Fröken Hugossons årskrönika 2015

Jahapp, vaknar man såhär jävla tidigt på nyårsafton... då kan man ju lika gärna skriva en sån här!

Ja, 2015 har varit ett jävla skitår. Kriser, krig, terrorism, rasism, och en jävla massa bråk i största allmänhet. Men allt detta är ju sett ur ett större perspektiv, och det blir vi fullmatade med ändå via media. Så detta blir en sammanfattning av mitt år - något som inte är riktigt lika exploaterat.

Detta sker med hjälp av min tidslinje på facebook, då mitt minne kan liknas vid ett garnnystan - allt finns ju där, men det är liksom ingen riktig ordning på det.

År 2015 - rörighet, tumult, nya erfarenheter 

Jaha, vi börjar väl där man brukar: i början. Och det började ju tydligen med en bakfylla. Oväntat. Annars var januari högst händelselöst. Den där fina snögubben blev till, annars hände inte mycket.

Och i februari fyllde jag 21. Ingen stor sensation, jag tror jag jobbade på min födelsedag, och jag firade nog inte så värst mycket. 50 shades of Grey hade visst premiär, men jag bojkottade den fullständigt. Och jag kommer fortsätta med det - vill man ha mina åsikter om det så kan man höra av sig, för skulle jag skriva ner det här så blir det waaaay of topic.

Mars! Här hände det lite! Mina närmaste vet att jag är en spontan och impulsiv person - på både gott och ont. Så i Mars drog jag på ett äventyr norrut, till Skellefteå. Detta för att träffa en helt ny vän. Kanske kan anses en smula riskfyllt då jag inte hade pratat med den här människan särskilt länge... men vad vore livet utan lite stolleprov? Det gick i alla fall jättebra, hade en väldigt trevlig vecka.

I April hände heller just ingenting, förutom att kontraktet för min första egna lilla låda blev påskrivet och klart! Och det är ju alltid nåt.

Och så kom Maj... fy fan, här hände det värsta på hela året. Jag har inte skrivit om min älskade lilla vän, för när jag skapade den här bloggen fanns hon inte längre. Min fina lilla vän som jag har haft sen jag var 8 år gammal och som således varit med i mer än halva mitt liv... världens finaste lilla kissekatt, Smilla, somnade in. 13 år gammal, och på slutet väldigt sjuk. Saknar henne fortfarande, och beslutet att låta veterinären hjälpa henne vidare, var det jobbigaste jag har varit med om. Men när en så liten och skör kropp som hennes, plågades så mycket... det gjorde fruktansvärt ont att se henne lida som hon gjorde. Och tro mig, detta gjorde vi inte lättvindigt! Hon började bli svagare redan i början av året, och vi lade ner både tid och pengar hos veterinären för att hon skulle bli bättre - vilket hon blev, en stund, men hennes dagar var nog räknade redan där. Hon fick uppleva en sista vår - något hon älskade. Fy fan, känner gråten komma bara av att tänka på det.

Men i maj flyttade jag också in i lådan. Det var en jävla omställning. Litet! Så litet! Numera är jag ju van, men i början var det skitjobbigt. Och hela processen med att skaffa sig ett bohag... ni vet, man tror att man köper med sig allt man behöver, och så plötsligt en dag så inser man att "vafan, nån sån har jag inte, varför köpte jag inte det?". I samband med lådan kom bloggen till, och även om jag inte har så många läsare så är det ganska kul att skriva av sig ibland.

Juni var också rätt händelselöst såhär i "retrospect". Midsommar var rätt trist, och det ska ju vara månadens - om inte sommarens - höjdpunkt. Juli likaså. Det regnade ju jävligt mycket under den här sommaren. Kallt var det också. Enligt facebook var jag tydligen sjuk en del också. Läser lite om att hålla grannarna vakna med hostande.

I Augusti var jag hos tandläkaren. Usch! Trauma... okej, näe, inte riktigt så illa, men nära på! Tog tydligen också min första tur ner till tvättstugan. Sen kom September med svampplockning och ännu mer regn.

Oktober innebar väl mest ingenting det heller, förutom halloween i Kalmar, och massvis av bilder på höst-löv. Jo eld-månen var ju också. Ni vet, den där natten då månen blev lite orange. Jag och mamma kravlade oss ju ur sängen kl 4 på morgonen för att se miraklet. Pfft, media hade ju överdrivit det en liiiten smula, såklart. Men visst, antar att det var rätt kul att ha sett det.

Och så kom November och ärligt talat är det ju bara transportmånad fram till jul. Det enda jag hittar i aktivitetsloggen på facebook är en massa inlägg hitan och ditan om folk som tjuvstartar julen. Så vi hoppar direkt vidare till December! För här händer ju av naturliga skäl lite mer. Jag gjorde mitt första pepparkakshus någonsin, och det vart fint. Jag skaffade min första helt egna julgran. Jag sjöng på torget tillsammans med en vän. Och så julafton.

Jahapp, här kommer en hög bilder i stor o-ordning eftersom blogger.com inte gör som jag vill!

 Jaha, och vad väntar nu? Nyårsafton, ska väl försöka hitta en nyårskyss, för sånt ska ju ge tur (även om det inte funkade ett dugg förra gången...). Men innan firandet börjar ska jag gå till gymmet, och städa lite. Måste också försöka klämma in en liten tupplur innan festligheterna, för man kan ju inte somna kl 23 på nyårsafton. Inte när man är 21 år. Det skulle ju va pinsamt!

Så jag vill nu önska er ett...

Laktosproppad latte

En av de bästa känslorna i världen är när man råkar stöta på en gammal vän på stan, och tar en spontan fika! 

Det finns alltid så mycket att diskutera. Enda problemet var ju att jag råkade glömma bort min mages ovilja att hantera mjölk... Jag är inte direkt laktosintolerant. Mindre mängder mjölk går bra, jag har inga problem att äta bröd som innehåller mjölk, och grädde i maten går bra... men en latte som inte är laktosfri, det sätter mig på pottan - bokstavligen. 

Det blir ju så. Jag kom på relativt nyligen (eller ja, nåt år sen, men i perspektiv till mina 21 år...) att det är mjölken min mage inte gillar. Men eftersom jag dricker mjölk så väldigt sällan så tänker jag inte på det. Så kommer den här dagen när man vill spontanfika med en vän... och man glömmer bort att be om en laktosfri latte. 

Och så börjar magen leva rövare. Och man tänker "men vad är det nu, jag har väl inte ätit nåt konstigt?". En bra stund senare... shit. Latten. 

Ett fruktansvärt osexigt problem! Det kan ju förstöra ganska mycket. Man går för att fika med nån trevlig kille som man är lite förtjust i, och glömmer bort laktosen. Och sen sitter man där och får liksom hålla igen med hela kroppen för att inte släppa ut... nåt. 

Och här kommer det värsta. Har ni någonsin varit i närheten av någon laktosintolerant person som råkat få i sig mjölk? Och som sen råkar fisa lite... jag säger det rent ut, det är inte parfym! Ärligt talat, laktos-fisar är den värsta sorten. 

Men det var ju en ganska okej dag ändå, trots den laktosproppade latten (för övrigt: min dator stryker under när jag stavar något fel, alt. den inte känner igen ordet, och ordet "laktosproppad" stryks inte under!). Har varit på ganska uselt humör de senaste dagarna - förmodligen på grund av utmattning, stress och sömnbrist, så det var välbehövligt att få ventilera lite. Jag behöver allt stöd jag kan få i nuläget. 

Tänkte egentligen berätta en supergullig "kärlekshistoria", men vi tar det imorgon istället. Puss!

Weird things about America!

Precis som att många i USA tycker att våra europeiska/skandinaviska vanor är konstiga, tycker jag att en del amerikanska grejer är mycket underliga... (det är sånt här jag tänker på när jag inte kan sova, alt. sitter på toaletten och har glömt telefonen...)

Weird things about America!

1. Skor inomhus.

Alltså... varför? Du skitar ju bara ner! Inte undra på att så många kvinnor är hemmafruar där, nån måste ju städa upp allt som hela familjen drar in när de klampar in med skorna. Dessutom måste det ju vara obekvämt. Nåt av det bästa med att komma hem är ju att sparka av sig skorna och lägga upp fötterna. Vill du absolut inte gå barfota eller i strumpor så kan du väl ta på dig ett par tofflor. Men man går inte in i sitt eller någon annans hem med sina ute-skor på sig. Common sense! 

