer plats åt gott, prisvärt kaffe!"

"Då får jag handla kaffe på Willys och då blir även andra varor handlade där! Man vill ju helst handla i EN butik!"

"Dags att hitta en ny matvaruleverantör!"

"Ja då lär man väl handla nån annanstans då."

"Men det är ok att rika icahandlare bara blir rikare och rikare"

"Dom ska väl göra mer plats till sitt eget skräpkaffe"

"Gevalia är ett riktigt skräpkaffe så det är ingen förlust."

"Typiskt ICA att bidra till att INGEN förutom dom själva ska tjäna pengar. [...] Nu bryr jag mig inte alls om Gevalia vilket ändå är ett skräpkaffe. Men själva inställningen som ICA visar får en ju att vilja kräkas."

Alltså... seriöst Sverige. Det är kaffe. Inte syre. Är man så enormt petig med sitt kaffe så borde man kanske inte ens dricka Gevalia, utan köpa kaffe på specialiserade butiker. Och sen blir jag så förstummad över att folk blir arga när Ica gör saker till fördel för företaget. Tror ni att Ica är en verksamhet som bedriver välgörenhet? Att det är lugnt om de bara går plus minus noll? Ica är ett privat företag, inget som ingår i den offentliga sektorn. Självklart vill de gå med så mycket vinst som möjligt, det är så företag funkar!
Vill man inte stödja Ica då, så visst, men vilket företag du än går till fungerar på samma sätt; man vill göra vinst.
"Ja men Ica tjänar så mycket redan så de kan gott leva med att inte tjäna så mycket på kaffet!"
Varför? Jag jobbar på en restaurang, och bara för att vi har en flankstek som kostar ca 300 kr, det gör ju inte att vi bjuder alla på kaffe. Alla varor ska ju helst säljas med vinst, annars vore det rätt meningslöst att driva ett företag.

Ska du byta matvarukedja för att de tar bort EN sak du brukar köpa, då har du nog djupare problem. Var inte så jäkla inrutad, testa lite andra sorter innan du springer gråtande ut ur butiken.

Eller för all del, spring ut om du vill. Jag tror nog att företaget överlever den förlusten. Och snälla, fortsätt skriva arga kommentarer. Det är så underhållande!

Fössta tossdan i mass - utom i Vimmerby

Smålands inofficiella nationaldag. Fössta tossdan i mass. 

För er som inte fattar så är detta en slags ordlek som anspelar på den småländska dialekten, där "rs"-ljudet i första, torsdag och mars istället blir ett "ss"-ljud. 

Det finns bara ett litet problem. 

Vi i Vimmerby snackar inte småländska. 

Detta är ganska sjukt egentligen. För många är det trakterna runt Astrid Lindgrens hem som ÄR Småland. Allt som berör Astrid är jäkligt småländskt. Men hon - liksom alla människor i den här trakten - pratar inte småländska. 

Vad pratar vi då? Jo, nån slags hitte-på-dialekt som liksom hamnar mellan småländska och östgötska. Och den här dialekten har dessutom långsamt börjat dö ut. Vi 90-talister har så smått börjat tappa vårt typiska "Vimmerby-mål". Min mormor är den enda i min släkt som verkligen har kvar sin dialekt. Min mamma och hennes syskon har några få spår av den i sitt vardagliga språk - och vi, deras avkommor, har i princip ingenting. 

Jag var på en krog i Linköping en gång för typ 100 år sen, och jag nämnde för en kille där att jag var från Småland. Hans första kommentar var "men du pratar ju inte småländska". Jag frågade honom vad jag pratade på för dialekt då - varpå han svarade "du pratar ingenting". Jag är tydligen dialektlös. 

Jag tror att det helt enkelt beror på att Vimmerby ligger så nära gränsen till Östergötland - men inte tillräckligt för att vi ska prata Östgötska. Och det roligaste är att man behöver inte åka många mil för att komma till andra dialekter. Rakt norrut - ca 3-4 mil - har vi Kisa, och där pratar man en svag Östgötska. Åker vi söderut börjar vi höra något mer klassisk småländska redan i Målilla - också det ca 3 mil från Vimmerby. Rakt Västerut hinner man väl kanske till Nässjö ungefär, då kommer det också lite småländska.
Ja, och västerut har vi Västervik men de har också en lite hitte-på-dialekt som inte är helt samma som Vimmerbys. 