2. Frasen "May I use your bathroom?"

Ja, jo, visst är det artigt att fråga... men kan man ens svara nej på den frågan? "Nej jag vill hellre att du gör det i hörnet där borta" eller "Nja, du tror inte att du skulle kunna gå ut på gatan och kissa istället?" eller kanske rentav "Nej för fan, håll dig!"

Nej, ska människan i mitt hem uträtta sina behov så föredrar ju jag att de gör det på toaletten. But maybe that's just me! Jag ser inte riktigt logiken i att ställa en fråga som bara kan ha ett svar. Fråga hellre lite fint "Vart hittar jag badrummet?"

3. Att frasen "Hey, how are you doing?" inte kräver ett svar

Det fick vi lära oss av vår amerikanske engelsklärare: väldigt ofta när personer i USA möts så säger de nåt i stil med "How are you" men de bryr sig inte om svaret. Du behöver alltså inte alls svara på den frågan. Du kan svara med att fråga likadant, och sen fortsätter ni på nästa ämne. Vad är detta om? Jag antar att man kan kalla det artighet, fast är inte det lite motsägelsefullt när du ändå inte vill ha ett svar? Ja, i Sverige gör vi kanske liknande grejer när vi säger "Hej hur är det?" och man helt enkelt svarar att det är bra, utan att gå djupare in på ämnet... och det är något jag gör ibland, beroende på vem som frågar. Nån man bara känner ytligt behöver ju inte veta allt, men är det en gammal vän så säger jag ärligt hur jag mår. Är jag lite nedstämd så säger jag typ "Nja, det är lite sådär, men det funkar". Men ställer man en fråga så måste man ju kunna ta emot ett svar!

4. Doggy bags

Detta ser man ju överallt! Äter de inte upp maten på en restaurang så tar de med sig resterna hem. Det förekommer INTE ofta i Sverige. Möjligtvis på typ pizzerior, men pizza är ju ganska tacksam mat att spara och äta senare. Men har jag beställt en ryggbiff på restaurang och bara äter halva (inte för att det någonsin skulle hända, men ändå), inte fan tar jag med mig resten hem. Jag antar att detta är en ekonomisk fråga. "Har jag betalt för hela så ska jag fan ha hela". Jo visst, men det känns liksom lite... B. Och då är jag ändå smålänning! 

5. Pumpkin spice

Har aldrig smakat! Är det gott? Är det så gott att man måste göra en krydda av denna grönsak, och smaksätta... typ, allt, med det? Jag googlade för att hitta olika grejer som har tillverkats med pumpkin spice, och detta var några av de konstigaste: tuggummin, skittles, nudlar och kondomer (!). Ska vi inte då tillverka Selleri Spice? 

6. Egg salad

Okej, vet inte om detta är specifikt amerikanskt... men det känns så. Vad är det, typ kokta ägg och majonnäs? Det kan fan inte va gott...

7. Inget metersystem

Det är bara tre länder i världen som inte har antagit metersystemet. USA, Myanmar och Liberia. Detta känns jäkligt opraktiskt. Är de bara tjurskalliga som minsann ska göra som de alltid har gjort? Ingen annan i världen begriper deras mått, och de själva begriper bara sina egna. Varför? 

America, you're weird!

Guide till julklappsrim

Ja, det kanske är lite tidigt att börja rimma - och jag är väl en av de väldigt få i min generation som gör det. Men jag tycker det är en ganska trevlig tradition, och det är något jag fick med mig från min mor.

Det är ju ganska kul att få en julklapp med ett rim på - allra helst om de är lite kluriga. Och det är riktigt bra hjärngympa! Så för er som vill ge det ett försök i år - eller bara vill ha lite hjälp, kommer här...

Fröken Hugossons Guide till Julklappsrim!

1. Släpp loss kreativiteten! Det måste inte vara super-korrekt, det måste inte vara vackert, det måste inte vara långt... bara det rimmar och har något att göra med julklappen. Blir det långsökt och kryptiskt? Helt okej, snarare roligt. Blanda in lite humor, ta till lite hitte-på-ord ifall det behövs. Jag menar, titta på Dr. Seuss! Typ hälften av alla hans rimord är påhittade - och han fick ihop 46 böcker.

2. Prata för dig själv! Ja, det hjälper faktiskt. Välj ett ord som du vill rimma på, och sen bara börja brain-storma högt för dig själv. Du hör direkt vad som funkar och inte. 

3. Fastna inte på ett rim! Lyckas du inte komma på nåt bra rim till vantarna? Släpp det en stund då, och börja rimma på kokboken. Fladdra lite fram och tillbaka mellan de olika julklapparna, det är ju inte så noga vilket som kommer först. Och vi alla vet ju att hjärnan har en tendens att komma med de bästa lösningarna när vi minst anar det. Ni vet när man har en diskussion med någon, och en halvtimme efteråt så kommer man på "fan också, DET skulle jag ju ha sagt!". Förmodligen funkar hjärnan ungefär likadant i den här situationen. Försöker du rimma på kokboken så kan du ge dig katten på att du kommer på ett rim till vantarna. 

4. Lyssna på trevlig julmusik! Nej, hjälper väl inte nödvändigtvis så himla mycket med rimmandet i sig, men det ger lite feeling. Och vem vet, kanske du hör en strof som du kan låna!

5. Kladda mycket! Skriv, stryk över, skriv igen... du ska ju inte leverera rimmen på ett nerkladdat papper ändå, så det måste ju inte se snyggt ut. 

6. Googla! Herregud, vi har ett helt internet till vårt förfogande! Kommer du inte på något rimord direkt så sök på det. Vissa ord är ju så gott som omöjliga att rimma på - typ orange och guide - men man kan få väldigt mycket hjälp. 

7. Ha tålamod! Nej, jag vet, jag är inte heller född till att vänta, men i det här fallet så måste man ibland ge det lite tid... du kanske inte kommer på något den dagen. Nehepp, försök igen imorgon då. Tvinga inte fram nåt, då låter det bara krystat. Framför allt gäller detta om du inte brukar rimma - du måste öva upp dig lite, men det kommer! Alla rimmade vi i småskolan, så kunskapen sitter kvar där bak i skallen - och nu har du garanterat ett större ordförråd (plus internet). Tänk vilka möjligheter!

Avslutningsvis ska jag ge några av mina bästa rim:

Whiskeyflaska med mottagarens namn på + ett penntroll (till en person som jag kallar "trollet")

Vad ger man en man som har allt?

Från mörkt till ljus, sött till salt.

Kanske en syn på sig själv i ny dimension?

Ta en slurk och beundra din mindre version.

Stor fin tekopp + lyxigt te

Värmer gott i kylig vinternatt,

muntrar upp när du känns matt.

Lys upp gråa trista väder,

med en god dryck i vackra kläder.

Mari Jungstedt-böcker (kommer bara ihåg sista raden, blir så arg att jag inte sparade det...)

Ta en resa över bräckt (syftar på Östersjön, då Maris böcker utspelas på Gotland)

och se hur nästa gåta blir knäckt.

Lycka till! 

Gratis el? Funny story!

Min ärade farsa skulle åka med mig ner till Materialmännen och fixa en liten pryl till min lampa - jag vet inte ett skit om el-grejer, så jag får ta hjälp. När jag kommer ut till bilen så upptäcker jag att farsans gamla kompis och händelsevis också "min" vaktmästare, sitter i baksätet.

Jag kliver in i bilen och säger ungefär "Hej, sitter du här?" Varpå han svarar "Ja, vi pratar om dig". Jahapp, tänker jag, vad har jag nu gjort? Nja, det var snarare en fråga om vad jag INTE hade gjort.

Jag har nämligen bott i den här lådan i ett halvår nu, och aldrig fått en enda elräkning. Jag har inte lagt ner så mycket energi i att fundera på detta, då vaktis sa när jag flyttade in att han skulle ordna med elavtal. Nu visar det sig att mina elräkningar har gått ut - men till fastighetsbolaget. Först NU har de märkt att det är något som inte stämmer.

Alltså har mina hyresvärdar bjudit mig på el för ett halvår! Men det finns en sak som gör det hela ännu roligare...

Tydligen är jag duktig på att spara elektricitet! Det var nämligen så att det var så lite el som hade använts, så de hade börjat tro att det var en lägenhet som stod tom!

Ni anar inte hur roligt jag tyckte detta var! För det första så har jag ibland tyckt själv att jag har varit slarvig med elen, och känt att det gick åt mer än vad som borde (jag har en tendens att glömma stänga av mitt lilla piano). Men tydligen så är jag mer sparsam än vad jag tror! För det andra så är det ju ganska hysteriskt kul att de har fått elräkningar för en lägenhet i 6 månader, utan att riktigt reagera på vad de betalade för.

Men nu ska de ordna detta, så hädanefter lär jag få betala min el själv... tusan också. Nåja, efter detta så kan jag ju iallafall lugnt konstatera att det inte kommer bli några höga summor. Jag blir heller inte skyldig något i efterhand, eftersom felet är antingen elbolagets eller fastighetsbolaget/fastighetsskötarens.

Såna här saker kan gärna få hända oftare!

Julbord - kvalitet eller skräpfest?

Är i full gång med städning. Spotify går för fullt, men eftersom jag är smålänning och således för snål för att betala för premium, så dyker det upp reklam lite titt som tätt. Alldeles nyss hörde jag reklam för Ikeas julbord. Och jag kan inte låta bli att undra lite över deras priser...

Jag jobbar på en - vad jag skulle kalla - högklassig restaurang. Våra kockar är väldigt noggranna med att aldrig tumma på matens kvalitet. På vårt julbord står massvis med närproducerad och hemgjord mat. I våra kylar hänger grabbarnas hemgjorda korvar, alla är i full gång med tillverkning av leverpastej, syltor, kåldolmar och fan & hans moster... vi har MYCKET, och vi kan verkligen stoltsera med att allt håller hög kvalitet. I år kommer vi till och med ha ett gulligt litet pepparkakshus som är tillverkat av YOURS TRULY - mig.

Vårt julbord kostar 525 kr.

Ikeas julbord kostar ord. pris 229 kr - 129 kr för Ikea family-medlemmar, och barn äter för 19 kr.

Då kan inte jag låta bli att undra över vad den här maten håller för standard. Visserligen basunerar de ut att nytt för i år är att deras fiskprodukter är MSC-märkta. Jättebra! Men allt det andra då? Alla har ju hört om deras lilla incident med köttbullarna. Hur mycket tillsatser och "utfyllnad" ingår i deras julbord?

Att vårt julbord kostar vad det gör, det beror helt enkelt på att vi köper det mesta av våra råvaror från mindre lokala producenter, och då blir det dyrare. Men när du äter vår julskinka så vet du att grisen som fick offra livet, har fått leva ett bra och värdigt liv (Håkans glada utegrisar). Och när du smakar på den där fina korven så kan du uppskatta det arbete som är lagt bakom den, en trappa ner i vårt eget kök.

Man kanske är lite nördig, men jag gillar sånt här! Dels gynnar det vår omnejd, dels är det miljövänligt (istället för att skinkan fraktas 70 mil så fraktas den typ 2 mil), dels är det fördelaktigt för djuren, och slutligen är det väldigt gott!

Jag inser att detta låter mycket som reklam för vår restaurang - men detta gäller alla ställen som vill fokusera på närproducerat. All heder åt er! Det är en helt annan känsla att äta mat som man vet är bra, mot att äta något som man inte vet exakt vart det kommer ifrån.

Så när Ikea prissätter sitt julbord, får jag känslan av att det är en viss kvalitetsskillnad.

That being said: självklart är det bra att det finns billigare alternativ, då det finns familjer som kanske helt enkelt inte har råd med att gå ut och äta julbord för 500+. Framför allt om vi snackar familjer med 4-5 barn.

Det är däremot inget jag skulle vilja äta. Jag är inte knusslig och snål (förutom när det gäller spotify), så vid jul tycker jag att det kan vara värt att lägga den där extra hundralappen - vare sig det gäller en fin julklapp, en vacker gran, eller god mat - eller bjuda över en vän på glögg och hembakat utan nån särskild anledning. Visst, jag får väl stå ut med att vara fattig ett tag, men vad 17, det är bara jul en gång om året!

Så även om du hoppar över just vårt julbord: om du går till ett ställe som håller hög kvalitet så kan du tänka på vad du faktiskt får för den där extra hundralappen. Är det inte värt det?

Lådan - en övning i prioritering

Jag har skaffat en ny låda. En att ha i min svarta hylla. Den ska få hjälpa till med förvaring.

Men den stora frågan är: Vad ska jag ha i min nya låda?

Okej, prioritering. Vad är viktigast att förvara i just en låda? Det bör ju vara nåt som kanske inte behöver synas, och något som jag har mycket av och verkligen behöver förvara. Och nåt som inte redan har en självklart plats nån annanstans.

Papper tror jag går bort, jag har redan gjort en plats till papper på nedersta planet i bokhyllan. De måste förvisso organiseras, men det är där de ska vara.

Underkläder var en tanke, för det skulle innebära ett ledigt hyllplan i garderoben. Problemet är att jag gärna vill ha mina underkläder bland alla andra kläder. Dessutom eliminerar detta inte mitt största problem när det gäller kläder: vart jag gör av använda kläder som ändå är okej att använda igen.

Teknikprylar har jag inte tillräckligt av för att behöva en så stor låda till.

Ljus har jag visserligen ganska mycket av, men eftersom det är en vara som varierar i mängd - beroende på hur snabbt jag eldar upp dem - känns det också onödigt att slösa en så stor låda på.

Pysselprylar... kan bli. Inte omöjligt.

Träningsprylar... också en möjlighet. Bara det lilla problemet att varken yoga-mattan eller bollen får plats i den.

Spel? Ja, hade jag haft så många sällskapsspel så... men jag har ju ingen att spela med (snyft) så det är inget jag har investerat i.

En tuff nöt att knäcka. Vad ska jag ha i min nya låda?

Tjuvstarta julen

Ja, det har nog de flesta gjort. Alla tjuvstartar på olika sätt... en vän till mig bakade lussekatter häromveckan, man ser stjärnor och ljusstakar i fönstren lite här och där, glöggflaskor har öppnats...

Jag har faktiskt tjuvstartat ovanligt lite! Jag har smakat lite av glöggen som var kvar sen förra året, jag har ätit ett par pepparkakor, lyssnat på några jullåtar, och alldeles nyss satte jag upp en liten ljusslinga i min lilla kokvrå.

Det är inte mycket alls, för att vara mig! Jag är förvånad! Jag har köpt en massa prytlar TILL jul, men har inte använt särskilt många av dem. Kanske också är lite för att jag ska till Ikea på söndag, och då ska jag väl inhandla lite mer. Jag behöver ju faktiskt julgranspynt...

För jag SKA ha en julgran! Må hända att det blir trångt, men än har jag inte haft en jul utan gran i mitt 21-åriga liv, och jag har inte tänkt bryta den vanan! Jag vet också precis vart jag ska ha den, den ska stå i det lilla "hålet" mellan hyllan och pianot. För närvarande ligger min gym-boll och yoga-matta där, men såna går att flytta på. Det får absolut vara värt lite trängsel! Jag ska ha en fin - riktig - gran, jag ska pynta den, den ska vara mestadels vit men med lite små röda detaljer, har jag tänkt.

Och denna låda ska bli ett julens tempel! Den som kliver in här ska känna julen riktigt strömma in. Det ska dofta jul, det ska se juligt ut, det ska låta av svag stämningsfull julmusik... Jag är ett freak när det kommer till denna högtid, men det struntar jag blankt i, det är viktigt för mig, och för den som vill få mys-känsla i magen är min dörr öppen, och jag har glögg åt alla!

Plötsligt blir jag enormt sugen på att börja fixa lite... hm... kanske ska använda resten av dagen till det. Vågar man öppna den vackra Blossa-15-flaskan också, kanske? Jag var nog bland de första som köpte den, men jag har inte korkat upp än. Men jag ska erkänna att jag är ganska sugen.

Tralala, okej, nu ska vi tjuvstarta lite till tror jag. *visslar och myser*

Förkylning på G - let's stop that!

Alla som känner mig vet att jag har en massa små huskurer för mig. Särskilt när det gäller förkylning! Jag måste ju, forskarna har ju fortfarande inte lyckats komma på en "medicin" mot skiten, så vi får använda det naturen erbjuder.

Så nu ska jag dela med mig av mina förkylningstips!

"Te" på citron och ingefära

Mycket enkelt. På en liter vatten använder jag tre citronskivor, och stjärnan i det hela: en bit ingefära, ungefär så stor som ditt pekfinger och långfinger tillsammans (uppskattningsvis). Inget behöver skalas! Tar du bort skalet så tar du samtidigt bort en massa nyttigheter och det är bara onödigt. Enda nackdelen med att inte skala citronen är att smaken blir lite beskare - men det kan det väl vara värt!

Låt detta koka i ca 10-15 min (köket kommer lukta jättegott). Låt det sedan svalna. När det blivit ljummet så ha i en rejäl tesked honung per kopp. 