Summa sumarum: Vimmerby är en slags krater var småländska och östgötska möts och bildar nåt helt annat. 

Vad är det då som utmärker Vimmerbys dialekt? Ja, för det första är det vår tendens att byta ut r mot w. Istället för "rätt" säger vi "wätt". Och att i tid och otid byta ut a mot e. L-en ska dock vara jävligt runda, precis som i östgötska. 

Apropå maraton:
Ska di springe den långe vägen? Dä klarer di aldri. 

Apropå kosläpp på våren:
Di släppte ut kossera igår, di såg wätt gla'a ut!

Apropå småsår man inte kan låta bli:
Jag blir ga'arn, jag har en wuge ("ruga") som ja inte kan låte bli o pille på!

Ja, nu ska det ju återigen nämnas att det endast är den äldre generationen som fortfarande pratar såhär. Men visst låter det tjusigt? 

Vi yngre har väl börjat närma oss någon form av rikssvenska. Lite trist, kan jag tycka, dialekter är ganska charmigt. Men å andra sidan så kunde det ha varit värre. Hellre dialektlös än prata skånska som är så jäkla skånsk att den nästan är dansk. 

Men jag hoppas att ni "äkta" smålänningar har haft en trevlig nationaldag. Vi vanliga får vänta till juni. 

Puss och godnatt! 

Disney-älskare, förbered era högafflar...

Jag är ett stort fan av Disney, och då framför allt deras gamla klassiska tecknade filmer. Säga vad man vill om Disney, men de hade - och har fortfarande i viss mån - förmågan att skapa magi.

Skönheten och Odjuret var en milstolpe. Den första animerade filmen att bli nominerad för en Oscar för "Bästa film". Och det är verkligen en storslagen film. Animeringen är fantastisk, Alan Menken gjorde musiken och han gjorde verkligen ett strålande jobb, designen på karaktärerna och miljön är otrolig... det är helt enkelt en STOR film.

I mars släpps den enormt omtalade spelfilmsversionen, med Emma Watson och Dan Stevens som de två huvudrollerna. Nu har den riktiga trailern släppts, med mer klipp från filmen. Och nu får ni dra fram högafflarna...

Jag har inte särskilt höga förhoppningar.

Jag tycker att designen är lite... "för mycket". Visst, filmen utspelar sig i en tid då ett visst mode pågick, men jag vet inte om jag tycker att Disney har något krav på sig att hålla sig så mycket till verkligheten. Perukerna ser fåniga ut. Det känns lite som att de verkligen har ansträngt sig så mycket för att få filmen att matcha - och kanske till och med övergå - originalets storhet... och därmed tagit i alldeles för mycket.

Och dessutom tycker jag att en del av replikerna - åtminstone i trailern - låter... krystade. Jag säger inget om varken Watson eller Stevens som skådespelare, men i vissa sekvenser låter det... ja vad ska man säga, fånigt? Överspelat?

Att göra en ny version på ett sådant landmärke som originalet var, det är farligt. Det kan bli väldigt fel, och det är det jag är rädd för här. Det kan mycket väl bli samma visa som det blev med Askungen. Originalet är väl inte samma landmärke som Skönheten och Odjuret, men det är helt klart en älskad klassisk saga. Sen kom den nya versionen och ja, den är väl lite söt, och tanken är god, men den kommer aldrig någonsin kunna gå om originalet. Enligt mig hade den inte behövt göras, det är lite fina sekvenser här och där, men på det stora hela är den ganska trist.

Jag kommer absolut vilja se filmen när den kommer. Men jag tror i ärlighetens namn inte att den kommer bli så fantastisk som alla förväntar sig. Jag tror att jag hade större förhoppningar när det fortfarande var lite nytt, och man inte visste så mycket. Allt eftersom fler teasers har släppts, har min entusiasm sjunkit.