Ren honung

Honung är antiseptiskt och hämmar tillväxten av både bakterier och virus. Några studier visar även på att det är effektivt mot hosta - honung är slemlösande, så det är fullt möjligt. 

Det är väldigt vanligt med honungsvatten. Givetvis funkar det, men var noga med att inte ha för varmt vatten. Inte mer än ljummet. För hett vatten dödar allt det nyttiga i honung. Jag brukar hälla upp en petflaska med "rumskallt" vatten och sen ha i massa honung. Det löser sig inte lika bra i kallt vatten, men med en petflaska kan du sitta och skvalpa runt det, så löser det sig fortare.

MEN! Det allra bästa är ren honung. Ta en rejäl tesked honung, direkt i munnen, och låt det smälta långsamt ner i halsen. Använd alltid honung av hög kvalitet - gärna en lokalproducerad ekologisk variant. Billigare sorter kan ha blivit processat och tappat lite av sina välgörande egenskaper. 

 Vitlök

Okej, detta borde inte vara nån nyhet för någon. Känner du en förkylning på G? Ha i vitlök i allt! Riktig vitlök, inget pulver. Ha i massa vitlök i maten, gör dippsåser till grönsaker med vitlök i... Alla vet det säkert redan, men det tål att upprepas.

Kryddstarkt

Kryddstark mat sätter igång blodcirkulationen och gör dig varm - något virus inte gillar. Dessutom har du säkert upplevt att näsan börjar rinna när du äter stark mat, och det är jättebra. Då rensar du ur bihålorna. Förutom det så är chili också full med mycket vitaminer - en liten bonus.

Tigerbalsam

Tigerbalsam är bra till mycket! Ångorna rensar bihålorna, smörjer du det på tinningarna lindrar det huvudvärk, smörjer du det på halsen så värmer det... och även detta får igång blodcirkulationen.

Värme, vätska, vila

Tre V... och ja, detta är ju det alla säger, men man kommer inte undan. Håll dig varm (virus frodas bäst i svalare temperaturer), drick massa vatten och vila så mycket du kommer åt. Träning och sånt kan lägga på is - immunförsvaret sjunker drastiskt just under träning, och det ger virusen stora möjligheter att föröka sig. Promenera går bra, men låt bli träningen ett tag.

Things you may not know about me

Alla har sina små egenheter. Tänkte dela med mig utav några av mina. Granted, min mamma vet nog om de flesta av dessa, men å andra sidan så finns det ingen som känner mig som hon, så...

Okej, here we go.


1. Jag älskar koltrastar. De sjunger så vackert om våren, brukar stanna till när jag hör en och stå och lyssna en stund.

2. Jag älskar också gamla böcker. Gamla klassiska verk, och de ska se lite gamla ut. De måste inte nödvändigtvis från typ 1800-talet, men inga fula skrikiga omslag...
3. Om du ser mig bita på mina läppar, stör mig inte. Jag biter nämligen på läpparna när jag är koncentrerad. Antingen tänker jag ordentligt på något, eller så är jag fullt fokuserad på vad jag gör.
4. Jag hatar när folk glömmer mitt E. Jag stavar mitt namn med ett e på slutet, Josefine. Det hörs ingen skillnad, men det stör mig.
5. Jag tycker det är jättekul att hugga ved. Kanske är för att jag inte gör det ofta alls, men sist jag gjorde det var det roligt.
6. Jag har sett "Det sjunde inseglet" flera gånger, och jag tycker den är ganska bra.
7. Jag är ett doft-freak. Parfymer, doftljus, doftoljor... Jag äger 12 parfymer, 7 burkar Body Butter från The Body Shop, 14 oljor till doftlyktor, och i vanliga fall minst tre olika slags doftljus (men de är för tillfället slut).
8. Jag pratar med mina blommor. Visst, jag har inte så många, men varje gång jag ska duscha mina orkidéer (som bara är blad just nu, men jag hoppas att de ska blomma om nån gång), så pratar jag med dem.
9. Jag är en jävel på att fläta kransar.
10. Jag gillar att organisera - tro det eller ej. Jag är medveten om att det för det mesta är riktigt stökigt i min lägenhet, men det beror inte på dålig organisation, det är ren lathet.
11. Sällskapsspel är en väldigt trevlig syssla - monopol, alfapet, TP... anything really.
12. Jag älskar gammaldags romantik. Ska man ta mig med storm så gäller det att vara lite kreativ - en picknick ute i naturen, en spontan roadtrip, en mysig båttur med ett par metspön, en ros i brevlådan... betyder dock inte nödvändigtvis att jag är nån förhållandemänniska - för det är jag inte. Men det är mysigt med den där omtanken.
13. Jag älskar killar med långt hår. Alla passar inte i det, men de som gör det blir automatiskt mycket snyggare på grund av sitt hår.
14. 80-talet hade den bästa musiken och det absolut roligaste modet. Just sayin'!

Sådär ja, nu vet ni lite onödiga småsaker om mig. Do with that what you will.

Friends.

Jag älskar den serien. Brukar kolla igenom den nån gång per år sådär. Dels för att det är en mysig och rolig serie, och dels för att det är trevligt att se det gamla 90-talet. Men det bästa är ju såklart karaktärerna. Så bara för att det är kul kommer jag att skriva mina tankar om några utav dem.

1. Chandler Bing (Matthew Perry)

Okay, I'd tap this guy! Han är lätt min favorit av killarna från Friends. Han är rolig, charmig, lite töntig, men så kärleksfull och mysig. Ja, hans humor är inte alltid den bästa och han är som sagt lite töntig... men det är ju det som är hela charmen. Jag älskar killar som kan få en att skratta, och som inte är rädda för att bjuda på sig själva. Och ja, han är ganska söt också. This would be my man!

2. Joey Tribbiani (Matt LeBlanc)

Alla älskar Joey. Han är söt, han är charmig, han är... ja, en smula korkad, men en riktig charmör, en lady's man. Men han är ju också en av de bästa vänner man kan tänka sig. Såg nyss ett avsnitt där Monica är ledsen, varpå han kramar om henne jättehårt, blir distraherad i några sekunder av en spermadonator som han tyckte lät cool, men han kommer liksom genast på sig själv och slänger sig runt Monica igen och kramar om henne och pussar henne på pannan. Och så som han kramar om Chandler när de ska flytta isär i säsong 2... It's too sweet! Om Chandler hade varit min kille, så hade Joey varit min bästis.

 3. Janice (Maggie Wheeler)

Ingen älskar Janice! Hon har en enormt nasal röst, och hon låter sjukt jobbigt. MEN! Det är fan inget fel på Janice förutom det. Visst, en smula "mycket", men hon är ju aldrig otrevlig på något sätt. Hon är ju typ rakt igenom snäll och romantisk. Alla stör sig så himla mycket på hennes röst och får för sig att hon är hemsk, men hon är ju inte det egentligen. Tvärtom! Jag hade faktiskt kunnat acceptera om Chandler hade stannat med henne. Om det inte vore för att han och Monica var ämnade för varandra. Om det inte vore för att Chandler är min.

4. David (Hank Azaria)

Remember this guy? Detta var den där killen som Phoebe gillade, han som for iväg till Minsk. Den här killen skulle ha fått va med lite mer. Han är ju så enormt tafatt, så det hade varit intressant att se hur han hade klarat av en såpass excentrisk och livlig person som Phoebe. När tanters själar tar plats i henne, när hon rensar sina vänners aura, och så vidare. Hade varit kul o se om han hade pallat.


Sen hade jag egentligen inte så mkt mer att säga om nån mer karaktär. Tjejerna, Phoeebs, Monica och Rachel, är alla underbara på sitt sätt, och har sina egenheter. Phoeebs är en egenhet hela hon. Monica med sitt kontrollbehov och överdrivna renlighet. Rachel som är lite lagom bortskämd och utseendefixerad. Det är ungefär som en vanlig tjejtrio ser ut. Så även om det är tre jättebra karaktärer så finns det inte så mycket att säga om dem. Det var typ dessa fyra som jag ville ta upp.

Nu ska jag fortsätta beta igenom serien. Är inne på säsong 3. Toodles.

Definitionen av en kvinna

Jaha, här sitter jag i min säng. Hormonerna rusar såhär i PMS-tider, jag försöker lugna ner tomtarna (de hormon-tomtar jag har nämnt tidigare) med lite choklad.

Samtidigt som jag suger på en marabou-ruta, sitter jag och shoppar parfym online - har nu bestämt mig för en som jag garanterat lär gilla, och en som jag antingen kommer älska eller hata, pirr i magen på hög nivå. Under mitt sökande börjar jag också inse att jag nog behöver hitta mig en rik man som kan finansiera det glamourösa liv som jag trots allt var född till att leva.

Nästa fundering går ut på att tänka igenom vad jag har i kylskåpet, choklad blir så kladdigt i gommen. Inser också att jag nog är i behov av en dusch, men har lite svårt att komma till skott, fast när jag till slut kommer in i duschen så kommer det ånga av väldoftande krämer och tvålar - jag är ju trots allt tjej.

Hm, undrar om rödvinet har hunnit bli dåligt än, eller kan man ta sig en slurk? Har vitt också, men det blev nog dåligt för typ en månad sen.

Här nånstans känner man sig lite tjock en stund.

Men hur fan får man tag i en rik karl då? Såna växer ju inte på träd, han måste ju va lite snygg också, och så givetvis inte fullständigt dum i huvudet. Jag kan ju inte skriva en kontaktannons och leta efter rika män, jösses, nån måtta får det väl va. Är det för mycket begärt att vilja ha en kille som är både rik, snygg, charmig, rolig, smart och snällast i världen - men samtidigt med dedär svala sättet som innebär att man inte måste klänga på varandra hela tiden?

Fan, städa borde jag också göra. Äh, inte inatt i varje fall! *lägger upp fötterna*

Bara en marabou-ruta kvar...

Ett par nya skor skulle också va kul. Är lite sugen på ett par snygga boots med lagom hög klack, ni vet, så man kommer upp lite och sätter snärt på hållningen, men ändå kan gå rakt i efter ett par drinkar.

Nä just det, duscha var det ja.

En helg i naturens tecken - Lots of photos

Min mor har varit här över hela helgen, vilket har varit jättetrevligt. När vi umgås blir det ofta väldigt mycket natur, och den här gången blev det väldigt mycket sjöar - för att bota mammas sjö-abstinens, då hon inte har några direkta vattendrag där hon bor. Så här kommer en hel rad med vackra natur-vyer!

Språkpolisen

"Sluta våldta svenska språket!"

Kanske att ta i, men jag stör mig nåt enormt på personer som använder felaktig grammatik, eller rentav fel ord.  Så här kommer nu en liten lektion.

Än vs. En

"Än" är ett begrepp som berör tid, en förkortning för "ännu" eller i fråga om jämförelse. I en mening blir det alltså: "Sitter du kvar här än?" eller "Den blonda flickan var än längre än den brunhåriga."

"En" är ett antal, eller ett pronomen (indefinit pronomen, om man ska vara petig) på samma sätt som när man benämner en person som "man". Det blir alltså "En man satt på bänken" eller "Man ska vara glad att man har någon som hjälper en."

De, dem och dom

Okej, vi ska börja med detta: Dom är egentligen talspråk, i skriftspråk används de eller dem. Dock skriver väldigt många, inkl jag själv, "dom" i mer vardagliga texter, såsom ex sms. Många menar även att "dom" är på väg att ersätta både "de" och "dem", för att förenkla språket. Språk utvecklas ju hela tiden, och många ord stavas inte längre på samma sätt som de gjorde förr. (Konkret exempel: Ordet kvinna stavades för länge sen med Q, Quinna.)

Jag är dålig på förklaringar, så jag kan inte säga något om vilka regler som bestämmer vilket ord som används på vilket ställe. Men det är ju för 17 uppenbart, kan jag tycka!

"De skulle gå ut" - "Dem skulle gå ut"

"Vi gick förbi för att hälsa på dem" - "Vi gick förbi för att hälsa på de"

See the difference? Det hörs liksom.

Egentligen

Alltför ofta hör jag folk som uttalar detta fel, och jag vet inte hur det går till. Det jag hör är "igengklien". FEL FEL FEL!

Okej, att det första e-et låter lite som ett i, det är helt okej, det är så lätt hänt och det hörs ingen gigantisk skillnad. MEN! Det ska inte vara ett ng-ljud, utan ett helt vanligt n. Och bokstaven k existerar inte överhuvudtaget i detta ord, så sluta uttala det! Hur ett k kom in i ordet vet jag inte, misstänker att det kan vara något som många gör sedan barndomen då detta potentiellt var ett svårt ord att uttala, men det borde man lära sig tills man blir vuxen! E-gen-tli-gen.

Kommatecken

Skall användas! En längre text utan kommatecken är så gott som omöjlig att läsa. Det finns inga tillfällen där man kan andas, det blir inget bra flyt, uppräkningar blir bara en rad ord utan vettig mening... och det ser ganska amatörmässigt ut. Jämför:

"Idag när jag var på väg hem från mitt jobb, som ligger i utkanten av stan, fick jag för mig att stanna till hos blomsteraffären och köpa med mig lite färgglada blommor hem, då min lägenhet känts lite grå de senaste dagarna. Väl inne i butiken gick jag bort till kylarna där buketterna stod, och där fanns mycket att välja på. Rosor, gerberor, nejlikor, liljor. Efter att ha funderat en stund gick jag bort till krukväxterna, valde ut en liten kaktus, betalade, och åkte hem. Kaktusar vissnar ju inte."

Och så utan kommatecken...

"Idag när jag var på väg hem från mitt jobb som ligger i utkanten av stan fick jag för mig att stanna till hos blomsteraffären och köpa med mig lite färgglada blommor hem då min lägenhet känts lite grå de senaste dagarna. Väl inne i butiken gick jag bort till kylarna där buketterna stod och där fanns mycket att välja på. Rosor gerberor nejlikor liljor. Efter att ha funderat en stund gick jag bort till krukväxterna valde ut en liten kaktus betalade och åkte hem. Kaktusar vissnar ju inte."

Tror vi kan komma överens om att en första versionen var bättre.

Pronomen

Hon, han, den, det, hans, hennes... den typen av ord är pronomen. Används ofta felaktigt! Kort lektion:

"Det var hans bil." - "Det var honoms bil."

"Jag mötte henne utanför huset." - "Jag mötte hon utanför huset."

"Jag hjälpte honom." - "Jag hjälpte han."

Gör inte såna här fel, det är så fult, och låter så korkat.

Särskrivning

Jösses, jag skulle nog kunna skriva ett helt inlägg om bara detta. Det finns överallt! I matäffären; Kul glass, kyckling lever, skum banan, På restauranger: Halv torrt vin, hand skalade. Freakin' everywhere: Lång hårig, kassa system, skum släckare, till stånd... 

SLUTA SÄRSKRIVA! Något man kan tänka på är att innan man skriver ett ord: säg ordet högt. Är det ett eller två ord? Pröva att säga det som ett ord, och att säga det som två ord. Vilket låter rätt? Och är du ändå osäker så utnyttja dagens framskridna teknologi och släng iväg ett meddelande till en vän, och fråga! 

Ibland är särskrivningar ganska harmlösa. Är du inne i en mataffär och ser "kul glass" så förstår du nog ändå vad som menas, och det blir inte mer fel än att glassen är ovanligt rolig. Men det är ganska stor skillnad mellan "sex filmer" och "sexfilmer", mellan "fullfjädrad försäljare" och "full fjädrad försäljare", och mellan "storbak" och "stor bak". Tänk dig att få ett sms från din morfar: "Stor bak på gång!" Okej, har han fått ihop det med Kardashian eller håller han på att försöka gå upp i vikt?

Samtliga svenska sammansatta ord skrivs som ett ord, punkt slut. Ibland är det lite bindestreck här och där, på sin höjd. 

Hoppas att ni nu har fått er en liten extra repetition om sånt ni borde ha lärt er i grundskolan!

Brad Pitt är inte snygg

Jag förstår inte riktigt kvinnor som rakar benen bara upp till knäna. Det är ju som att bara måla framsidan av huset för att baksidan inte syns från gatan.

Okej, till ämnet. 

Näe, jag tycker inte att Brad Pitt är snygg. Inte heller Chad Michael Murray, Ryan Gosling, Liam Hemsworth eller Jude Law. Och egentligen ser ju alla dessa typ likadana ut. Antar att det är såna här killar som de flesta tjejer faller för. MEN inte jag. 

Jag är mer förtjust i den rockiga, lite mörka typen. Här kommer en lista över mina ögons favoritgodis (inte skriva i någon särskild ordning).

• Johnny Depp 
• Jared Leto
• Jon Bon Jovi - som han såg ut på 80-talet
• Nicholas Hoult - god damn it, look at those eyes
• Ezra Miller - androgyn skönhet
• Jason Momoa
• Kurt Cobain - synd att han dog så ung
• Synyster Gates 

Ja, det var dessa jag kom på. Jag gillar tydliga käkar och kindben, lite kantiga drag, breda axlar, långt hår... de där jag nämnde förut ser alltför tråkiga och alldagliga ut för min smak. På gymnasiet fick jag höra mer än en gång att jag hade konstig smak gällande killar. Hade visserligen en kompis som delade min kärlek till långt hår, men det slutade där. Det som var bra med det var ju att jag fick ha alla mina span för mig själv!