Vi får helt enkelt vänta och se. Jag kan mycket väl få fel, men tills det är bevisat, är jag tveksam.

Måste man va så jävla glad?

Jag har skrivit inlägg på detta tema tidigare, men nu kör vi en favorit i repris.

Det råder en hälsotrend i vår värld just nu. Vi ska var hälsosamma, äta bra mat (och det finns enormt mycket pekpinnar på vad som påstås vara bra och dålig mat, en diskussion för sig...) och träna mycket. Och just det, vi ska vara jävligt glada också.

Det är inte alls sällan jag ser artiklar om vad man ska göra när man känner sig lite nedstämd. Det brukar vara tips såsom att motionera, lyssna på pigg musik, prata med en vän... Ja, det kan man göra. Eller så är man ledsen en stund!

Jag förstår mig inte riktigt på den där hetsen, vi ska verkligen jaga glädjen och kväva sorgen. Missförstå mig inte, det är väl jättebra om man är glad, men varför kan man inte få vara ledsen? Sorg eller vemod är fullvärdiga känslor precis som glädje, även om de är mer negativt laddade. Men vi ska väl ändå kunna bejaka alla våra känslor, alla är de en del av livet. Ska vi konstant kväva deppigheten kommer vi ju till slut spricka!

En vän frågade mig en gång vad jag gjorde om jag hade varit med om någon form av oförrätt som jag inte kan släppa. Mitt svar: Jag ältar! Jag ältar och ältar för mig själv, verkligen upprepar scenariot i mitt huvud, fantiserar om hur jag skäller ut personen, och verkligen tjatar ut detta. Nu tycker nog de flesta att detta låter som ett väldigt dåligt sätt att hantera saken på? Nepp! För allt mitt ältande innebär att jag till slut blir lite trött på det, och slutar älta för att jag helt enkelt inte orkar bry mig. Jag har då liksom kört slut på den känslan och det problemet. Istället för att kväva problemet så ser jag till att verkligen få utlopp för känslan och tillåta mig själv att vara arg och ledsen så länge det behövs. Och när jag kommer till den punkten att jag är klar, då kan jag släppa det helt och gå vidare, och kanske rentav glömma oförrätten.

Jag tycker gott att vi kan få deppa när vi känner för det. Man måste inte vara så jävla glad jämt, det är bättre att släppa ut känslorna och bearbeta dem istället för att bara tränga undan dem.

Och med det säger jag god natt!

Inte kritisk, MEN...

Get it? Get it?

En av mina favoritpersoner i detta land - och till och med denna värld - är Leif GW Persson. Jag fastnade i en hel hög av klipp från veckans brott och andra framträdanden av honom, och jag fascineras ständigt. Inte bara är han oerhört intelligent och upplyst, utan dessutom så självsäker i allt han säger. Nu är han ju människa och således inte ofelbar, men han har ju stor insikt i rättssamhället och hur det fungerar.

Nu senast har jag sett flera klipp där han kritiserar polisen och dess verksamhet, och genast kommer bilder från nyårsafton upp, och från andra händelser.

Nyårsafton i Vimmerby centrum, på torget. Det är ganska mycket folk och majoriteten är också ganska fulla. Det dricks och skjuts raketer. Långt ifrån alla är ens myndiga. Läste en artikel i Vimmerby Tidning där det stod om exakt det jag kommer skriva om - det är lite där jag har hämtat information och inspiration. (Läs artikeln här.)

Nattvandrare, dvs. idéellt arbetande vuxna människor som går runt på stan för att "hålla koll" (Stay Safe), ser flera unga människor som både skjuter raketer och är fulla. De vet att flera av dem går i klass 7-9 eftersom de får se id-kort och busskort (skolkort, som bara ges ut till skolungdomar).