Fast det ska ju också nämnas... han kan få vara hur snygg han vill, har han ingen vettig personlighet så åker han i soptunnan med huvudet före. Jag är minsann en kräsen kvinna!

Ibland saknar jag att vara kär - sexualitet dödar romantik

Jag har i princip lagt ner kärleken, åtminstone för ett tag framöver. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara kär, det var så himla länge sen jag var det. Sist var typ... ja, det borde ju ha varit när jag vart ihop med mitt ex, och detta var 2011 - men såhär i efterhand kan jag undra hur kär jag egentligen var.

Jag har ju hört att det ska pirra i magen, och att man typ ska känna sig varm i hela kroppen när man tänker på den personen... och att man ska bli totalt lycklig vid blotta åsynen av kärleks-objektet. Eller ja... det är ju ungefär det de vill mena i alla romantiska filmer i alla fall. Kanske inte den mest pålitliga källan, men det är ju det enda jag har att gå på, så det får duga.

Jag har absolut tyckt om folk under åren. Och en gång tror jag till och med att jag kanske var kär - men det blev aldrig nåt där, så so much for that. Men jag är inte säker...

Men det ser ju så mysigt ut! Och vilken trygghet det måste vara... att veta att det finns en person som älskar en, och du älskar den personen, så du behöver inte bry dig om hur andra uppfattar dig på samma sätt. Jag har börjat överväga möjligheten att jag inte kan bli kär. Jag är ju så enormt kräsen och ställer kanske orealistiska krav. Skrev ner hela min långa beskrivning av min drömman en gång till en person. Vederbörande svarade med "Jaha, du lär få va singel resten av livet". Men alltså... är han inte typ Johnny Depp så är det liksom inte värt besväret!

Det jag saknar mest egentligen är nog den där oskyldiga skira kärleken som man upplevde när man var i tonåren. Ni vet den där tiden innan allt började handla om sex. Den tiden då man höll händer, kramades och utbytte blyga pirriga kyssar. Typ Eva och Adam. Jag minns min första pojkvän. Vi var ihop i 6 månader ungefär, och allt var så... sött. Jösses, första kyssen. Alla fjärilar i magen!

Men så blev man äldre... sexualitet är den värsta romantikdödaren som finns! Visserligen har väl dagens samhälle ett finger med i spelet. Den här fina artigheten finns inte längre, gentlemannen är död. Hur många går idag ut på dejter? När senast klädde man upp sig för att gå ut och träffa en person som bjudit med en ut på nåt fint ställe?

Fast jag ska väl kanske inte klaga... har man avsagt sig kärlek och förhållanden, då kanske man får stå ut med att ingen försöker. Jag har fått höra att jag är lite kall ibland.

Cynisk, bitter, kall och tjurskallig. Näe, okej, jag kan faktiskt förstå att ingen bjuder ut mig.

Men självdistans har jag, sådeså!

Varför låter ni inte bara mig bestämma istället?

Jösses... jag har aldrig haft några planer på att skaffa barn. Men ibland så tänker jag att jag nog borde göra det. Skaffa massor av dem, uppfostra dem ordentligt och skapa en kull med vettiga människor - och sedan skicka ut dem åt olika väderstreck för att missionera ut det gamla hederliga folkvettet!

För det tycks ju vara en brist på det i dessa dagar.

Min generation var den första som började växa upp i teknikens era. Vi spelade dataspel när vi var små, vi fick våra första mobiltelefoner, vi var de första barn/ungdomar som började bli uppkopplade. Vad har det gett oss? Blondinbellor, paradise hotel-deltagare som bygger sina liv på ingenting, kändisar som beter sig som 5-åringar och sedan förbjuds av sitt PR-folk att göra spontana intervjuer (Justin Bieber, I'm talking about you, dumbass).

Jag hade turen att ha föräldrar med lite sunda värderingar. En pappa som lärt ut vikten av att stå på sig, inte ta skit från någon, och att man med lite jävlar-anamma kan åstadkomma lite av varje (han hade skitbetyg i grundskolan, blev målare, för att sedan skola om sig på universitet och bli ekonom). Och så en mor som lärt ut uppskattning och vördnad för naturen vi lever i, förmågan att se det vackra i det enkla, och ett djupt tankesätt.

Jag har ofta fått höra att jag har ett sunt förnuft och ett vettigt sätt att tänka. Sånt kommer ju inte bara av sig självt, även om det självklart beror lite på hur man är som individ. Men det formas ju också mycket av uppfostran. Nej, jag var inte mer bortskämd än någon annan, och jag har inte åkt på flashiga charter-resor som barn, och jag är uppfödd på hemlagad mat och rabarbersaft... men det är väl det som gett lite distans. Säkert hade jag en del tjafs som barn har med sina föräldrar när man som girig unge inte får det man pekar på... men såhär i efterhand inser jag ju att det var ganska bra. Den enda gången jag direkt minns att jag fick precis det jag pekade på i den stunden, det var när jag var... ja, kanske 6-7 år och såg en så himla söt nalle som jag sååå gärna ville ha. Och den fick jag, och den nallen värdesätter jag än idag! Han - döpte honom till Honey - sitter fullt synlig i min lilla låda.

Läste nyss ett facebook-inlägg som nån hade skrivit där vederbörande gnällde sönder sig över vilket land Sverige har blivit. En sån där typ av person som själv smäller upp en hög med väderkvarnar och sen börjar slåss emot dem (för övrigt. den här referensen bör ni fatta om ni har varit vakna under er utbildning i grundskolan).

Ja, och den här personen gnäller på vissa saker som jag också kan hålla med om är lite dumt, som till exempel att media har väldigt stor makt, och att man inte har rätt till samma privatliv längre. Men den här personen gnällde också över nätdejting och att folk - enligt honom - ansåg en vara knäpp om man inte gick till gymmet...

Näe, den här skiten håller inte. Att peka ut RIKTIGA FAKTISKA PROBLEM, det är en sak... men att gnälla över subjektiva och individuella saker som inte rör hela befolkningen, det är en annan. Något som dessutom tyder på ganska låg intelligens, om ni frågar mig. Och jag är allergisk mot lågintelligenta.

Så kanske jag borde göra världen en tjänst, och leta upp en passande man - om en sådan existerar - och börja avla. Namnet Josefine betyder ju trots allt "må Gud föröka" (http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/Josefine ).

Eller så ger ni mig världsherravälde. Det är också en lösning.

Jo men nu är det väl typ höst - och fördelarna med det

Ja jag tycker faktiskt att det är typ höst nu. Normalt sett så kvalar väl september in under kategorin "sensommar", men när man får cykla hem från jobbet med halsduk och vantar, då är det höst. De senaste dagarna har dagstemperaturen här legat på ca 15 grader, och vinden har blivit kyligare. Om nätterna är vi nere på under 10 grader. Här är det just nu 6,4 grader.

Många blir ju lite negativa när temperaturen sjunker. Ja, pappa, jag tänker på dig. Men det finns ju faktiskt fördelar med allt, om man verkligen anstränger sig för att hitta dem. Så här kommer nu...

Min lista på fördelar med att det blir höst:

1. Du slipper se lönnfeta bleka gubbar i speedos på badstranden 

2. Du kan gömma dubbelhakorna under en mysig halsduk, och valkarna under en snygg jacka

3. Hösten är en utmärkt tid att sitta inne och mysa - åk till Ikea och bunkra värmeljus!

4. För dig som är modeintresserad finns plötsligt större möjligheter! Lägre temperaturer kräver fler plagg, vilket kräver fler och längre shoppingrundor.

5. Det gör inte längre något att AC-n inte fungerar

6. När du är på jobbet behöver du inte deppa över att du går miste om en chans att sola och bada

7. Mygg, getingar och andra otyg försvinner

8. Fysikens lagar: värme gör att atomer expanderar, kyla gör att de krymper. Du blir alltså automatiskt mindre.

9. För dig som redan är liten och smal: stickade tröjor är ett utmärkt sätt att ge dig lite mer volym

10. Skördetid! Frossa i kantareller, svenska höstäpplen, lingon, pumpor, betor... 

11. Inomhusaktiviteter blir roligare, eller åtminstone lättare att få gjorda - när höststormarna viner vill du ändå inte gå ut. 

12. Halloween! Även om du inte klär ut dig så har mataffärerna extrapris på godis - och du behöver ju faktiskt inte ge bort det.

13. Mot slutet av hösten kan man med gott samvete börja tjuvstarta julen med en kopp glögg. 

Hoppas att alla nu känner sig lite mer positivt inställda till den stundande årstiden. Puss & Kram!

Ta mig tillbaka

Darin-låten är ju ganska blek... MEN! Ibland kan jag känna på samma sätt, men inte på dedär låtsas-djupa sätt som han sjunger om. Näe, nu ska jag göra en egen variant.

Ta mig tillbaka...

• ...till när mobiltelefonen höll i en livstid, och enda sättet att förstöra den var att köra den genom en stångjärnshammare. 
• ...till när man slapp stressen av facebook-plingandet. 
• ...till när en musikkarriär byggdes på talang, och inte på att du varit med i en dokusåpa.
• ...till när "gilla-dela"-tävlingar inte existerade överhuvudtaget. 
• ...till när man inte dömdes efter hur många "likes" man fick.
• ...till när det var omöjligt att vara uppkopplad jämt - tänk att slippa den pressen.
• ...till när man kunde äta en macka utan att spekulera över kolhydraterna man fick i sig.
• ...till när barn fortfarande var utomhus och lekte.
• ...till när en glass kostade 9,50 kr.
• ...till när familjen samlades runt en dammig projektor för att titta på minnen i form av dia-bilder.
• ...till när ungdomar ägnade sig åt friluftsliv istället för instagram och fjortisfyllor på 2,25-cider.
  

Det lär komma en fortsättning på listan, men här har ni en början!

Cubus ställer onödiga frågor

Jag var på Cubus idag. Köpte inte så värst mycket, men mina favorittrosor fanns i nya färger, och underkläder får man inte för mycket av, så jag köpte 3 par.

Men så kommer jag till kassan, och varje gång jag köper trosor får jag samma fråga:

"Är du säker på storleken? Det är ju ingen bytesrätt på underkläder."

Men alltså... vad fan, vad är det för fråga? Jag får ju inte prova trosorna i provrummet, och skulle jag komma hem och de inte passar, så får jag ju inte byta dem ändå. En gång när min mamma påpekade detta så sa tjejen i kassan att hon ju kunde plombera dem... 

Jävla blondie! Om de är plomberade så kan man ju fortfarande inte prova dem, så vad hjälper det?

Det är helt enkelt så att om man köper trosor som sedan inte passar så är det ju bara att tjura lite över det, gilla läget, o sen skaffa nya i en annan storlek. Eller så kan man ju använda dem. Antingen skaver de för att de är för små, eller så glider de av. 

Nu är jag helt säker på vilken storlek jag har i det här fallet, men det irriterar mig lite att de alltid ställer denna dumma fråga, som aldrig kommer kunna få ett vettigt svar. 

Såna där små vardagsirritationer. 

Olika fantastiska

Okej, detta inlägg kommer att bli väldigt cheesy, men även jag har väl tillåtelse att vara lite töntig ibland, och nu fick det bli en sån dag.

Ni vet dedär med att man ska se upp till sina föräldrar? Jag gör verkligen det!

Mina båda päron är enormt olika. De var gifta i 20 år, vilket jag personligen har lite svårt att fatta, för ärligt talat passar de inte ihop ett dugg. Nu lever de varsitt liv, och vad jag kan se funkar det bra för dem båda.

Farsan är civilekonom till vardags, och extraknäcker som bröllopsfotograf. Han pysslar lite smått med aktier, samlar på dyr whiskey, kör motorcykel, och är en riktig djurvän som ex donerar till WWF för att hjälpa utrotningshotade djur. Förutom det är hans stora passion i livet sol och värme, och han planerar att typ emigrera när han går i pension. Han har också ett visst musikintresse, och även om han är lite för feg för att erkänna det så har han sångröst, men det är väl mest krukväxterna som hör honom sjunga.

Även om jag inte alltid håller med om hans politiska åsikter och sånt, så kommer vi rätt bra överens, och det är ganska skönt att veta att skulle man nån gång hamna i nåt juridiskt problem, då har man en välutbildad farsa som gärna trycker ner folk i skoskaften om det behövs. Här skulle jag länka till hans hemsida, men det står bara "under konstruktion" så det får väl vara...

Min mor är undersköterska. Låter kanske inte glamouröst, men hennes jobb är ju faktiskt mer meningsfullt än många andra; hon hjälper människor som är inne i livets sista stadie. På senare tid har hon även blivit del i ett specialteam som håller på med s.k. palliativ vård (vård i livets slutskede), och med tanke på hur mycket de gamla tycker om henne, så måste hon ju göra ett bra jobb.

Hon är en fullfjädrad skogsmulle, som strövar omkring i naturen närhelst hon har tid, och när hon inte gör det så är hon fenomenal på husligheter. Jag är uppvuxen på hembakat och hemkokt! Bröd, sylt, saft, bullar, och varma hemstickade sockar. Dessutom är hon en lite lagom "knäpp" kvinna som tycker om att klättra i träd och bygga snölyktor. Hon har jämförts med en annan småtokig men härlig småländska: Astrid Lindgren. Nuförtiden har hon dessutom utvecklat sin kreativa ådra ännu mer, och börjat fotografera den vackra natur hon omger sig med. Vill man beundra hennes bilder kan man titta här: https://instagram.com/rugosa62/

Så att jag har blivit en pysslig och kreativ människa är ju inte särskilt konstigt. Jag brås ju på dessa två! Så även om jag varken kommer bli undersköterska eller civilekonom, så tycker jag att de är rätt bra förebilder bägge två.

Så, nu får det vara slut på blödigheter på ett tag framöver. The gräns is nådd. Nu ska jag bli kall och bitter igen. Puss!

Söndagsspärr?

Jahapp, då var personalfesten avklarad!

Kul, god mat, roliga lekar...

...ja, fram tills det var dags för efterfest. Förutom att den var rätt trist...

Alkoholen tar tydligen inte på söndagar. Jag har druckit vin, cider, och sprit + en shot. Känner ingenting. I normala fall skulle jag vara ganska så lagom på den mängden, men nu känns det som att jag har druckit typ... ja, ett glas vin, kanske?

Känns liksom lite meningslöst.

Puss & god natt.

Konstnärlig sorg

Ja, det var ju visst dags för lite PMS igen... brukar använda den emotionella perioden till att få ur mig så mycket känslor som möjligt. Passa på att gråta ut och sånt. Inte för att jag egentligen är ledsen för något särskilt, men för att det rensar, och släpper ut en del småskit man samlar på sig i vardagslivet. Små störningsmoment osv.

Gick förbi hallspegeln när jag skulle tvätta av ansiktet - för mascaran rinner ju ner med tårarna - men fick lite av en uppenbarelse. Det sägs ju ibland att mycket konst i olika former, föds ur sorg och/eller ångest. Nu är det ju i mitt fall inte direkt sorg, utan mer... ja, hormoner som spökar, helt enkelt.

MEN! På ett foto kan man få det att se ut som djuuup sorg. Och det blev lite konstnärligt, tyckte jag. Något liksom... ful-fint. Här är resultatet (bildkvaliteten är inte nåt vidare... mobilkamera, you know).

NU ska jag däremot tvätta av ansiktet. My work here is done.

Servitrisens lycka

Jag jobbar som servitris på stans bästa restaurang, och jag vågar definitivt påstå att den även hör till de bästa i Småland - åtminstone!

Som servitris ingår det ju ofta en lite extra-inkomst som få andra yrken har: dricksen. Och givetvis är det en kul grej, och det uppskattas väldigt mycket, eftersom det är ett kvitto på ens prestation.

MEN! 

Det är faktiskt inte det som är servitrisens lycka. Nej...

När gästerna ler från öra till öra, ser en i ögonen, och tackar för den fantastiska maten, och för jättebra service... det är det som värmer på riktigt. Verkligt nöjda, glada, avslappnade gäster, det är vad vi strävar efter.

Dricksen är som sagt ett kvitto på det, men det är inte alltid det stämmer överens... det kanske är en familj som sparat länge för att kunna åka på hotell och äta god mat, och helt enkelt inte har så mycket till övers. Eller affärsresande som betalar maten med företagets kort, och helt enkelt inte får dricksa. När då gästerna talar om för en hur fantastiskt nöjda de är, då är den där extrasiffran på kvittot mindre viktig.

Igår hade jag hand om gäster som alla blev sådär fantastiskt nöjda. Och då känns det ganska bra när man går hem. Då vet man att man har gjort ett bra jobb. Och det är det som är servitrisens lycka!