Vad fan är detta för föräldrar? Det är första frågan. Visserligen är jag ju fullt medveten om att om en "unge" har gett sig fan på att få tag i alkohol, så brukar det lösa sig på ett eller annat sätt, och jag är också fullt medveten om att det är svårt att hålla koll på en liten bångstyrig människa 24 timmar om dygnet. Men... näe, jag accepterar det inte helt. Men nu var det inte föräldrarna som var frågan, så vi lämnar det för tillfället.

I ett annat hörn av torget avfyras raketer horisontellt längs befolkade gator.

I mitten av torget står två poliser med armarna i kors och bevittnar allt.

...hade ni kafferast eller?

Vad i helvete är det för mening med att ha poliser på plats om de inte ens försöker göra något åt det som pågår? Var det så att ni stod och väntade på att något värre skulle hända? Ville ni inte ingripa förrän någon faktiskt blev skadad? Eller vågade ni bara inte?

Inte för att jag vill kritisera polisen, men...

Varför gör polisen inget polisarbete? Okej, att gripa överförfriskade människor är väl kanske ett mindre problem, men när det avfyras raketer in bland folkmassor, och när ungar i nedre tonåren är skitfulla, då känns väl det som ett jobb för polisen? Ni finns väl där för att skydda landets invånare? Så när ni inte gör det, så blir summan alltså att ni helt enkelt inte gör ert jobb.

En annan händelse - som jag redan tror blivit ganska starkt kritiserad - är då det var skottlossning i Storebro centrum (liten ort söder om Vimmerby). Jag tog mig friheten att ta fram en liten karta för att göra förklaringen enklare. Den röda ringen markerar Storebro centrum, ett litet torg med Ica-butik och bibliotek, samt lite lägenheter runtom. Den blåa ringen markerar vart polisen stannade.

Efter att ha mätt avståndet kommer jag fram till att det är knappt 500 m mellan dessa två punkter.

Så polisen kallas in för att personer avfyrar skott mot varandra på allmän plats. Polisen väljer att stanna nästan 500 m ifrån platsen. Och eftersom vägen dessutom kröker sig så ser man inte centrum från den kiosk där polisen stannat. Hade det åtminstone varit raksträcka och fri sikt...

Jag vill ju inte sitta och insinuera något, men skottlossningen rörde sig mellan olika asylsökande, och LGW har förut nämnt att polisen - tyvärr - tycks ha en tendens att göra skillnad på brott och brott, beroende på offer och gärningsman (Klipp finns HÄR om man vill se honom prata om det).

Vi betalar ändå poliser för att de ska förhindra och reda ut brott. Förvisso kan det säkert ibland röra sig om beslut från en högre makt (inte gud alltså, bitch please) såsom exempelvis regering, det kanske rör sig om resursfrågor osv. Men i dessa lägen har polisen varit på plats - någorlunda - men tydligen valt att inte agera. Vad gör de då för nytta? Personerna som var inblandade i skottlossningen såg med största sannolikhet inte ens att polisen kom, möjligtvis hörde de sirener på avstånd. På nyårsafton stod de där med armarna i kors, men rent teoretiskt hade jag ju kunnat avfyra en raket rakt emot en grupp människor och de hade förmodligen inte gjort något.

Jag vet inte om de har någon slags naiv tanke om att det ska räcka med att vara närvarande för att avskräcka folk från dumheter, men när vi nu ser att polisen ändå inte gör något, då försvinner ju den respekten, och man kan återgå till att göra vad man vill - polisen bryr sig ju inte ändå. Då är det alltså totalt och fullkomligt meningslöst att vi ens har poliser på plats.

Nej, nu var jag dum... fick ju faktiskt höra sen att polisen hade gjort något. Jo, de hade tagit en EPA-traktor. Japp, folk skjuter raketer horisontellt på torget och 13-åringar är dyngraka. Polisen väljer att ta den där lilla EPA-traktorn som kör omkring. Det var väl ungefär vad de kände att de klarade av.

Jag stödjer gladeligen polisen med mina skattepengar - om de faktiskt gör sitt jobb. Så länge de inte gör det kan ni få lägga mina skattepengar på äldrevård istället. Det är helt okej för mig.