En timmes tortyr. Vad blir det för mat?

Jag har varit på massage idag. Thai-massage. Helkropp.

Om Thailand någonsin skulle hamna i krig, då skulle de kunna använda deras massage som en tortyrmetod för att pressa gisslan på information.

Okej, nej, så hemskt är det inte. En del av massagen är ganska smärtsam, men mycket av det är väldigt skönt också. De trycker ju på punkter som man inte visste att man hade, och när hon pressar ner på vissa punkter i axlarna, så går det som en ilning av gåshud ända ner i fötterna. Så det är väl någon form av knutar där längs muskler och leder, som behöver lösas upp lite.

Dessutom är det väldigt skönt efteråt, även att man är öm i vissa delar av kroppen.

Jaha, och så nästa problem... middag?

Ja, något bör jag väl äta idag. Något kolhydrat-fritt. Jag åt nämligen en macka förut idag, och även om jag inte är direkt besatt, så är tumregeln; bara kolhydrater en gång per dag.

En sammanfattning av vad jag har hemma: Wok-grönsaker, spättafiléer, kyckling (men det åt jag igår), köttfärs, bacon, grädde, kokosmjölk, lime... ja, och så en massa kryddor och sånt. 

Så det borde inte vara så svårt att fixa något. Spätta är gott, men det känns som en grej som jag hellre äter stekt med lite citron bara, just för att det är så gott. Ska man ha nån fiskgryta eller så, så tar man ju hellre nån torsk-liknande fisk. Köttfärs är okej, men det tar sån tid att tina. 

Jag var lite inne på att göra nån slags soppa, med kokosmjölk, grönsaker och lite kryddor. Det är typ... plan B. Kyckling åt jag ju som sagt igår - och det var jättegott, men lite variation vill man ju ha. 

Nja... får nog bli soppan i alla fall. Det är rätt smidigt också. Så vi kör på... kokosmjölk, grönsaker, ingefära, vitlök, lime, mangochutney, chili... lite kryddigt, helt enkelt. Japp, det blir nog bra.

Vänliga instinkter

Jag läste lite psykologi när jag gick på gymnasiet. Och jag kommer ihåg en sak som vi pratade om.

Tänk dig att du går ensam i skogen på en stig, och så möter du en annan person som går ensam. För det allra mesta hälsar man då på varandra, på något sätt. Och detta är mer än bara en vänlighetssak. Detta är väl en slags instinkt. Att hälsa på varandra i detta läge är nämligen ett sätt att avväpna. 

Att hälsa på varandra är ett slags sätt att säga "jag är inte farlig, we're cool".

Har märkt av detta i praktiken idag. Förut under kvällen var jag ute på en kort promenad, för jag var i behov av frisk luft. Jag gick genom en slags... ja, park, kan man nog säga; Gästgivarehagen. Det var e stjärnklar kväll, så jag stannade till, la mig ner på ett stenbord och tittade upp på natthimlen en stund. Så hörde jag steg, så jag satte mig upp. Jag ser bara en silhuett av en man som kommer gående med en liten vit hund. Det är ingen jag känner, men liksom per automatik så börjar vi hälsa och kallprata i ett par minuter.

Då har man avväpnat varandra! Känns ganska skönt, framför allt för mig som ung kvinna, att få det ur världen. Man behöver inte oroa sig lika mycket då. Givetvis skulle det kunna vara en ful fisk i alla fall, men det känns ändå tryggare när man har bytt några ord med varandra.

En instinkt som bygger på att människan är ett socialt flockdjur. Trevligt!

Tankar från tvättstugan

Tanke nummer ett:

Jag skulle inte kalla mig själv pedantisk... MEN jag har upptäckt något jag hatar: Sneda lakan! Pedantisk är jag inte, men jag vill att mina lakan och kläder ska vara snyggt vikta. Men detta är ju fullkomligt omöjligt när lakanen är sneda och ojämna! Hur man än viker så stämmer de inte! Nej, det gör ingen större skillnad när de används... men det är irriterande!

Tanke nummer två:

Det är på sätt och vis ganska rogivande att tvätta... det är ju ingen smutsig syssla, du handskas ju till stor del med rena textilier. Luften i tvättstugan är varm och torr, inga sopor som luktar, lätt doft av sköljmedel... När jag bodde hos min far så var det inte samma sak, eftersom tvättmaskinen och torktumlaren var i badrummet, och man körde en maskin i taget. Nu kör jag ju verkligen i princip all tvätt på samma dag, jag kan köra två maskiner och torktumlare + torkskåp samtidigt... fullt fokus på tvätten! 

Tanke nummer tre:

Jag har ju kört med en... ja, en tvätthög, helt enkelt. Ikea-kassarna ligger i garderoben, och tvätten har helt enkelt hamnat i hörnet på golvet. Men jag har ju börjat inse nu, efter att ha hållit på med detta, att det nog kunde vara bra med en tvättkorg. En stor anledning att jag kom till denna insikt, det är att nu när jag har så mycket underkläder tvättat, så måste jag förvara dessa nånstans. Jag har ju inga garderobslådor, så de måste på nåt vänster förvaras i andra lådor... eller nåt. Så vad har tvättkorgen med det att göra? Jo, lägger jag all tvätt i en tvättkorg så blir det mer plats på golvet, och då har jag mer utrymme, som eventuellt kan användas till mer förvaring. Så jag ska försöka ta mig ner till jysk lite senare, och skaffa hem en tvättkorg. Fördelen när man börjar jobba såpass sent, det är att man hinner med en hel del innan man börjar.

Och frågan alla ställer sig:

Tog jag bort luddet?

Ja men självklart! Duktig svenne!

The horror

Våra källargångar ser ut som nåt från en skräckfilm. 

O här går man ner när man ska tvätta... bort in i mörkret ska man. Visst finns det lampor, men vill man utmana sig själv så kan man gå där i mörkret. Det är ju valfritt. Beror på hur hard-core man är.

Hade jag varit spelutvecklare så hade jag helt klart skapat ett zombie-apokalyps-spel, och på något sätt tagit inspiration från vår källare. Har ni spelat Left 4 Dead? Visst känns det som att det skulle vara proppfullt med zombies (och jag är fullt medveten om att de tekniskt sett inte är zombies, utan bara smittade av denna skumma epidemi, men shit the same).

Okej, nog med nörd-prat.

Natti natti!

När man väl har satt igång...

Ja, okej... jag bokade ju tvättid för ett tag sen. Jag ska erkänna att jag aldrig gick ner i tvättstugan. Jag sov den gången.........

Men nu har jag bokat en tvättid imorgon! Och jag har sorterat det mesta av min tvätt också, så det står tre färdiga kassar i hallen, bara att stoppa in i maskinen! Det är visserligen lite mer som ska in, men jag kan ju inte köra allt på en gång ändå, så medans den första laddningen kör så har jag tid till att sortera upp resten.

Och när jag nu ändå ska göra en massa nytta imorgon, så ska jag passa på att göra ännu mer nytta!

Jag har ju dragits med en ovanligt segdragen förkylning... kroppen funkar som den ska vad jag märker, jag har inte ont nånstans... men fortfarande är näsan lite bråkig och ibland dyker det upp lite hostningar. Aldrig mycket, utan det räcker med ett "host host" så är det över... men det har svårt att ge sig. Hur som helst, jag tror ändå att min kropp är pigg nog till att klara av lite muskelträning. Så det ska jag ägna mig åt lite när tvätten går.

För övrigt så har jag varit duktig och tagit itu med den värsta disken... min toalett har fått sig en rejäl rengöring, köpte hem dels rengöringsmedel till toaletten, och dels såna där "fresh disks" från WC-duck. Så jodå, jag rengör ibland. Gick en kort runda med dammsugaren förut också, igår tog jag ut alla sopor, torkade av köket med desinfektion... och har satt upp tre glas med vinäger+honung+diskmedel, för att bli av med alla äckliga bananflugor. Ibland blir det lite gjort, minsann!

Ja, och att jag pysslar med sånt här... jag jobbar ju ändå ikväll och imorgon kväll, och när jag ska jobba så gör jag inte så himla mycket innan jag börjar. Imorgon hade jag visserligen tänkt gå ut lite innan, eftersom jag börjar kl 18, men... nä, vafan, annars hade jag fått vänta med tvättid tills nästa vecka, och det orkade jag inte. Och i helgen är jag ledig så DÅ har jag ingen lust att tvätta.

Visst är det tråkigt när jag skriver om såna här trista vardagsgrejer? Jaja, det får ni stå ut med emellanåt!

Pusshej!